4 okt. 2010

Kan alla religioner vara sanna?

Utgångspunkt i bibeln avgörande för förståelse av kristen tro!
En av de kanske vanligaste frågorna idag handlar om hur kristendomen kan vara den enda sanna religionen. Detta var också ämnet för Apologia's ungdomskonferens i Göteborg i helgen! Främst ställs vi inför problemet att Gud verkar ha begränsat människornas räddning till en person vid namn Jesus som levde i Mellanöstern runt år 30. Indianerna i Amerika hade t.ex. ingen möjlighet att få reda på detta, kom de då till helvetet?

Apologia's konferens: "Herre Gud, vad ska jag tro?" i Buråskyrkan.
Hur kan en god och rättvis Gud låta det ske? Först och främst, låt oss inte vara alltför snabba med att förpassa Gud till någon som dömer folk till helvetet hursomhelst! Grunden är alltid att Gud är god och rättvis, vi måste alltid utgå ifrån det när vi tolkar. Alltså, om vi kommer fram till att Gud inte är god eller rättvis, ja då har vi helt enkelt förstått frågan fel. Eller hur?

Jag träffar sällan ateister som läst bibeln tillräckligt mycket för att förstå den, eller som ser den i sin helhet. Istället har de knappt läst någonting men har trots det väldigt starka åsikter om Gud. Det gör att de inte tänker om Gud utifrån vad bibeln säger, istället är det utifrån vad de själva antar att bibeln säger. Begreppet "Gud" grundar sig i bibeln, därför kan vi inte prata om Gud utan att ha koll på vad bibeln faktiskt säger. Detta blir en kokande gryta av missförstånd och påminner om det jag pratade om i mitt andra inlägg.

"Religiös pluralism" kallas det när man menar att alla religioner leder till Gud.
Det kommer av "plural" vilket syftar på flera, precis som i grammatiken!
Kan alla religioner vara sanna?
Idag är det vanligt att människor säger "Alla religioner leder till Gud, de är bara olika namn på samma sak". Frågan är bara den, kan alla religioner vara sanna? Alltså, egentligen när vi tänker på det, kan det ens gå ihop? Låt oss titta på en jämförelse mellan islam och hinduism:

Islam
- Vi har ett liv
- Utgången är antingen himmel eller helvete

Hinduism
- Vi har oändligt många liv
- Utgången är återfödelse tills vi uppgår i Nirvana
                                        
Det är en logisk omöjlighet att dessa två kan vara sanna samtidigt. Vi kan inte både ha bara ett enda liv och samtidigt ha oändligt många liv. De kan båda vara falska så klart, men de kan inte båda vara sanna.

Judendom, islam, buddhism, hinduism, taoism, kristendom

Profetiskt ord i OAS-rörelsen
För kanske tio år sedan kom ett profetiskt ord från Gud under en bönestund i OAS-rörelsen. Det handlade om bibelordet där Jesus säger: "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till fadern utom genom mig." Det profetiska ord som kom var: "I framtiden kommer det vara väldigt viktigt vart man sätter en." Kristendomen har alltid menat att Jesus är vägen, sanningen och livet. Det är därför intressant att se, i ljuset av det ord som kom, att man nuförtiden vill få Jesus till att vara en väg, en sanning och ett liv. Man vill hellre placera "en" före än efter. Det är dock inte förenligt med kristen tro.

30 kommentarer:

  1. Bra blogginlägg. Kommer det komma något mer om att alla religioner kan vara sanna, hur man kan visa på att Kristendomen är den enda rätta vägen?

    SvaraRadera
  2. Ja det kommer! Detta var bara lite kortfattat om pluralism, som en liten inledning. Här ville jag mest uppmärksamma det ologiska i att mena att alla religioner kan vara sanna.

    SvaraRadera
  3. Okej gött! Ser fram emot att läsa :)

    SvaraRadera
  4. men vad säger att kristendomen inte är den religion som inte kan samverka med tex. hinduism?

    SvaraRadera
  5. Det finns många saker som säger det. Det tydligaste är kanske tron på en enda Gud inom kristendomen. Inom hinduismen tror man på många olika gudar.

