8 sep. 2010

Kosmologiska argumentet - Kan vi se Gud i Big Bang?

Allt som händer måste ha en orsak
Det finns olika varianter av detta argument, jag kommer att utgå från en förnyad form av det s.k. kalam kosmologiska argumentet. Det formades inom kalamtraditionen i islam under 800-talet. Ursprungligen utvecklade kristna teologer argumentet för att attackera de grekiska filosofernas tro på universums oändlighet. De kristna menade att universum inte alltid har funnits utan har börjat existera. Alltså, redan under antiken kunde kristna se kanske den första pusselbiten av the Big Bang. En känd kristen filosof, William Lane Craig har argumenterat för detta och bemött kritiken under ca. 30 år. Det är också han som har "förnyat" argumentet.

Så här ser resonemanget ut:
  1. Allting som börjar existera har en orsak för sin existens
  2. Universum började att existera
  3. Alltså har universum en orsak för sin existens
"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord..." Eller? Vad tror du?
Jag tror det! Fast det såg förmodligen inte ut så här!
Någonting kan inte komma ur ingenting!
Hur bevisar vi att något har en orsak? De som tror på det kosmologiska argumentet menar helt enkelt att människor kan förstå detta genom sin intuition, att man kan veta något utan att ha fakta. Någonting kan alltså inte helt plötsligt komma ur ingenting! Påstår man något annat menar Craig att man har lämnat seriös metafysik(1) och vänt sig till magi. Både teister (motsats till...) och ateister kan hålla med om detta. Hur kommer det sig annars att saker och ting inte helt plötsligt poppar upp mitt framför ögonen på oss, i vår vardag? Det borde funnits miljontals exempel på detta vid det här laget. Kort sagt, universums existens har en orsak, någon eller någonting har orsakat det.
-
Intuition? Låter flummigt!
Det finns mycket vi människor "bara förstår" som vi egentligen inte alls kan bevisa. Detta kallas för grundläggande påståenden (eng. properly basic beliefs). Vi kan t.ex. inte bevisa att verkligheten faktiskt är som den är. Tänk om vi egentligen skapades för fem minuter sedan. Kanske är vi alla del av något slags Matrix där våra hjärnor är kopplade med kablar till en stor dator, där vi fått förprogramerade minnen (som aldrig funnits), känslor osv. Tanken är absurd men ändå finns det inget sätt vi kan motbevisa den! Trots det kan vi genom vår intuition förstå att så inte är fallet. 

Universum har börjat existera
En del tror att föreningen mellan Big Bang-teorin och den kristna tron inte går ihop. Det gör den faktiskt på ett par områden! Båda kan se hur universum har en början och ett slut. Kortfattat tänker man sig att eftersom vi kan räkna bakåt i tiden finns det också en början. Eftersom universum inte är evigt är tiden här också ofullkomlig, detta betyder att vi kan lägga till dagar, månader, år osv. Det som är evigt däremot, det är fullkomligt och kan inte förändras. Om världen vore evig skulle vi inte kunna lägga till fler dagar, då vore det ju inte fullkomligt! 
Inom hinduismen ser man tiden som en cirkeln, den är evig. Du kan inte lägga något till 
den eller ta bort något, då är det inte en cirkel. En tidslinje, som västvärlden tänker, kan dock förändras.      
Vart kommer Gud in?
Om man håller med om grundresonemanget, att om universum faktiskt börjat existera har det också en orsak, kan man helt förnuftigt mena att Gud är den bästa förklaringen. Självklart finns det många andra förklaringar, men vilken är den bästaDet finns många som argumenterar för Gud här. Vissa forskare vill istället säga att en "intelligent designer" gjort det. Frågan är bara vad som väger tyngst när vi också slår ihop detta med det moraliska argumentet? Då skulle vi kunna anta att denna "designer" i alla fall är personlig och bryr sig om oss, vilket skulle peka än mer på Gud.  


Detta kan låta lite invecklat, är du intresserad kan du gärna ta en titt på detta filmklipp:
http://www.closertotruth.com/video-profile/Did-God-Create-From-Nothing-Part-1-of-3-William-Lane-Craig-/994

1 - Metafysik: "Ämne där man filosoferar kring den verklighet vi inte kan uppfatta med våra sinnen." 


14 kommentarer:

  1. Problemet börjar redan vid den första premissen.
    För att komma vidare i till premiss två och tre, så behöver första premissen styrkas.
    "Allting som börjar existera har en orsak för sin existens"

    Ge ett exempel på något som börjat existera!

