Finns Gud? - Varför Finns ens Något?

Det var länge sen jag skrev om argument för Guds existens, därför tänkte jag börja med en liten 

"Finns Gud?"-serie. Här vill jag kortfattat visa på de goda skäl vi har för att faktiskt vara övertygade om en högre makts existens. Kom ihåg att man inte måste följa en viss religion dock, bara för att man håller med om att den bästa 

förklaringen till vår värld är någon slags gud.

Argument #1 (kosmologiskt):
Varför finns någonting snarare än ingenting?

Big Bang - Universum är inte evigt!

"I begynnelsen..." Ja, att det fanns en början är
oerhört centralt i kristen tro!

Teisten kan försvara tron på Guds existens genom att, ja faktiskt, enbart poängtera att världen överhuvudtaget finns. Utifrån Big Bang-teorin förstår vi att universum sattes igång en gång i tiden. Detta genom en stor smäll, men vart kom smällen ifrån? Är vi överens om att universum någon gång har startat så kan vi också vara överens om att vid ett tillfälle fanns "inget", och vid ett annat fanns "något". Kristna apologeter argumenterar här för att Gud, rent intellektuellt sett, är den bästa lösningen på problemet.

                                                                                                                                                          Någonting kan inte komma ur ingenting

Svårt att bli annat än glad av den här bilden!

En teist menar att det var Gud som såg till att "inget" blev "något". Vad kan en ateist säga? Många saker! Men inte helt sällan slutar resonemanget i att universum kunde börja existera av sig självt. "Inget" övergick alltså helt obefogat till "något" en gång i tiden. Men hur logiskt är det egentligen? Någonting kan inte komma ur ingenting, right? Snöbollen i min nacke måste bero på någon polare som kastat den, right? Så vad måste universum nödvändigtvis bero på?


En start kräver en personlig vilja...
Om inte Gud finns skulle det vara helt obefogat att världen ens startade. En sten är helt opersonlig och kan inte i sig själv göra någonting, precis som tomrummet före Big Bang, men en människa som har en personlighet kan påverka världen runtomkring sig. Varför skulle inte samma princip gälla för världens skapelse? En sten kan inte starta något, men en person kan göra det. Universum kan inte starta något, men Gud kan det!

Ursäkta dröjsmålet för detta inlägg! Råkade ta bort alltsammans så det har 

tagit lite extra tid eftersom jag inte kan skriva så ofta!

En debatt där William Lane Craig snuddar vid 

behovet av att en ev. skapare är personlig.

Tre Orsaker till Varför Apologetik Behövs

Fler kristna borde läsa på bibblan så att man kan sin skit!

Varför apologetik?
I kyrkan kan man ibland möta ett motstånd till intellektuella och filosofiska resonemang, sånt som har med apologetik att göra. Ungefär så här kan det låta: "Vi kan ändå inte förstå Gud fullt ut" eller "Människor börjar inte tro utifrån argument". Jag är vän av detta tänk, jag tror att det är en sund inställning och faktiskt att det är så i verkligheten. Så hur kan vi trots detta mena att apologetiken behövs? Här kommer tre saker att fundera på:

1. Tron behöver argument
I det här inlägget skrev jag ett citat från Austin Farrer som lägger fram tanken rätt så klockrent: "... även ifall argument inte skapar övertygelse så förstörs tron av dess frånvaro. Rationella argument skapar inte tro, men de upprätthåller ett klimat vari tron kan blomstra." Det är alltså nödvändigt att tron bygger på vissa argument, om den inte gör det skulle vi ha svårt för att älska Gud med hela vårt förstånd1. William Lane Craig hade t.ex. aldrig kunnat förutse hur också trons andliga sidor skulle växa hos kristna genom apologetiken (podcast: Are Apologetics Sparking Revival?).


2. Kritisk Analys av Samhällets Normer
   Apologetiken kan skapa en miljö där tron på Jesus Kristus fortfarande är ett giltigt alternativ (se här). Sverige räknas idag till ett av världens mest sekulariserade länder och kristna grundsanningar kritiseras ofta från flera håll på ett väldigt ensidigt sätt. Det är sällan vi får höra något positivt i kristendomens namn (ibland sipprar dock guldkorn igenom den politisk-korrekta apparaten via bloggar)2. Därför finns ett behov av kristna apologeter som effektivt kan bemöta kritiken och visa på felaktigheterna i den. Idag behövs t.ex. en stark kritik emot människors allmänna uppfattning att bibeln är ihopsnickrad av en maktgalen kyrka, vilket vi som kyrka effektivt kan motbevisa (Hallå, kyrkan? Utnyttja läget?!).