    SvaraRadera
  6. ja. men du säger att ISLAM och HINDUISM inte funkar ihop, två religioner som anses vara osanna. men vad säger att det inte kan vara KRISTENDOM och HINDUISM som inte går ihop, och att ilsam är den sanna religionen?

    SvaraRadera
  7. Jag använde islam och hinduism som ett exempel för att visa logiken bakom det hela. Man skulle kunna jämföra vilka religioner som helst egentligen. I mitt exempel finns ingen värdering i om dessa religioner är sanna eller ej, jag säger inte att de är falska. Det jag säger är att de båda inte kan vara sanna samtidigt, men det är logiskt möjligt att de båda är falska. Om de är sanna eller ville jag inte ta upp just här! ;)

    Förstår du vad jag menar?

    SvaraRadera
  8. ja, jag förstår. bra att du inte tar upp sanna och osanna religioner, det respekteras och förstås.

    SvaraRadera
  9. Hehe. Fast jag kommer att ta upp det framöver faktiskt! Så var inte för snabb i din bedömning! ;)

    Men inte på det viset att jag bestämmer vilken religion som är sann/falsk. Min utgångspunkt är alltid att kristendomen är sann, jag strävar inte efter att objektivt kunna bevisa det för mig själv. Men i mötet med andra får man så klart ha en annan attityd! Min kunskap om andra religioner är mindre än den om kristendomen, så jag kommer förmodligen att främst fokusera på de _goda skäl_ som talar för kristendomen. Utan att för den sakens skull attackera någon annan religion. Viss kritik kan iofs förekomma.

    Har även funderat på att kanske låta lite vänner skriva gästinlägg också. Har exempelvis en muslimsk vän som pluggar till imam i London. Men vi får se. :)

    SvaraRadera
  10. Inom hinduismen, eller Sanatana Dharma som är ett bättre namn, tror man på en gud. Det Högsta, Gudomens Högsta Personlighet. Krishna, Vishnu etc.

    Ytterst uttrycker alla dessa att den högsta verkligheten är Gud och en och Hans framträdelseformer är olika, men ytterst finns bara en gud – Gud.

    Även bakom alla lägre gudar och halvgudar finns bara en gud genom vilket allt som är till är till och upprätthålls.

    Det är ett västerländskt missförstånd (som ännu lever kvar) från den tid då engelsmännen först kom till Indien och skulle försöka förstå sig på indiernas religion att hinduismen (som de benämnde religionen) handlade om polyteism.

    I deras tankevärld såg man genast med kristendomens ögon på hinduismen, d v s att den europeiska hedendomen handlade om månggudadyrkan och hinduismen liknar detta - alltså är hinduismen polyteistisk.

    Ingenting är mer felaktigt. Bhaktifromheten är den största inriktningen inom hinduismen, ca 70 % av världens hinduer, och där hänger man sig åt en personlig gud som är alltings källa och orsakernas orsak.

    En hindu har inga som helst problem att förstå och läsa kristendomen. Det Gudomliga som inkarneras i köttet och blir människa, nedstigningar, avatarer, Krishna som föds som människa, Krishnabarnet, att Krishna hade två naturer, en mänsklig och en gudomlig – allt detta förstår en hindu därför att det är en del av hinduismen sedan tiden före kristendomen.

    Detta är dock inget hot mot kristendomen – allt kan läsas som det Gudomliga Logos.

    Jesus Kristus är Logos. Är Kristus det finala Logos (för att tala med islam överfört från final profet till finalt Logos)? Är Kristus det enda Logos? Om Kristus är det enda Gudomliga Logos, kan Han inte uppenbarat sig för andra folk i andra tider?

    Med vänlighet från en läsare

    SvaraRadera
  11. Intressant redogörelse om västerlandets missförstånd! Sådant finns även för islam. Har dock svårt att köpa bilden så här rakt av. Man kan ju ändå tycka att det måste funnits både en och annan religionsspecialist som kunnat se denna missuppfattning och berätta om det. Om missuppfattningen verkligen är så grav, borde man rättat till detta missförstånd. Eller?

    Jo, jag känner till tänket om den ende guden, Brahma osv., men inte särskilt djupgående.