    Allt, vars existens vi känner till, förefaller vara atomer och energi i olika övergångsfaser.
    Så fort vi talar om att något börjar existera så hamnar vi i "magins" värld.
    Med tanke på det universum vi observerar så förefaller det som om allt snarare omformats från något annat och blivit vad vi observerar nu. Det vore alltså inte rationellt att påstå att något börjar existera, såvida vi inte kan påvisa att existens, på det sätt som föreslås av den kristna traditionen, är möjlig:
    Något/någon personlig, som bryr sig om oss, som genom att uttala en trollformell fått allt att "helt plötsligt poppa upp" från ingenting.

    Premiss två, tre och den långsökta kopplingen till bibelns gud är fullkomligt irrelevanta utan att premiss 1 styrks.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjena Mike! Kul att se lite kommentarer här på bloggen. Jag har slutat skriva för länge sen, men ändå låtit den ligga kvar ifall någon skulle ställa frågor.

      Den första premissen är egentligen oberoende av att några saker faktiskt har börjat existera. Dess logiska formel säger egentligen detta: om något börjar existera, då har detta en orsak. Vi behöver inga faktiska exempel på sådant som börjat existera för att premissen ska hålla. Den uttalar sig nämligen inte om hur saker och ting faktiskt är, men om hur det hade varit förutsatt att vissa saker hade hänt. Det är till exempel fullt möjligt att köpa den första premissen, samtidigt som man hävdar att ingenting faktiskt börjat existera. Ett existenspåstående görs först i den andra premissen där exemplet är universum.

      Det som styrker den första premissen är att motsatsen kan sägas vara mindre rimlig, alltså att något skulle kunna dyka upp icke-orsakat. Notera att den första premissen "kickar in" OM en viss händelse inträffar. Motsatsen skulle vara att ingenting behöver hända för att den ska "kicka in": om något börjar existera, då har detta ingen orsak. Förutsättningarna för att något skulle börja existera vore alltså inga, om detta vore sant, då borde allt möjligt börja existera hela tiden. Vi skulle då behöva förklara varför så inte är fallet. En annan intressant fråga skulle också vara varför exempelvis en häst skulle ploppa fram istället för en gungstol vid ett givet tillfälle. Eftersom det inte fanns någon orsak skulle det inte heller finnas några värden som avgjorde vad som skulle börja existera.

      Kom ihåg också att vissa filosofer skulle hävda att komplexa saker faktiskt börjar existera när de fogas samman. Till exempel ett bord, eller en människa. Du verkar uttrycka en åsikt vad gäller atomer och energi men ger egentligen inte något argument för det. Jag går själv i funderingar om hur jag tänker kring objekt, energi och materia. För tillfället lutar jag nog mot att bord egentligen inte finns. Vissa filosofer skulle dock säga att frågan huruvida något existerar, eller inte, är irrelevant. Den relevanta frågan är istället 'hur' något existerar. Ett bord finns t.ex. på det sättet att vissa partiklar format trä, som gjorts till plankor, som formats till ett bord. Bordet finns, men fundamentalt sett är det egentligen någon form av grundläggande partiklar som finns.

      Ah, jag ser nu att jag inte förtydligat att argumentet -inte- utgör ett argument för den bibliska guden per se. Kalamargumentet är endast ett argument för att universum har börjat existera, och att universum därför har en orsak. Craig, som aktualiserat argumentet i modern tid, argumenterar dock för att vissa saker följer utifrån argumentet, att orsaken är:
      ... immateriell (eftersom ingen materia finns före big bang)
      ... evig (utifrån att tid endast är ngt vi uppfattar i relation till materia)
      ... enormt kraftfull (ngnting som har förmåga att sätta igång universum helt enkelt)
      ... personlig (eftersom orsaken måste ha kausal förmåga, till skillnad från abstrakta objekt som saknar kausalitet).

