4 sep. 2010

Moraliska argumentet - Bevisar vår moral att Gud finns?

Multikulturella moraliska värden
Över hela jorden, i alla tider, har människor i olika civilisationer utvecklat en moral. Utan en moral, alltså en samling gemensamma värderingar, kan inte civilisationen växa. Våra kulturer skiljer sig ofantligt mycket, trots detta verkar människor ha vissa värderingar som är lika! Vi ser detta i gemensamma lagar för alla kulturer. Det handlar om t.ex. synen på mord, stöld, otrohet och lögn (precis som de tio budorden!). Att vi har samma grundmoral innebär dock inte att vi har samma åsikt i allt. I Somalia kan man stenas för äktenskapsbrott, det kan man absolut inte i Sverige. Trots detta har vi ändå samma grund, otrohet är fel.

Moraliska argumentet
Argumentet används inom flera religioner, både kristna och muslimska apologeter använder det i "bevisningen" av Guds existens. Kortfattat ser det ut så här:

"Uppfattning om rätt och orätt"
"Gud är den bästa förklaringen till vår moral"
  1. Om Gud inte finns kan inte objektiva moraliska värden existera.
  2. Objektiva moraliska värden existerar faktiskt.
  3. Därför finns Gud!
  • Objektiv = något som är sant för alla
  • Subjektiv = min egna uppfattning av vad som är sant

Utan Gud, ingen sanning
Apologetiken hävdar att ifall det inte finns någonting utanför vår egen existens som objektivt kan bestämma vad som är sant kan inte heller vi göra det. Vidare argumenterar man för att vi människor, oavsett födsloplats, av naturen kan uppfatta det som är sant. Detta vittnar om att det kan finnas en ursprungskälla varifrån allt kommer, Gud. Alla känslor av rätt och fel kommer ursprungligen från Gud alltså.
Tänk så här:
Från ett berg flyter en flod. Floden kan inte bara finnas där, den måste ha ett ursprung. Vattnet som kommer från berget kommer i sin tur från grundvattnet som är ursprungskällan (Gud). På samma sätt som floden inte bara kan finnas där, kan inte heller ex. kärlek "finnas där". Kärleken måste komma någonstans ifrån. 

Ateismen - Vi själva skapar sanningen
Enligt ateismen existerar inte Gud och många håller med om att det därför inte finns något som är faktiskt ont eller gott. Detta innebär att det inte skulle finnas någon egentlig moralisk skillnad, på en person som sexuellt utnyttjar ett barn och en person som hjälper fattiga. I det här fallet är det så att vi bestämt att det är fel, men det är bara så som vår kultur ser ut just nu.

Historien vittnar om faran i detta synsätt
I antikens Grekland ansågs den högsta kärleken vara gossekärleken, mellan en man och en pojke. Vi finner även detta i Japan, Kina och Indien innan britterna tog över samt hos aztekerna och mayaindianerna före den spanska erövringen. Idag kallar vi fenomenet pedofili. Men, tja... om 200 år kanske vi också ser det som en renare form av kärlek: "All kärlek är väl bra kärlek?". 

Moraliska värden existerar av sig själva
Vissa ateister menar att en sann moral faktiskt finns utan Gud. Detta betyder att objektiva värden helt enkelt bara existerar, av sig själva. Det är inte konstigt att säga att en person kan vara rättvis, men att påstå att rättvisa bara finns där, av sig självt? Vad, om inte Gud, skulle det vara? Bibeln förklarar bl.a. Gud som... just det, rättvisa.  

Vad är rätt och fel egentligen? Kan vi veta det?
Finns det en sanning?
Idag hävdar vissa att vi inte kan veta vad som är sant och att det är upp till var och en att finna sin egen sanning. Frågan är bara den: 

Om det inte finns någon sanning, hur kan det då vara sant, att det inte finns någon sanning? 