    Jag har faktiskt inte läst så mycket om just Logos. Jag känner mest igen det som en öppning in i den grekiska filosofin, där de kristna kunde förklara sin tro med grekernas metoder osv. Så jag kan inte säga så mycket om det egentligen. Men Kristus ses som det enda Logos så att säga. Genom honom är allt skapat.

    Poängen med kristendomen är att Gud (som människa) bara har uppenbarat sig en gång i historien, vid ett tillfälle. Utifrån kristendomens tro har han inte visat sig för andra folk i andra tider. Möjligen i syner och så, men inte på det sättet att det skulle ge upphov till en annan religion. Det talas även om den pre-existente Jesus, när Jesus uppenbarar sig som "Herrens ängel" i GT. Men det finns olika tankar om detta är en möjlig tolkning. Har inte läst tillräckligt för att förstå vilket som är mest troligt.

    SvaraRadera
  12. Det finns en hel del religionsvetare och annat som ser missförståndet, men det lever kvar ändå av någon anledning.

    En sådan strikt monoteist som Seyyed Hossein Nasr (han är muslim) skulle skriva under på att hinduismen till sin kärna är monoteistiskt och att annat är ett missförstånd. Inte så konstigt då hinduismen är så annorlunda från abrahamsreligionerna, men hinduismen är den äldsta monoteistiska religionen.

    En del kyrkofäder (s:t Clemens av Alexandria bl a) menade att alla som levt enligt Ordet (Logos) var kristna, d v s hedningar som levt rätt och så gott de har kunnat dyrkat Gud, Den Högsta principen osv, visst det har fått något uppenbarat av Gud vid någon tidpunkt i historien eller en gudomlig gnista som de fått någon gång.

    SvaraRadera
  13. Låter intressant det där med missförståndet. Helt klart något att kolla upp framöver!

    Hur menar du med "Inte så konstigt då hinduismen är så annorlunda från abrahamsreligionerna..."? Eller menar du att det inte är konstigt, eftersom hinduismen egentligen inte är annorlunda från dem?

    Jo, Paulus nämner också detta. Man brukar skilja på den generella och särskilda uppenbarelsen. Det första är alltså sånt som alla människor oavsett tid och kultur kan uppfatta om Gud, t.ex. skapelsens storhet. Det sistnämnda handlar mer om en direkt kunskap utifrån Bibeln och särskilt om Jesus. Här öppnas så klart möjligheten för människor att finna frälsning även ifall de stod utanför Guds förbund. Job och Melkisedek (i GT) är två exempel på sådana personer, som inte alls var israeliter men ändå kände Gud. Gud hade ju inte varit rättvis om människor som absolut inte kunnat höra om honom, aldrig fått höra om honom. Därför talar Paulus om att vissa människor, utan att känna till lagen, ändå uppfyller den eftersom lagen är skriven i deras hjärtan av naturen.

    Bibeln berättar dock att trots denna möjlighet så väljer människor oftast bort Gud i alla fall. Jag känner att jag inte har funderat tillräckligt på det just i koppling till andra religioner. Det här handlar mest om ifall man varken hört om Gud eller Jesus. En muslim t.ex., eller en kristen för den delen, känner dock till Jesus och döms annorlunda än en person som varit ovetandes om honom.

    SvaraRadera
  14. Jag menar att hinduismen som den ter sig för handen är mer annorlunda än t ex islam som är monoteistisk mycket mer direkt.

    Hinduismen har mer slöjor s a s innan man når fram till att den i sin essens bara dyrkar en Högsta Gud. Allt annat är bara underordnat detta och vill man dyrka Gud genom att tex dyrka Ganesha är detta i sin ordning.

    Inom vaishnavismen eller bhaktifromheten, hinduismens absolut största inrikting (de s k Hare Krishna är en i Indien respekterad inriktning inom denna)dyrkar man dock bara Gud, Vishnu direkt eller i någon av sina avatarer (nedstigningar).

    En hindu har alltså inga större problem med att se Kristus som fullt mänsklig och fullt gudomlig på samma gång. Med hinduisk synsätt är Han en avatar.

    Det är här som hinduismen dubbla bokföring, som det kan te sig för en abrahamsreligionsutövare, ställer till med tolknings och överföringssvårighter.