      Egenskaperna ovan stämmer överens med några fundamentala egenskaper som olika gudar beskrivs med. Argumentet som sådant är därför "allmänreligiöst" och kan ingå i försvaret av flera religioner. Det är bara att jag som kristen gjort en kristen "spin" på det i detta inlägget. ;)

      Radera
    2. ”Dess logiska formel säger egentligen detta: om något börjar existera, då har detta en orsak.”
      OK, du väljer alltså att flytta målstolparna. Påståendet: "Allting som börjar existera har en orsak för sin existens”, har nu blivit en mening med en helt annan innebörd, det har i ditt resonemang gått från påstående till grundlös hypotes. Inte helt ärligt argumenterat alltså. Det ursprungliga påståendet saknar relevans i verkligheten då det inte styrks. Efter det att du flyttat målstolparna blir premiss 1 endast nonsens och korrelerar inte med slutsatsen. Då behöver du nämligen även flytta målstolparna på samma sätt där, vilket skulle leda till slutsatsen: ”Om allt som existerar har en orsak så skulle universum ha en orsak, om universum började existera.” och det är något helt annat än att säga att: ”Alltså har universum en orsak för sin existens.”

      Kul att du vidgar existensbegreppet, men då behöver du föra in en definition av ”existens” för att Kalams argument skall kunna föras. I ditt argument ger du fler definitioner av existens, saker som ”ploppar” upp från ingenstans och saker som börjar existera när annat sammanfogas, vilket är olika saker och ger argumentet en ambivalens. Frågan varför en häst, snarare än en gungstol, skulle ”ploppa” upp, är lika intressant som varför Gammelsmurf har vitt skägg istället för grönt, båda saknar förankring i verkligheten.
      Gällande materia och energi så menar jag att det är så pass väl etablerat att jag ej behöver styrka något i den frågan, det faktum att du skriver en text med ett digitalt verktyg bygger på förståelsen av de lagar, som omfattar den typen av existens vi vanligen befattar oss med och som tydligt kan demonstreras. Det finns iofs partiklar som ”poppar” in och ut ur existens, men de brukar inte falla inom ramen för vad man vardagligen kallar existens, det har inte heller påvisats att dessa har någon särskild orsak heller. (Se Laurence Krauss)

      För att den första premissen skall ha någon bäring in i slutsatsen: ”Alltså har universum en orsak”, så behöver du påvisa att saker börjar existera och att saker som börjar existera har en orsak samt vad du menar med existens.

      Premiss två förutsätter att du påvisar att universum ”började” existera, något som vi inte vet enligt definitionen av existens som att något ”ploppar fram”, vilket är den bibliska förklaringen. En gud som med en trollformel talar in saker i existens.

      Craigs slutsatser ger en hel serie cirkelargument, vilka alla bygger på felaktiga antaganden i premiss 1 och 2. Det är rimligare att tro att en liten primitiv stam i mellanöstern gjorde det mer mänskliga, att skapa sig sin egen gud och att göra denna gud mycket coolare än sina grannars gudar. ”Vår gud kan skapa träd.” ”Ha, vilken skitgud, vår kan skapa hela universum, ser allt, är överallt och är tio gånger coolare än vad du kan säga, stjärnstopp på det också.” Människor tenderar att försvara de mest orealistiska idéerna på de mest snirkliga sätt, hellre än att verkligen fundera över orimligheten i den egna trosuppfattningen. Det verkar som om du hellre menar att verkligheten, som vi upplever varje dag och kan demonstrera, inte existerar än att något, vars existens aldrig påvisats, inte skulle finnas.

      Radera
  2. Nja, jag väljer inte att flytta målstolparna. Jag förtydligade hur satsen översätts till predikatlogik men på ett förenklat sätt. Med logiska tecken ser formeln ut så här: ∀x(Bx → Ox), där x = vilket ting som helst, B = “börjar existera” och O = “har … en orsak för sin existens”. Det läses så här: "för alla x: om x börjar existera, då har x en orsak för sin existens”. Detta är vad den första premissen säger. Jag tror du läser “Allting” så som vi brukar ordet i vardagligt tal, där vi oftast kan förutsätta att det som åsyftas existerar. Till exempel: “Allting jag äger ska du få!” Vanligtvis tänker vi att personen underförstått säger att denne äger en massa saker, det vore dessutom konstigt att inte tolka uttalandet så. Logiskt sett sägs dock bara att om personen äger någonting så ska den andre personen få detta. Så, målstolparna har inte flyttats och den första premissen har styrkts. Du har ännu inte påvisat något fel i “styrkandet” av premissen, därmed finns heller ingen anledning att se premissen som en grundlös hypotes i nuläget.

    Jag hänger inte riktigt med i hur den tilltänkta slutsatsen skulle dras, varför skulle det bli en sådan slutsats?