3. Framtidens Kyrka
Om kyrkan fortsätter som den gör idag utan att ta sitt ansvar och bemöta människors felaktiga men även ärliga invändningar mot tron, så kommer vi bereda en väldigt dålig mark för den framtida kyrkan. Se bara på vart vi är idag sedan kyrkan underskattade de ateistiska upplysningstänkarna på 1700-talet, man trodde att denna "lilla tankesmedja" skulle dö ut med tiden. Tänk så fel man hade! Ska vi göra samma fel och tänka "Nej... tron behöver inte argument."?

Apologetik är inte något oandligt som står i kontrast till kristen tro, snarare kan det fördjupa ens andlighet (se Craigs podcast). Det innebär inte heller att man struntar i sitt medmänskliga uppdrag för att sitta och filosofera. Vi kristna behöver verkligen inte känna oss hotade av vetenskap. Justinus Martyren sa något i stil med detta: "Om kristen tro är sann, då har vi anknytningspunkter överallt." 

1 - Från bibeln.se, Matt. 22:36-37: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.
2 - Pernilla Wahlgrens blogg: Intresssant att hennes blogginlägg väcker så starka reaktioner. I skrivande stund har inlägget fått 960 kommentarer, vanligtvis får hennes inlägg runt 10-20 kommentarer.

Aktuellt: Kristet Försvar av Tron, Turné i England

Tips! Se filmklippen längre ner!

Debatt-turné i England!

De brittiska humanisternas kampanj
för några år sedan.

Just nu har många apologetik-intresserade sina ögon fixerade på Storbrittanien! Det är nämligen så att en av världens mest ledande apologeter, William Lane Craig, är där på en stor debatt-turné! Pådraget är stort där man bl.a. kontrar mot Humanisternas kampanj för något år sedan, där de hade bussreklam som sa: "There's probably no God. Now, stop worrying and enjoy your life." Nedanför ser ni en bild på den aktuella kampanjen där Dawkins utmanas att ställa upp på debatt. Problemet är bara att han inte vill ställa upp!

Dawkins utmanas nu på offentlig debatt för att pröva hans
argument för att Gud inte finns, han är inbjuden men man
har länge befarat att han vägrar ställa upp.

Richard Dawkins vägrar ställa upp i debatt
Under turnén håller Craig stora föreläsningar där han kritiserar vissa ateistiska böcker (t.ex. The Grand Design av Stephen Hawking's) och utmanar ateistiska filosofer i offentliga debatter. Särskilt intressant är eventet som hålls just denna kväll, och som i skrivande stund pågår just nu. Det är nämligen denna kväll som Richard Dawkins har utmanats på att ställa upp i en debatt med Craig. Detta har många, både kristna och ateister, velat se länge. Dawkins har tidigare sagt att han inte vill debattera Craig vilket gjort att han anklagats för feghet (även inom den ateistiska filosofin).

Dawkins kritiseras starkt av ateist

Detta är mycket spännande! Ifall Dawkins inte dyker upp (i så fall kommer hans stol stå tom på scenen) så betyder det att han inte är beredd att försvara sina argument i boken "Illusionen om Gud" som ju fått ett ofantligt stort genomslag i västvärlden. På The Guardian's hemsida skriver Dawkins varför han inte vill delta i debatten här, men i samma tidning får han kritik av den ateistiske filosofen Daniel Came som säger att Dawkins vägran att debattera är "cynisk och anti-intellektuell". Han avslutar bl.a. så här:

"Som skeptiker håller jag med om Dawkins slutsats angående teismens felaktigheter, men de taktiker han och andra nyateister använder sig av är, enligt mig, fundamentalt oädla och potentiellt skadliga för offentligt intellektuellt liv. För det ligger något cyniskt, oerhört nedlåtande, och anti-intellektualistiskt i deras modus operandi [latinsk term: ens sätt att göra något på], med den underliggande uppfattningen att det skulle vara ett effektivt sätt att påverka människors föreställningar om religion genom att kasta skit [förolämpningar] på dem." 