Dessa cirkelresonemang kritiseras starkt inom filosofin(1). En vän till mig som studerat filosofi på Göteborgs Universitet under året har sagt att professorerna där fullständigt sågar detta synsätt. Trots det tror många att vi inte kan veta vad som är sant. Faktum är att dessa tankar i grund och botten skulle förstöra vetenskapen totalt, eftersom vetenskapen kräver att vi kan utgå från ett visst mått av sanning.

En kort reflektion... 
Många tänker att kristendomen motarbetar vetenskapen. Ironiskt nog börjar en del icke-troende människor plötsligt mena att vetenskapen inte stämmer. Samtidigt börjar kristna mer och mer stå upp för att vetenskapen faktiskt stämmer. What's up with dat, yo? -_^

Eftersom jag fokuserar på att skriva kort (trots att detta blev lite långt) ryms inte allt! Därför kan det finnas frågor, skriv en kommentar och diskutera eller skicka ett mail (apologetikpasvenska@live.se) så kan jag ta upp det senare i bloggen! 


1 - Trots wikipedia-artikel kan man här få lite kortfattad info om kritik mot relativism som det heter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Relativism#Critics_of_relativism

5 kommentarer:

  1. Hej Jakob,
    Jag tycker du skriver en intressant och relevant blogg. Jag är själv inte troende kristen, och vill helst inte kalla mig varken agnostiker eller ateist, men jag vill gärna se saker ur nytt ljus.

    Jag har märkt att du tenderar att jämföra kristendomen med andra religioner i vissa inlägg. Finns det något argument för att kristendomen skulle vara mer "korrekt"/trovärdig/younameit än buddhism, islam eller annan religion?

    Sen undrar jag också vad som hände med alla människor som dog innan Jesus Kristus föddes. Kunde de komma till himmelen, eller var det omöjligt - eftersom de omöjligtvis kunde trott på en kristen gud?

    Mvh
    Ano. N. Ym

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt! Min första läsarfråga! Nu blev jag glad! :D

    Kristendomen själv menar så klart att den är mest trovärdig, de andra religionerna menar samma sak å sin sida. Det man får göra här är att helt enkelt se vilken tro som verkar mest trovärdig. Jag talar för kristendomen eftersom jag tror att den är sann och strävar på ett sätt, faktiskt inte, efter att vara objektiv. Ibland gör jag det iaf men målet är inte det. Så det kan vara bra att du t.ex. kollar upp vad ateister har för invändningar till mina argument, eller vad andra religioner säger. Ett tips är att inte lyssna för mycket på hobby-filosofer (en sån som jag) utan grunda dig på sådant som proffsen säger. En sån som jag kan dock väcka dina tankar.

    Detta blev långt! Genom allt detta så kan man alltid fråga sig:

    "Vart pekar bevisen?"

    Kristendomen har både historiska, naturvetenskapliga, filosofiska och personliga argument som pekar på Gud. En del av dessa delas med andra religioner och är -generella- bevis/goda skäl till en andlig existens, sedan finns det -särskilda- argument för just kristendomen.

    Min hållning är att kristendomen står starkast i denna jämförelse, men du får helt enkelt vänta, se och bedöma själv! I slutändan kan inte argumenten i sig generera tro, det är upp till var och en. Argumenten kan dock hjälpa oss på vägen, antingen att sålla bort "skräp" eller att göra det ännu tydligare vad som verkar mest sant!

    Jag kommer ta upp mycket av detta på bloggen, tyvärr kan jag inte göra allt samtidigt för då skulle ingen orka läsa! Nästa inlägg kommer t.ex. handla om bibelns bevarande. Kan vi lita på att bibeln INTE har förändrats? Där kommer kristendomen i kläm med islam t.ex. och vi tvingas ta en titt på vad kritisk historieforskning har att säga om saken.

    Sjukt najs att du läser min blogg!

    P.S. Oj glömde din sista fråga! Stay tuned, jag kommer ta tag i den framöver! Kanske redan i veckan som kommer!