    Kommentaren om existens utgör inte en egentlig del av min argumentation, kalam behöver ju bara att universum börjat existera ("ploppa-fram-existens" alltså). Jag nämnde det som en problematisering av din fråga, eftersom du verkade mena att det är kontroversiellt att tänka sig att saker börjar existera. Filosofer tänker dock olika i frågan, vissa menar att något faktiskt börjar existera även när redan befintlig materia kombineras (men som sagt, jag skulle nog inte själv hålla med om en sån syn). Kalamargumentet rör enbart “ploppa-fram-existensen” så klart, och argumentet behöver bara att något sådant inträffat en gång iom big bang. Så argumentets giltighet kräver bara ett enda exempel på något som börjat existera, eftersom argumentet inte gör några påståenden om att flera saker börjat existera.

    Frågan om hästen och gungstolen är högst relevant! Utan någon förklaring skulle konceptet om icke-orsakade ting som börjar existera helt enkelt dömas ut. Den här typen av problem är centrala i metafysiska resonemang för att visa på deras rimlighet.

    Förekomsten av energi och materia är så klart inte kontroversiell, det du inte har underbyggt dock, är att -allt- skulle vara atomer och energi. Det utgör ett filosofiskt ställningstagande, någon typ av naturalism. Du verkar också förutsätta att allting måste bevisas utifrån empiri, vilket kallas verifikationism, men den ståndpunkten har helt enkelt övergetts inom filosofin. Även av de filosofer som introducerade och försvarade teorin. Problemet var, till exempel, att en sats i stil med denna: “Allt måste bevisas empiriskt”, i sig inte kunde bevisas på empirisk väg. Det var helt enkelt en trosföreställning. Man kom också fram till att empiriska data inte säger något i sig själva, de behöver hela tiden tolkas utifrån någon teori. Jag vet inte om du själv skulle beskriva dig som verifikationist, men det verkade som att du förutsatte något åt det hållet, så du får gärna visa mig rätt om det inte stämmer. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det du säger är alltså att Kalam betyder:

      Om något börjat existera (ploppa-upp-från-ingenstans-existens), då har det en orsak.
      Eftersom universum börjat existera (ploppa-upp-från-ingenstans-existens), så har universum en orsak?
      Du menar sedan att i och med Big Bang teorin så har du ett exempel på att något börjat existera, vilket då skulle styrka den första premissen ”Allting som börjar existera har en orsak för sin existens”?
      Hur kommer du fram till ”orsak”? Du har inte styrkt behovet av en orsak som jag ser det.

      Din missrepresentation av Big Bang teorin gör också att argumentet faller, förutom att du inte påvisat behovet av en orsak, kausalitet, vid ”ploppa-upp-från-ingenstans-existens”.

      ”Kalamargumentet rör enbart “ploppa-fram-existensen” så klart, och argumentet behöver bara att något sådant inträffat en gång iom big bang. Så argumentets giltighet kräver bara ett enda exempel på något som börjat existera, eftersom argumentet inte gör några påståenden om att flera saker börjat existera.”

      Big Bang Teorin säger inte att universum ”ploppade upp från ingenstans”. Något förenklat säger den att eftersom universums expanderar, så har det rimligen en gång utgått från samma punkt. Teorin i sig säger inget om hur universums existens började, inget om ”ploppa-fram-existens”, inte heller om att komma in i existens genom transformation från något annat. Det finns idéer om detta, vilket du påtalar, men de är inte en del av teorin, då det saknas fakta som pekar i någon specifik riktning. Med andra ord så är Big Bang ett synnerligen dåligt exempel på något som börjat existera, enligt din definition, förutom då att du inte presenterar varför det måste finnas en orsak och hur du kommer fram till det antagandet.

      Kort sagt:
      1. ”Allting som börjar existera har en orsak för sin existens”
      Du har inte visat på att något börjat kan börja existera utifrån den definition av ”börja existera”, som du angivit. Du har inte heller påvisat att orsak är nödvändig när det gäller den typen av existensbegynnelse.
      2. Universum började att existera
      Det förefaller inte troligt att det började existera så som du definierar ”börja existera”, då inga exempel på sådan begynnande existens kunnat påvisas vara en realitet. Påståendet att Universum började existera saknar belägg, vi vet inte hur eller att. Du grundar denna premiss på en felaktig representation av Big bang teorin, vilken gjorde att du laddar den första premissen med ett grundlöst antagande.
      3. Alltså har universum en orsak för sin existens
      Slutledningen blir således utan grund då du ej påvisat behovet av orsak för en begynnande existens, så som du definierar den, eller att universum börjat existera på ett sätt som överensstämmer med din definition av begynnande existens i Kalam-argumentet.