    Inom hinduismens vida ram finns det även polyteistutövare (och det är bara på denna nivå i sådana fall man finner dem och det är tveksamt oom det kan kallas hinduism i betydelsen sanatana dharma) med ett mönster vi känner igen, men de är i minoritet och de vediska skrifter, Upanishaderna, Baghadvadgita m fl skrifter talar tydligt om en Högsta Verklighet, en Gud - Gud.

    Jag gillar din sida förresten.

    SvaraRadera
  15. Gött att du gillar sidan, alltid trevligt att höra!

    Jag hade för mig att Hare Krishna räknas som en sekt inom hinduismen, och inte är en särskilt ansedd inriktning. Är det fel alltså?

    Skillnaden mellan den kristne och hinduen tror jag blir att den kristne menar att den Allsmäktige, ungefär motsvarande Brahman i deras religion (såg nu att jag skrev fel tidigare då jag skrev "Brahma" vilket är annorlunda), är den som har blivit människa.

    Jesus bör alltså inte förväxlas med en avatar i stil med Krishna t.ex. Utan Jesus bör mer ses som Brahman i mänsklig gestalt. En avatar är som jag förstår det en inkarnerad hinduisk gud. Brahman är dock något som står utanför även gudar som Vishnu och Shiva som jag förstår det, eller är det här det västerländska missförståndet kommer in? I jämförelse med kristendomen är det nog mer korrekt att tänka att det är denna "existens" som inkarnerats i köttet, Jesus.

    Hm... gör jag mig förstådd?

    SvaraRadera
  16. I Indien räknas Hare Krishna som en legitim inriktning av hinduismen och inte som en sekt.

    En avatar är en nedstidgning av Den Högsta Guden som är personlig och inte bara en kraft eller dylikt.

    Om Brahman är åtskilt från Gud eller en del av detsamma eller samma sak är en fråga som debatteras inom hinduismen på samma sätt som Meister Eckharts teologi kan ge underlag för ständig debatt.

    En hindu skulle alltså mycket väl också kunna säga att en avatr är en nedstigning av den Allsmäktige och blev människa.

    Som jag ser det har hinduismen mer likheter med varandra än islam och hinduismen även om samtliga, var och en på sitt sätt, är monoteistiska religioner.

    Den striktaste monoteismen anser jag att islam har och den minst strikta har kristendomen, p g a treenighetsdoktrinen, och hinduismen ligger på andraplatsen.

    Jag tror att en hindu hade haft invändningar om kristendomen tillsammans med muslimen och juden enligt nedan.

    Begreppet Gud är redan från början omöjligt att begripa.

    Varför då komplicera det ytterligare med en doktrin som förklarar att det finns en gudom med tre hypostaser (personer) där varje hypostas samtidigt är hela gudomen, d v s är alla tre personerna samtidigt utan att detta gör att det blir tre gudar?

    Treenigheten liknas ibland vid vatten.

    Vatten finns i tre former, flytande, is och ånga, men är alltid ändå vatten – men det är bara en sak åt gången. Hade treenigheten tillämpats på vatten hade vatten samtidigt som det var i frusen form också varit ånga och flytande.

    Ytterst är Gud en, inte-tre-i-en utan En.

    SvaraRadera
  17. Förtydligande av mening med borttappat ord:

    "Som jag ser det har hinduismen och kristendomen mer likheter med varandra än islam och hinduismen även om samtliga, var och en på sitt sätt, är monoteistiska religioner."

    SvaraRadera
  18. Ah, jag förstod nästan det angående det borttappade ordet!

    I övrigt, tydlig redogörelse osv. Gött! :)

    SvaraRadera
  19. OK!

    Min poäng är att jag vill göra gällande att hinduismen är en monoteistisk religion och något annat är en missuppfattning av hinduismen.

    Sedan är kristendom och hinduism olika religioner med olika särarter, filosofier och olika knäckfrågor, såväl som att de har likheter, vilka man väl och länge kan diskutera och lägga nya aspekter på länge än…

    SvaraRadera
  20. Jo, förresten…

    ” Kan alla religioner vara sanna?
    Idag är det vanligt att människor säger "Alla religioner leder till Gud, de är bara olika namn på samma sak". ”

    Frågan är vilka människor är det som ställer denna fråga? Om det är sekulära materialister eller om det är gudfruktiga människor av olika religiös övertygelse?

