Ontologiska gudsbeviset - Kritik och motargument

Gaunilo's ö - Ön om vilket inget större kan tänkas

Den allra första kritiken mot Anselm kom från Gaunilo av Marmoutier som också han var en benediktinermunk. Kritiken innebär att om Anselms argument är sant, då måste vi också helt plötsligt säga att en massa andra saker existerar. Anselm menade ju att vi bara genom att tänka på "det om vilket inget större kan tänkas", kan förstå att just det är Gud och att han måste finnas utifrån den tanken. Om vi hittar något större än det vi trodde var Gud, ja, då är ju det Gud! Gaunilo föreslår då istället exemplet om den ö om vilket inget större kan tänkas. Om nu denna ö inte finns så kan den inte vara den perfekta ön, eftersom den inte finns och då håller inte argumentet för Gud heller! 

En ö kan aldrig bli fullkomlig, den kan alltid bli större eller få fler palmträd.
Gud är dock fullkomlig och inget kan läggas till eller tas bort från honom.

Kom ihåg att det (utifrån Anselms argument) måste vara en nödvändighet att ön existerar, om den faktiskt är den mest storslagna ö vi kan föreställa oss. Om ön inte skulle finnas så kan den inte vara mest storslagen, då skulle vi ju kunna tänka på en precis likadan ö, men som existerar!

En parodi av argumentet
Gaunilo använder alltså samma resonemang för att bevisa denna öns existens, som Anselm gör för att bevisa Gud. Uppenbarligen finns ju inte denna ö och därför kan inte argumentet för Gud heller hålla. Gaunilo som var munk menade så klart inte att Gud inte finns, men att just detta argument inte var ett bra sätt att visa det på.

Invändning mot Gaunilo's ö
Det som gör att kritiken inte riktigt träffar beror på att tanken för den perfekta ön är inkoherent (motsägelsefull, felaktig). Vad som utgör en totalt perfekt ö är helt och hållet relativt beroende på vilken person ön är ämnad för. Vissa människor skulle föredra ett turistparadis med fräscha hotel medan andra istället menar att den perfekta ön skulle vara en avlägsen stilla plats. En ö kan heller aldrig bli fullkomlig eftersom den alltid kan bli större, och fler palmträd kan alltid läggas till. Idén är alltså logiskt motsägelsefull på samma sätt som idén om en gift ungkarl (vanligt exempel inom filosofin).

En jättestor pizza!

Den maximalt stora pizzan
En liknande parodi handlar om den perfekta pizzan. Vissa menar att motargumentet är bra men detta är också en helt ologisk jämförelse. Det skulle innebära att pizzan nödvändigtvis måste existera, men en pizza som nödvändigtvis existerar kan ju inte ätas upp, för då skulle den sluta att existera. Och tja... Då är det ju inte en pizza längre eftersom begreppet "pizza" alltid innefattar något som kan ätas.

Faktum är att vi inte kan applicera några egenskaper så som allsmäktig, allvetande eller allgod på öar, pizzor eller andra föremål. Den här typen av motargument är motsägelsefulla. Idén om att Gud skulle kunna ha alla dessa egenskaper är dock inte ologisk, eftersom dessa förmågor är just vad vi menar med begreppet "Gud". 


Kort klipp där dom snuddar vid det ontologiska argumentet

Ontologiska gudsbeviset - Det om vilket inget större kan tänkas

Tidigare argument för Guds existens
Än så länge har jag gått igenom det Kalam-kosmologiska argumentet, ett teleologiskt (design) och ett argument utifrån moral. Något jag väntat med är det s.k. ontologiska(1) gudsbeviset. Anledningen är för att det är rätt så komplicerat. Jag har inte full koll på det nu heller ännu men det skulle ändå vara intressant att introducera det här på bloggen. Kom ihåg att med ett filosofiskt bevis menas inte något som är fullständigt bevisat (se inlägg: Bevis inom filosofi).

Ursprung - Anselm av Canterbury

"Credo ut intelligam"
- Jag tror för att jag skall förstå.
Anselm lyfter fram förnuftets
betydelse för tron.

Anselm föddes i början av 1000-talet och var benediktinermunk, ärkebiskop av Canterbury och ett helgon. Han var även filosof och under 1700-talet utropades han till "kyrkolärare", vilket är ovanligare än en helgonförklaring (inte illa pinkat med andra ord). Han betonade förnuftet i tron och såg ingen motsats emellan dessa. Anselm gick in för att arbeta fram ett argument för Guds existens, idag är det fortfarande aktuellt och har under historien varit kontroversiellt. Kända filosofer som Descartes, Leibniz och Gödel har försvarat argumentet med förnyade versioner av det, medan andra har kritiserat det starkt, t.ex. Thomas av Aquino, Kant och Russel. Likt alla argument för Guds existens (och egentligen alla filosofiska argument också för den delen) finns det försvar för och kritik emot dem.

"Det om vilket inget större kan tänkas"
Men låt oss se på argumentet först. Det grundar sig på tanken att man genom att bara förstå konceptet om Gud kan inse att han faktiskt måste finnas. Detta kallas inom filosofin för modalitet och handlar om ifall en sak/tanke/idé är möjligt eller nödvändigt existerande. Måste saken finnas? Eller måste den inte det, även ifall det skulle kunna vara en möjlighet? Enkelt sett kan man säga att vi alltid kan tänka på det maximalt högsta väsendet som existerar. För att vara maximalt högst räknas i alla fall minst tre egenskaper: allvetande, allsmäktig och allgod. De flesta människor skulle förmodligen beskriva detta som Gud. Försök tänk på det högsta du vet. Kommer du på något högre, ja, då är ju det det högsta, osv. osv. 