      Skulle man välja att se på argumentet utifrån den andra typen av existens, som vi diskuterat, så rasar argumentet för en Gud även där, då kausalitet inte förefaller kräva någon agens när det gäller den typ av begynnande existens vi observerat, alltså sammansättning av något redan existerande, som exempelvis när ett ekollon, vatten, näring, koldioxid, solljus etc. blir en ek.

      Radera
    2. Tänkte bara meddela att ett svar kommer! Just nu måste jag dock lägga all tid på att avsluta en uppsats som har deadline i veckan.

      Radera
  3. Det är inget problem att den andra premissen förutsätter något, det kan vi förvänta oss. Premissen är helt enkelt ett påstående som i sin tur behöver backas upp på något sätt. Detta görs med bigbang-teorin, det är denna teori som påvisar att universum började existera. Det råder som jag förstår en diskussion om hur den ursprungliga singulariteten ska förstås där åsikterna går isär. Vissa menar att teorin pekar på en början utifrån intet, andra att det inte är så. Här behöver vidare argument ges för vilkendera uppfattning man än antar.

    Vad gäller cirkelresonemangen noterar jag att du uttrycker en åsikt, men jag ser ingen redogörelse för vilka dessa är, så det blir svårt för mig att ge någon respons. Utveckla gärna detta mer.

    Jag ser gärna att vi kan avgränsa diskussionen till just kalamargumentet (vet att sånt är svårt dock! :P). Det sociologiska resonemanget om primitiva stammar går lite utanför detta och utgör egentligen en annan fråga.

    “Verkligheten” är inte ett begrepp som endast kan begränsas till våra vardagliga upplevelser skulle jag säga. Den enda disciplin som utger sig för att försöka förklara verkligheten i sin grundläggande struktur är metafysik. Den disciplinen begränsar sig nämligen inte till en viss domän som de särskilda vetenskaperna: fysik, kemi, biologi, sociologi, osv. Jag är öppen för att verkligheten kan te sig på helt andra sätt än vi tror att den gör. Även att vi kanske inte ens kan veta hur verkligheten faktiskt är, eftersom vi alltid kommer vara begränsade till ett mänskligt perspektiv. Min tro är dock att vi faktiskt kan veta saker och ting och jag menar att empiriska observationer är viktiga. Men, verifikationismens fall visar samtidigt att empiri inte är allt. Vi utgår alltid ifrån ett visst mått av tro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, vad segt, skrev ett uttömmande svar och när jag tryckte på publicera så försvann inlägget och jag hamnade på LNU's utloggningssida. Jag försöker igen, i korthet, som ett litet avbrott i mina studier inför min kommande tenta.

      Du ser alltså problemet med att använda Big Bang som exempel på begynnande existens ex nihilo?
      Förutom att det ej är fastställt att universum bildades ex nihilo så blir resonemanget cirkulärt då antagandet att universum började existera ex nihilo i premiss 2 tjänar som exempel på begynnande existens ex nihilo i premiss 1.

      Craigs cirkelresonemang är som följer:
      I sina försök att undvika ett argumentationsfel hänger sig Craig åt ett annat.
      Genom att lägga in orden "som börjar existera" i premiss 1 försöker Craig undvika det informella argumentationsfelet "special pleading", att allt måste följa den här regeln utom min Gud. Orden "som börjar existera" öppnar för att det finns saker som inte börjar existera, vilket då istället blir argumentationsfelet "begging the question"(petitio principii) (ursäkta för mitt användande av engelska begrepp, men huvuddelen av mina högskolestudier har hittills varit på engelska i USA) Craig placerar helt enkelt sin slutsats, "an uncaused cause" redan i den första premissen. Och det min vän är ett cirkelresonemang, som för övrigt Aristoteles diskuterade redan i Analytica Priora.

      Försöker hålla mig till Kalam fortsättningsvis, sorry!

      Verkligheten kan vi diskutera utifrån fler perspektiv om du vill, men det är även det en annan diskussion, vilken jag förmodar mest kommer att utgöras av name dropping och citat ur olika filosofiska traditioner. Något egentligt och konkret kommer vi förmodligen inte landa i. Vetenskapens påverkan på den verklighet vi kognitivt konstruerat utifrån våra sinnesintryck av den yttre världen, om vi ska välja Kant, har tydligt, genom bland annat framsteg inom medicin och teknik, påverkat människans tillvaro i densamma. Vad kan metafysiken redovisa för framsteg som är till hjälp för mänskligheten? Hur definierar du metafysik, ett brokigt begrepp som växt sedan Aristoteles dagar? När cancern får fatt i en person som vill leva, hur hjälper metafysiken? När "verklighetens" problem hopar sig och tekniska lösningar möjliggör förbättring, vad har metafysiken för alternativ?