    En sekulär-materialist har inget seriöst uppsåt med en sådan fråga utan vill bara dissa religion i allmänhet med sitt ”kritiska” perspektiv och framställa det som att ateism är vägen.

    För en kristen behöver ett sådant perspektiv inte vara så besvärlig att bemöta. Man kan som kristen bara vända frågan tillbaka i stil med: ”Om det är så att alla religioner leder till Gud är våra muslimska och hinduiska vänner på god väg. Däremot innebär det också att den som är helt och hållet utan religion, utan ett perspektiv bortom detta liv, är helt och hållet utan hopp. Man har nekat att ta tag i minsta lilla gudomliga gnista.”

    Om det är en hindu, muslim eller buddhist som säger samma sak har man ett helt och hållet seriöst motiv och vill så långt det går respektera den andres religion. Man delar ett perspektiv att det finns en högre ordning och att detta liv inte är det enda. Detta är värd all respekt och ödmjukhet och det är det rätta sättet att bemöta det, enligt mig.

    Från detta håll är perspektivet ett mer angenämt problem.

    Den stora utmaningen är inte andra religioner, de är våra vänner. Vår gemensamma fiende är sekulärmaterialismen och ateismen. Jag har hundra gånger mer gemensamt med en muslim från Libanon än en sekulärmaterialist från mitt eget land. Vi delar ett gudfruktigt perspektiv och att detta livet avger hur det blir efter döden.


    Bekännaren (det får bli mitt nick om jag kommenterar mer här…)

    SvaraRadera
  21. Haha! "Bekännaren", najs nick må jag säga! Känns bra att ha Bekännaren som läsare. ^_^

    Jo, det stämmer att många är oseriösa i denna sortens uttalanden. Det är inte desto mindre viktigt att kunna bemöta det seriöst. Främst verkar motargumenten som en tankeställare tänker jag. Liksom, "Men vänta nu, har du verkligen tänkt igenom det där?". Just eftersom man tar så oseriöst på religion i Sverige är det nog viktigt att kunna lyfta fram en lite mer intellektuell sida liksom, närhelst tillfälle ges. Det är ju kul också. :)

    Antyder du att man respekterar en annan religion genom att låta denne ha rätt, så långt det bara går? Oavsett om du antydde det eller ej så är det intressant att ta upp! -->

    Jag tänker mig att det inte är respektlöst att påstå att en religion är falsk. Det gör man ju redan, fast indirekt, när man tar ett ställningstagande, per automatik anser man att andra ställningstaganden är felaktiga. Men allt ska så klart ske "ödmjukt och med respekt" som första Petrusbrevet säger.

    Jag försökte förklara detta för två iranier när vi var ute med kyrkan på stan en gång. Hehe, det var lite svårt för de var berusade. De återvände hela tiden till att jag inte kunde säga "Min tro är sann." eller jag inte kunde säga "Din tro är fel." De var väldigt kritiska till organiserad religion i allmänhet, förmodligen pga. förtrycket i Iran.

    De hävdade iaf att jag tvunget måste säga "Jag tror att min tro är sann" och att jag annars är respektlös. Frågan är ju bara vad det egentligen blir för skillnad. Jag ser hellre att människor vågar vara raka med varandra, men trots det respekterar varandra. Det är sann respekt. "Rättfram kritik skapar fred" som Ordspråksboken säger. Sen får man ju känna av situationen lite så klart. Rättframheten lämpar sig främst bland vänner eller människor man samtalat med en stund. Just i det här fallet var stämningen rätt så munter iom. alkoholen så bedömde att det var okej. :P

    Min poäng är iaf att det ju är viktigt att skilja på att acceptera och att respektera.

    Jag accepterar (synonym: godtager) inte alla religioner för att vara sanna, men jag respekterar (synonym: tar hänsyn till) dess efterföljare att få behålla sin tro.