Här kommer något att bita i (och försök göra det)! Anselm lägger fram det så här: 
När vi hör orden "det om vilket inget större kan tänkas", förstår vi vad orden innebär, och det vi förstår existerar i våra tankar. Detta existerar då antingen bara i våra tankar eller både i tanke och verklighet. Men det kan inte existera bara i våra tankar, för om det existerade bara i våra tankar, då skulle vi kunna tänka på något som är större än det, eftersom vi skulle kunna tänka på något om vilket inget större kan tänkas som existerar både i tanke och i verklighet, och det är en motsägelse att anta att vi skulle kunna tänka på någonting som [faktiskt] är större än det om vilket inget större kan tänkas. Därför existerar det som vilket inget större kan tänkas både i tanke och verklighet.   Proslogion, kap. 2

Vad argumentet säger är ungefär: 
(hoppas i alla fall det blir lite tydligare)

1. Du kan tänka på en sak/ett väsen som är högre än allt annat, inget kan vara större/bättre! 
2. Den tanken kan du själv förstå, det innebär att den tanken existerar i ditt huvud.
3. Tanken existerar antingen bara i huvudet, eller både i huvudet och i verkligheten. Rent logiskt är det alltså dessa två möjliga alternativ som finns.
4. Om detta högsta väsen nu enbart finns i ditt huvud, då är ju det inte störst! För du skulle faktiskt kunna tänka dig något ännu större! Något som finns i huvudet och verkligheten. 
5. För ett väsen som är verkligt är väl högre än ett som är overkligt? Då måste det verkliga väsendet vara mer perfekt än tanken som bara finns i huvudet. Vi är på jakt efter just detta!
6. Därför finns detta väsen.

Fundera på detta!

Se? Den här snubben funderar.
You should too!

Utifrån det här resonemanget vill Anselm visa på att det är Gud som är "det om vilket inget större kan tänkas". Men som sagt! Argumentet är komplicerat, läs igenom det noga flera gånger för att verkligen förstå tanken. Här är bara ett skrap på ytan, djupet av alla tankar, invändningar och intressanta poänger man kan säga om detta får jag inte plats med här. Förmodligen kommer ett inlägg om kritik mot argumentet och kanske ett om hur man resonerar idag också (detta är ju den ursprungliga versionen från 1000-talet).

Vet själv inte vad jag ska tänka. Tycker det verkar funka men känner inte att jag har tillräcklig koll på argumenten för och emot för att fälla ett rättvist omdöme än. 

(1)  "Ontologiska" kommer av ordet ontologi (grek. ontos = varande + logia = lära) och är läran om världens varande. Alltså läran om hur allting runtomkring oss egentligen fungerar och är uppbyggt. Det var först på 1700-talet genom filosofen Immanuel Kant som beviset kom att kallas just för det ontologiska gudsbeviset.

Kan man tro utan att känna till Jesus?

14 Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. 15 Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. 16 Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.                    - Rom. 2:14-16

Rättfärdighet om man står utanför Guds förbund?
Man verkar faktiskt kunna tro på Gud trots att man aldrig hört Evangeliet. I gamla testamentet finns t.ex. Melkisedek och eventuellt Job som trots att de inte tillhörde Israels folk, och alltså stod utanför Guds förbund, ändå räknades som rättfärdiga inför Gud. Paulus pratar också i bibelordet ovanför om att en människa som saknar lagen (alltså Guds bud) men ändå följer den, har lagen skriven i sitt hjärta. Då skulle det kanske betyda att alla människor kan förstå att Gud finns genom sitt samvete, och kanske också finna en möjlighet till frälsning genom det. Nu betyder inte detta att kristendomen är en religiös pluralism(1), eller att Jesu död och uppståndelse är oviktig, alla människors frälsning hänger på det, men Gud verkar kunna göra undantag.

Betyder detta att man kan hoppa över vissa bitar?
Hur mycket belägg vi har för detta utifrån bibeln, att Gud kan göra undantag, har jag inte full koll på men det finns teologer som har tankar om detta (William Lane Craig pratar bl.a. om det). Tanken med att ha lagen skriven i sitt hjärta handlar inte om en sorts "medelväg". Eller att det är för dom som vill tro på Gud men inte riktigt känner för att tro på allt som kristendomen säger. Det är aldrig fråga om en sorts "Kristendomen light". Men utifrån att Gud är rättvis skulle vi kunna tänka oss att han kan sträcka ut korsets kraft till dem som inte kan höra om Jesus. Kanske till en som bor på en plats där det är totalt omöjligt att ens få höra om honom. Den personens frälsning skulle fortfarande vara beroende av det Jesus gjorde på korset dock, precis som för alla människor.

Jag vill inte direkt säga något om vad som är sant i detta inlägg, mest öppna upp för lite tankar om detta. Kanske någon annan har lite mer koll, skriv en kommentar i så fall! Eller rösta i frågerutan.

1 - Religiös pluralism: Att alla religioner kan vara sanna, eller att det inte spelar någon större roll vilken religion man tror på.

Konferens i Gbg - "Med tanke på Gud"

Detta kommer i senaste laget men kanske att någon blir intresserad att gå. 

Apologia's vårkonferens, nu i helgen, handlar om tro och förnuft och heter "Med tanke på Gud". Ulf Jonsson, religionsfilosof på Newman-instutitet i Uppsala är huvudtalare.

 

Öppna föreläsningar på kvällarna:

Fredag: Gör tron anspråk på sanning? - Om sanning, tro och vetande." 

Lördag: "Den nya ateismen - vad är den värd?"