      Radera
    2. Så jobbigt när hela ens inlägg råkar försvinna! Been there! Jag känner tyvärr att jag behöver runda av diskussionen på grund av tidsbrist och ork. Vad sägs, jag ger en sista respons från min sida och så kan du få sista ordet med en respons från din sida?


      Första premissen
      Du verkar anta att det vore en omöjlighet för något att kunna börja existera, men jag ser inte hur detta vore något omöjligt koncept. Hur grundar du ditt antagande? Vi kan ju inte förvänta oss empiriska observationer av icke-framploppande ting, så empiriska argument är ute ur bilden, något metafysiskt resonemang behövs.

      Jag tror inte att Big bang-teorin används inte för att stödja den första premissen. Den första premissen kan stå för sig själv i sin egen rätt, oavsett om det faktiskt finns saker som framploppat eller ej. Som jag redogjort innan, orimligheten i att motsatsen istället skulle vara sann - att saker börjar existera utan orsak - får absurda konsekvenser. Om vi inte godtar den första premissen skulle vi helt enkelt påstå att ingenting krävs för att allt möjligt ska ploppa fram. Absurditeten dragen till sin spets skulle innebära att alla möjliga saker ploppade fram överallt, konstant, hela tiden. Universum skulle alltså flödats över på varje möjlig lokaliserad punkt inom rumtiden (om sådan finns, även all existens utanför denna). Eftersom inget tidskrav ställs på existens-framploppandet - kravet för ett framploppande har ju vridits ner till 0 - så skulle allting ske omedelbart. Vi skulle pressa in en oändlighet av ting på varje punkt i universum på inte ens en sekund. Detta är alternativet till den första premissen: ett scenario som åtminstone verkar metafysiskt omöjligt för någon möjlig värld, och som bevisligen inte är sant i den faktiska världen eftersom vi inte observerar alla dessa framploppanden. Notera att det absurda alternativet blir ett påstående om att saker ploppar fram i den faktiska världen. Därför kan vi med empiri direkt bekräfta eller avfärda den. Först här blir det relevant att fråga efter bevis på sådana framploppanden, eftersom det i så fall skulle påståtts att sådant sker hela tiden överallt.

      Jag skulle tro att vi kan beskriva ‘orsak’ som det nödvändiga kriterium som behöver uppfyllas för att en viss händelse ska inträffa. Tyvärr har jag inte introducerats för de olika teorier som finns gällande orsaker än så vet inte hur välgrundat det är. Utifrån den föreslagna definitionen kan vi i alla fall säga, att från en viss händelse sträcker sig en kausalkedja bakåt i tiden till någonting som satte igång kausalkedjan. Alltså, som orsakade denna. Vad det nödvändiga kriteriet för en sådan orsak är kan nog tänkas variera beroende på vad som orsakas, men klart är nog ändå att denna orsak måste vara någonting snarare än ingenting. Det nödvändiga kriterium för att orsaka något behöver alltså åtminstone vara 1 snarare än 0 (om vi ser siffrorna som metaforer för någonting vs ingenting). Återigen, förnekandet av detta verkar helt enkelt leda till den absurda slutsatsen som jag skrev om ovan.

      Radera

    3. Andra premissen
      Big bang är ett bra exempel att undersöka eftersom det är det första “stället" vi bör söka på för att bekräfta eller avvisa den andra premissen. Så klart, om teorin hade sagt att universum ploppade fram så hade vi ju inte diskuterat frågan eftersom teorin är vedertagen. Det är dock big bang-teorin som motiverar vidare resonemang kring orsaken till big bang. Min tanke med att teorin “påvisar” var mer att den pekar åt ett visst håll vad gäller singularitetens ursprung, och detta används för att backa upp den andra premissen. Jag var tydlig med att detta diskuteras, så det är väl starkt att säga att jag missrepresenterat Big Bang-teorin. Jag har inte presenterat teorin utan försökt förklara hur den används i kalamargumentet.