    Ja!! Ditt sista stycke är så najs! Fast "fiende" är kanske ett lite starkt ord. ;) Det är så sjukt najs med religion iaf! För att ta ett exempel återigen från "Gatukyrkan" som jag nämnde, så märker man snabbt hur mycket man har gemensamt med t.ex. muslimer som man stöter på, på gatan. Glädjen och samhörigheten som uppstår trots olikheterna är sjukt najs! Den gemensamma gudfruktigheten är helt klart något som finns hos flera religiösa, det måste ju inte nödvändigtvis bara finnas i en ev. "sann religion". En gemensam vördnad inför det eviga och oförutsägbara gäller ju för nästan alla teister.

    SvaraRadera
  22. Min uppfattning är att man i grundpositionen respekterar den andres religion vilket inte betyder att man skriver under på allt.

    Man kan markera att här och här har vi olika uppfattning. T ex att man inte accepterar djuroffer eller dödsstraff för otrohet fast den felande ångrar sig (och även om inte).

    Oftast kommer man inte in på kontroversiella marker i vanliga vardagsmöten. Det är min erfarenhet i varje fall och då kommer man långt med lite grundläggande respekt.

    Ofta kan den andre religiösa, som i Sverige ofta är invandrad, bli glatt överraskad att man tror på Gud "va, en svensk som gör det!"

    Men den vanligaste religionen/ideologin man stöter på som vill debattera är sekulärmaterialismen/ateismen och den är ingalunda neutral och någon slags objektiv grund som man mäter hur avvikande en religion är utifrån. Det är en klart oneutral och markerad position samt extrem och udda i världen överlag och ofta ogenomtänkt.

    Man kan lasta mycket hemskheter på sekulärmaterialismen såsom att det var i sekularismens namn som hundratusentals människor miste livet under franska revolutionen, i miljontal under de olika kommunistiska regimerna och 1900-talets krig har varit politiska och hur ofta hör man anklagelser om hur hemsk politik är? En anklagelse som rätteligen låter sig göras.

    Bekännaren (funderar på att Confessos låter najsare... får se..)

    SvaraRadera
  23. Meh, du hette ju bara "Anonym" nu ju! Eller berodde det på din fundersamhet över Bekännaren/Confessos? :P

    Ja, detta perspektiv lyfts sällan upp angående ateismen! Fast jag gjorde iofs det till viss del i senaste inlägget* om du sett det? Just det där med "ogenomtänkt".

    Brukar det kallas så, "sekulärmaterialismen"? Finns det en motsvarande "religionsmaterialism" också då?

    * http://apologetikpasvenska.blogspot.com/2010/10/den-nya-ateismen-filosofiskt-tveksam.html

    SvaraRadera
  24. Sekulärmaterialism används för att sätta ett namn på den ideologi som dominerar vårt samhälles sätt att tänka.

    Så länge man inte gör det framstår det allmänna tankesättet som förment objektivt och neutralt, men det är det inte.

    (Sådär nu fick jag väl till namnet...)
    Det finns ingen motsvarande religionsmaterialism utan ett religiöst perspektiv på tillvaron är motsatsen till sekulärmaterialsimen.

    Sekulärmaterialism: "Det finns ingen andlig sfär, det finns bara materia, ateism osv" Ungefär så.

    SvaraRadera
  25. Ah, jag förstår! Men är det ett vedertaget begrepp alltså, eller är det mer ett eget ihopplock? :P

    "Så länge man inte gör det framstår det allmänna tankesättet som förment objektivt och neutralt, men det är det inte."

    Sjukt sant, mycket bra sagt!

    SvaraRadera
  26. Jag har hört begreppet lite här och där, så det är inte helt okänt. En religionshistoriker eller religionsvetare förstår direkt vad man menar (eller de flesta akademiker och bildade personer överlag).

    Men ju fler som använder sig av en sådan terminologi desto bättre och förr eller senare använder alla det.

    Det finns ett relativiserande och ifrågasättande av det etablerade sekulära tankesättet i att använda det och det är bara bra.

    Allt för länge har det sekulärmaterialistiska synsättet fått stå oemotsagt som om att alla religioner är skeva perspektiv och det egna perpsektivet (som man inte berättar om eller ens inser man har)är "objektivt" och "neutralt".