Came har också sagt detta till Dawkins angående människors uppmuntran till en debatt mellan honom och William Lane Craig: "Att inte närvara på en debatt med den främste apologeten för kristen teism är en iögonfallande försummelse för ditt CV [se fotnot] och är så klart något att uppfatta som feghet från din sida."      

Sammanfattningsvis kan man säga att det är ytterst intressant att se hur en av världens mest kända ateister inte skulle vilja ta tillfället i akt att försvara sina argument i en debatt. Det är synd eftersom debatten som hade fått stor publicitet kunnat visa hur Dawkins argument faktiskt inte håller, vilket även ateistiska filosofer kan hålla med om. 

Filmklipp som introducerar debatt-turnén i Storbrittanien:

Filmklipp med snabb input på varför Dawkins vägran att ställa upp blivit en så stor grej:

Fotnot: Dawkins har nämligen något nonchalant sagt att det skulle se bra ut på Craig's CV att få debattera Dawkins, men inte på hans eget. Han vill nämligen bara debattera stora kända biskopar och liknande personer. Det har åtminstone varit ett av hans argument för att inte möta Craig.

Den intoleranta toleransen - Får kristen tro vara sann?

Får man säga att bara vissa kommer till himlen?
En sak som inte är jätte-PK idag är om man skulle säga att kristendomen är den enda sanna religionen. Och att enda vägen till himlen är genom att man känner Jesus Kristus, så som han är uppenbarad i gamla och nya testamentet. Vad brukar folk säga när man säger så? Kanske att man är intolerant? Låt oss se på vad NE.se säger om tolerans:

"accepterandet av andras rätt att anta och försvara åsikter som står i strid med ens egna, särskilt i de fall då grunden är svag eller saknas för ett avgörande av vilken åsikt som är den rätta."

PK-Sverige
Att begreppet "politisk korrekthet" har blivit så vanligt idag vittnar kanske något om hur intolerant Sverige kan vara ibland. Idag vill vi gärna vara så toleranta som möjligt eftersom vi tänker oss att detta är en god sak, och så är det också, men hur kommer det sig att vi är så politiskt korrekta i Sverige om vi nu är så toleranta? Tolerans ska inte bara innebära att man får tänka annorlunda, utan också att man får yttra sin åsikt och debattera för sin sak, helst utan att bli dumförklarad. Författaren Evelyn Beatrice Hall formulerade detta citat för att beskriva den franske filosofen Voltaires attityd om tolerans:

"Jag håller inte med om vad du säger, 
men jag vill med mitt liv försvara din rätt att säga det."1 

Dagens intoleranta "tolerans" 
Personligen tänker jag mig att vår syn på tolerans är lite naiv idag. Inte som i att man är dum i huvudet men att man har funderat kring tolerans på ett ytligt sätt. Ungefär med den här attityden: "Så länge man tolererar allt finns väl inga problem?" Allting kan ifrågasättas också den här tanken. Är man verkligen intolerant om man ärligt i sig själv tror att Jesus är enda vägen till Gud, och att man också berättar och försvarar denna åsikt? Man skulle kunna göra en skillnad på något jag tolererar och något jag accepterar. Vi kan tolerera att någon tänker annorlunda men bara för det måste vi inte acceptera detta för att vara sant! Alltså finns ingen intolerans alls i påståendet, vad som finns är ett accepterande av en viss sanning. Om någon annan sedan menar att det är intolerant att tänka så... Ja, då är det ju snarare den personen som är intolerant, nämligen i koppling till min rätt att tro och försvara den åsikten. Vad någon tror är sant eller falskt har alltså inget med tolerans att göra.

Tolerans handlar om vilken attityd jag har mot andras rätt att stå för sina åsikter!
Det innebär att jag även ska tolerera dom som jag tycker är intoleranta. Faktiskt handlar det mycket om att vända andra kinden till och älska sina fiender.

1 - Voltaire: Jag kände faktiskt inte till det tidigare, men enligt wikipedia och andra ställen på internet så var det inte Voltaire själv som sa så här. Det var Evelyn som skapade citatet för att beskriva Voltaires attityd och ideal i boken The Friends of Voltaire som utkom 1906 (under pseudonymen Stephen G. Tallentyre). Lite intressant!