      Craig ger både vetenskapliga och filosofiska argument till stöd för den andra premissen, men jag får nog hänvisa dig till en av hans artiklar, så får du en mer precis redogörelse: http://www.reasonablefaith.org/the-existence-of-god-and-the-beginning-of-the-universe. Craig försvarar kontinuerligt argumentet mot moderna invändningar, kanske du är intresserad av att läsa även dem (där finns bl.a. kritik mot första premissen, det finns där på sidan)?

      Vi lämnar diskussionen om verkligheten, hehe! Jag skulle säga att metafysiken är nödvändig för all typ av vetenskap med tanke på det jag skrev angående verifikationismens fall.

      Radera
    4. Förlåt att jag lägger till, men som av en händelse upptäckte jag att just några av dina frågor tagits upp i ett nypublicerat podcastavsnitt av Craig. Så det kändes dumt att inte uppmärksamma det när vi ändå diskuterat detta. Craig berör kritiken från en populär bloggare som tidigare försvarat kalam men som nu inte gör det. Bloggaren kritiserar just huruvida något börjar existera, vad en orsak är och om att Craigs premisser förutsätter slutsatsen. Som tur var visade det sig att hela avsnittet fanns transkriberat, så jag har kunnat klippa ut två avsnitt som just berör det som du benämner som ett cirkelresonemang i argumentet. Craig förklarar dock att premisserna måste förutsätta slutsatsen för att ett deduktivt argument ska vara korrekt:

      Citat 1.
      "The author [bloggaren] labors under the misimpression that the argument is simply a semantic exercise in defining certain terms so as to prejudice the conclusion. […] Now, what he fails to understand, I think, is that it is the very nature of a deductive argument that the conclusion of the argument is implicit in the premises. If the conclusion did not follow from the definitions of the terms in the premises then the argument would be invalid! As a deductive argument, the way the terms are defined certainly had better entail that the conclusion will follow from the premises. Otherwise the argument would be fallacious. So this isn’t a criticism of the argument. To say that once you defined the terms in a certain way then the conclusion validly follows – that is a requirement of a sound deductive argument. The question will be: once the terms are defined, are the premises true? That is the question."

      Citat 2.
      "KEVIN HARRIS: In conclusion he [bloggaren] says, “If we recap right here, we can see how the game has already been set up.”
      DR. CRAIG: Again, this is the point I was making when I initially addressed this. He thinks it is a game that has been set up by the definitions. That is to fail to understand that this is a deductive argument. So the definitions have to be such that in a logically valid argument the conclusion will follow from the premises. If it weren’t set up then it would be an invalid argument. Then he would have a basis for criticism. But you can hardly criticize a deductive argument for being valid. The question will be: are the premises true once the terms are so-defined? He is quite at liberty to deny that the universe began to exist, or that whatever begins to exist, as I’ve defined it, has a cause. That is fine. Go ahead. We’ll talk about it. But there is no game here that is being set up. On the contrary, I am being very clear about my definition of terms and then offering a valid deductive argument.”

      Lyssna gärna på avsnittet (ca 20min), är ju lite smidigare än att läsa artikeln ja länkade ovan kanske: http://www.reasonablefaith.org/recent-responses-to-the-kalam-argument#ixzz3xyYt6CJQ


      Radera
    5. Första stycket.
      Det är skillnad på att säga att något är omöjligt och att det inte finns något exempel på begynnande existens ex nihilo.
      Vi utför empiriska studier på ”icke-framploppande ting” hela tiden, det är den enda typ av existens vi känner till och kan demonstrera. Allt vi känner till kommer från något annat, vilket är det Craig bygger sin kausalitetskedja på, men gör misstaget att applicera det på något vi inte har exempel på, något. Om begynnande existens ex nihilo är möjlig så kan vi inte säga att kausalitet nödvändigtvis går att applicera på den då vi inte känner till vad som gäller för den typen av begynnande existens, i fråga om kausalitet.