    SvaraRadera
  27. Ah, jag fattar! Mycket bra, mycket bra. :) Får bli ett blogginlägg om detta snart, att ateismen på något sätt skulle vara "grundläget".

    SvaraRadera
  28. PS. Jag tror att det är denna herre som sagt att alla som levat enligt ordet är att betrakta som kristna. jag har för mig att S:t Clemens av Alexandria sagt något liknande, men jag är inte säker. DS

    "Kristus är Guds förstfödde, hans Ord, i vilket alla människor deltar. Alla som har levat enligt Ordet är kristna, även om de har betraktats som gudlösa, såsom Sokrates, Herakleitos och deras likar bland grekerna."

    – S:t Justinius Martyren, Apologi, I.46

    SvaraRadera
  29. Mm... ja det är ett intressant och viktigt perspektiv. Justinius Martyren har jag stor respekt för, han var en av urkyrkans skickligaste apologeter.

    För mig är detta en stor blind-spot, finns vissa skriftställen som antyder att det är så, samtidigt som Jesus är extremt uteslutande i flera uttalanden. Oavsett vad manar det en kristen till ödmjukhet, vi kan inte veta allt liksom.

    Ett problem som uppstår blir hur ska man tolka Jesu missionbefallning i ljuset av detta. Även uttalanden om att tron och dopet (alltså dopet till syndernas förlåtelse och där man får ta emot den Helige Ande) leder till frälsning.

    Kristendomen verkar liksom ha två fronter, en extremt exklusivistisk framtoning samtidigt som det finns vissa inklusivistiska inslag. Frågan är om kyrkan ska göra doktrin av det (lär ju iofs finnas ett par stycken teologiska lärosatser om detta, men jag har inte koll på dom för tillfället :)), och lyfta upp det perspektivet, eller om detta främst är en sak som Gud bör ha koll på. Anledningen till att han uppenbarat detta skulle kanske då vara, för att påminna om att vi människor inte har fullständig koll och måste vara ödmjuka inför det vi inte kan veta.

    SvaraRadera
  30. Missionsbefallningen tolkar jag som att den var avsedd för apostlarna (och alltså inte avsåg vilken kristen som helst) med tillhörande apostolisk succession och att de skulle sprida Guds ljus vidare vilket denna diskussion är en konsekvens av.

    Personligen tror jag att människor som inte är kristna, men bekänner sig till en annan religion, och ur kristen synvinkel mer eller mindre lever enligt Ordet, visst det kan nå salighet.

    Värre är det för sekularister och ateister.

    Helvetet är trots allt en plats för dem som inte alls vill ha med Gud att göra – och då får de sin önskan respekterad.

    Jag kan med svårighet se att det är en slutdestination för de som vill ha med Gud att göra, men har en annan religion än kristendomen, eller kristna med ”fel” uppfattningar om kristendomen och/eller har syndat. För det gör ju även kristna.

    Exklusivism kan lätt leda till tankar som att himlen befolkas av Gud och hans änglar samt tre pingstvänner och en metodist.

    Det är en lika extrem uppfattning som inklusivism – alla kommer till himlen helt oavsett.

    Origenes var inne på att i slutändan så är även de kristnas slutgiltiga frälsning avhängig av allas människors frälsning vilket han trodde skulle ske till slut.

    Ja, hur rör man sig på mark som inte är helt entydig. Är helvetet, och för all del himlen, evigt i betydelse av alltid eller skall det, som i en del bibelöversättningar, översätts till ”evärderlig tidsålder”, en mycket lång tid som trots allt tar slut även den.

    Det grekiska ordet aeon, som används i grundtexten, kan översättas med ”(tids)ålder, för evigt och även på andra sätt.

    Jag tror, som du är inne på, att även aldrig så övertygade kristna bör ha en ödmjuk attityd inför dessa spörsmål.

    Det behöver inte hindra den egna apologetiken. Det är skillnad på att säga "detta är bra" istället för "detta är bra, allt annat är dåligt".

    Sekulärmaterialister är inne på det senare spåret fast de försöker linda in det som någon slags humanism och att de själva är tolereanta. Icke så.

    SvaraRadera