    SvaraRadera
  3. Tack för svaret!
    Mina få funderingar blev istället många fler, men det är nog kanske mest positivt. Man fastnar lätt i vissa tankegångar och behöver ibland exponeras för nya tankesätt.
    Jag är inte övertygad om något ännu, men jag kommer helt klart stay'a tuned på din blogg! :)

    SvaraRadera
  4. Min mening med bloggen är främst att väcka nyfikenhet och sätta igång tankarna hos dom som läser. Jag skriver ju kortfattat så det finns helt enkelt inte rum för mer. Fler funderingar = Bra!

    SvaraRadera
  5. Moraliska argument

    Ge ett exempel på objektiv moral och demonstrera att den är objektiv.
    I ditt exempel gav du exempel från två länder med moraliska traditioner, vilka möjligen påverkat synen på otrohet.
    Är det möjligt att åsikten att otrohet är fel snarare bottnar i en förmåga till empati, att kunna sätta sig in i andras situation. Att den bottnar i samma mänskliga mekanismer som givit oss den ”gyllene regeln”, vilken pre daterar kristendomen?
    Är det möjligen så att vårt implicita minnessystem skapat en igenkänning av en situation, genom egna erfarenheter, andras erfarenheter, berättelser etc., vilken i sin tur genererar en omedveten reaktion med en somatisk markör, alltså en känsla av positiv eller negativ art?
    Är inte risken med att fylla hålrummen i den egna kunskapen med en ”gud”, att man låter bli att söka de verkliga svaren och därmed går miste om allt det fantastiska som livet verkligen är?

    Premiss 1, Definiera ”Gud” och varför objektiv moral är beroende av dennes existens.
    Premiss 2, Påvisa att objektiva moraliska värden existerar.

    Analogin med floden…
    …fallerar då du egentligen beskriver ett kretslopp för vatten, vilket är väl dokumenterat och utrett hur det går till i verkligheten, men utelämnar hur grundvattnet kom dit där det är. I ett kretslopp kan ingen källa sägas vara ”grundkällan”. Det här blir bara floskler utan visdom.

    Ateismen säger inte att Gud inte existerar.
    Ateismen säger att den inte tror på påståendet om en gud, ser du skillnaden?
    I övrigt så målar du upp en felaktig bild av Ateism.
    Ateism i sig är ingen ideologi som omfattar några som helst åsikter i moraliska frågor. Endast frågan om huruvida man tror på påståendet om en guds existens eller inte kan besvaras av ordet Ateism.
    Detta innebär att det inte går att säga att en ateist har en specifik moralisk ståndpunkt, men det betyder inte att ateisten inte har någon moralisk ståndpunkt, ser du skillnaden?
    Argumentationsfelet du begår kallas ”halmgubbe”. Indirekt påstår du att en Ateist inte kan göra moraliska ställningstaganden, vilket är felaktigt, då, som jag påtalat, epitetet i sig inte leder till några sådana slutsatser.

    Tanken om rättvisan förefaller vara knuten till den subjektiva upplevelsen av rätt och fel. Det är möjligen därför vi ser så mycket orättvisa i världen, olika människor har olika uppfattning om vad rättvisa är. Det som upplevs som rättvisa av den ene upplevs möjligen som orättvisa av den andre.
    Exempelvis så kan man se idén om en rättvis ”gud” som orättvis, och jag får tillfälle att återanvända din koppling till övergrepp på barn. Den som förgriper sig på barn, men finner Jesus och bekänner Jesus som sin frälsare etc., blir förlåten sina synder och får det gott.
    Den som lever ett förhållandevis gott liv och gör bra saker för andra, men tror inte på sagor om övernaturliga ting och trollformler på obefintlig bevisning, straffas och plågas i evighet.
    Det är den rättvisa bibeln lär ut.

    Att ställa sig bakom den typen av rättvisa är att ge upp sin förmåga att göra moraliska ställningstaganden och att stänga av sin empatiska förmåga till förmån för hot om bestraffning. Extremt omoraliskt och vidrigt.

    SvaraRadera