      Andra stycket.
      Ovan använder du Big Bang som exempel på något som börjat existera ex nihilo. Hela idén med Craigs argument förefaller vara att spela på naturvetenskap, för att legitimera argumentet som sägande något om den verklighet vi dagligen förhåller oss till. Den första premissen är ett direkt vetenskapligt påstående, men saknar grund. Andra premissen likaså, då frågan om universums eventuella uppkomst inte idag kan beskrivas i så bestämda ordalag. Problemet för Craig när han försöker vinna billiga poäng hos den naturvetenskapligt utmanade delen av populationen, är att han inte verkar förstå naturvetenskapen själv.
      Resten av ditt stycke blir mest trams då vi inte kan säga att begynnande existens ex nihilo ens är möjligt eller vilka begränsningar denna har om den skulle vara möjlig. Att dra slutsatsen att allt möjligt skulle börja ”ploppa fram” överallt förefaller mest barnsligt, då vi ser att så inte är fallet, särskilt sedan vi inte ens kan påvisa att något alls börjat existera ex nihilo.
      Om man med ingenting menar frånvaro av allting, vilket i och för sig ironiskt nog även skulle inkludera den gud argumentet är avsett för, så faller argumentet.
      Om definitionen av ingenting är frånvaro av allting utom gud, så är slutsatsen redan planterad i första premissen så som jag tidigare påvisat. (Cirkelresonemang) Guden som planterats i första premissen skulle då även behöva påvisas existera innan argumentet kan ta form, för att argumentet ens skall kunna ses som ett ”logically valid argument”, som Craig uttrycker det.
      Om den första premissen inte behöver ha stöd så kan vi skapa argument som inte säger något om någonting, precis som det här, hela tiden, vilket endast är ett slöseri med tid.

      Radera
    6. Tredje stycket.
      Orsaksförhållanden ser vi på en tidslinje och endast i fall av begynnande existens från någonting.
      Vad som gäller för begynnande existens ex nihilo, om det är möjligt, vet vi inget om. Om tid kom till i och med Big Bang så är det ingen mening med att diskutera en orsak, då orsak förefaller vara beroende av att det finns en tid före någonting.
      Däri ligger ett av flera problem med Craigs resonemang, han applicerar det vi vet om en typ av begynnande existens på en annan, som vi inte ens vet om den är möjlig. Apples & oranges, äpplen & päron, även det ett argumentationsfel.
      Slutligen landar vi i det långa klivet i kausalkedjan, ”the unmoved mover” eller ”first cause”, där förutsätts att det måste finnas en första orsak, att universum inte alltid kan ha funnits, vilket också blir ett märkligt resonemang om tiden började i och med Big Bang. Denna första orsak behövde alltså undantas från den första premissen på något sätt, därför modifierade Craig sitt argument för att göra det möjligt att ha ett undantag. ”Everything that begins to exist has a cause”, ”begins” är ordet. Om ”begins to exist” endast avser begynnande existens ex nihilo så kan allt, vars existens vi känner till beskrivas som: ”Everything that doesn’t begin to exist has a cause”, vilket egentligen skulle säga att undantaget Craig skapat utraderas ganska lätt, vilket inte är så konstigt då det är ett logiskt argumentationsfel, vilka spricker lättare än såpbubblor om de synas.

      Slutligen vill jag skriva något litet om verkligheten, den verklighet vi förhåller oss till bygger på naturlagarna, vi lever vi dör, det vi uppfattar som verklighet påverkar oss på olika sätt, något vi dagligen förhåller oss till, det som gör att vi inte kliver ut framför en bil i rusningstrafik, att vi inte dricker bensin, att vi inte sågar av oss benen etc. Oavsett hur vi ser på den verkligheten så förhåller vi oss till den och den är därför legitim. Innan man är beredd att förneka den verkligheten, genom att exempelvis såga av sig benen och svepa en liter bensin, så kanske man ska ta det lite lugnt med att gå så långt som att i argumentation förneka densamma, till förmån för ett argument, som uppenbarligen försöker bygga på just den verkligheten.
      WLC, du och många med er har investerat mycket tid i hela den här gudcirkusen, jag förstår att det skulle kännas surt att inse att all tid varit slöseri, att det är lätt att man faller offer för konfirmations bias. För honom, som är gammal, så skulle det förmodligen vara riktigt surt, vilket märks på desperationen i hans argument såväl som hans, idag välkända kommentarer till försvar för gamla testamentets folkmord. Nåväl, William Lane Craig är fullkomligt moraliskt korrupt, men du är ung Jakob, kanske du inte behöver vänta så länge för att inse att hela grejen är absurd. Att motsägelserna och oärligheten i argumentationen byggs på med varje kritik. Det har gått så långt att du förnekar den verklighet du dagligen förhåller dig till och förmodligen inte skulle utmana på mer konkreta sätt, som jag ovan beskrivit.
      Lycka till

      Radera
    7. Vi bör kunna undvika ord som "trams" och "gudcirkusen" i en sån här diskussion, men på det stora hela, tack för diskussionen. Lycka till du med!

      Radera