I helgen har jag varit upptagen med konfirmand-återträff här på Åh, därför har detta inlägg dröjt!
I alla tider har människor från olika civilisationer kunnat ana det gudomliga i naturen. Många religioner har kunnat se hur en skapare, en designer varit framme. För ett kort ögonblick trodde vi i västvärlden att frågan om Gud var löst i och med vetenskapen, han finns inte! Idag kan vi dock se hur forskare spärrar upp ögonen inför en alldeles enastående upptäckt: mikrokosmos! Alltså den mikroskopiska värld som vi aldrig tidigare kunnat se! Följderna är så stora att t.o.m. världskända ateister så som Antony Flew, plötsligt bekänner tron på en gud helt och hållet utifrån vetenskapens bevisning (1).
 |
| Alla förstår att något så avancerat som en klocka inte kan komma av en slump. Sannolikheten är så försvinnande liten att det är omöjligt. En urmakare måste ha konstruerat den. Universum är otroligt mycket mer avancerat än en klocka, och kan alltså än mindre komma av en slump. |
Teleologiska argumentet
Egentligen är namnet det teleologiska argumentet men kan också kallas designargumentet. Kortfattat menar man att möjligheterna för intelligent liv är så astronomiskt små att det måste finnas en designer. Naturen och biologin påstås också vara alltför avancerad för att kunna vara en slump. Under de senaste fyrtio åren har forskare mer och mer upptäckt att orsaken till världen beror på en hårfin balans, mellan olika krafter vid universums skapelseögonblick, the Big Bang. Detta kallas för universums finjustering (eng. fine-tuning of the universe).Resonemanget ser ut som följande:
- Universums finjustering beror antingen på fysisk nödvändighet, slump eller design.
- Det beror inte på fysisk nödvändighet eller slump.
- Därför beror det på design.
Förespråkare för det teleologiska argumentet vill påpeka hur kolossalt osannolikt det är att intelligent liv överhuvudtaget kan uppstå. Det som stödjer designtanken är att utgångsläget för världen inte kunde bero på naturliga krafter. Alltså är universum inte en fysisk nödvändighet, där man menar att naturlagarna i grunden orsakat livet. Istället antyder forskningen på att universums "grundinställningar" helt enkelt bara har stoppats in där från början. Tänk, hur skulle det annars sett ut om det fanns en naturlig risk för ännu ett Big Bang? Vi skulle leva under ständigt hot för utplåning.
Vad är det som är så osannolikt? - Atomens exempel
Sannolikheten för allt detta balanserar på spetsen av en kniv! Ett exempel man tar upp är möjligheten för atomens uppkomst. Sannolikheten för att de energier som skapade atomerna skulle gå i lås är uträknat till 1 på 10^18 (10,000,000,000,000,000,000 alltså). Tillsammans med allt annat i naturen blir vår värld extremt avancerad. Det skulle t.ex. vara mycket mer sannolikt att alla i hela New York vinner på lotto samma dag, än att alla dessa "tillfälligheter" slår in.
 |
| I brist på förklaring till universums perfektion, utan att behöva räkna in Gud, låter man tankarna dras åt ett multiversum. |
Ett försök till att förklara universums finjustering är att man idag vill tala om ett multiversum (multi = fler) Det finns alltså inte ett universum (uni = ett). Detta skulle öka möjligheten för slumpen, precis på samma sätt som när man slår en tärning flera gånger och det ökar chansen för en sexa. Designargumentets följder är alltså helt makalösa, t.o.m. så avgörande att forskare tvingats anta mer filosofiska teorier om universum. Det strikt naturvetenskapliga verkar inte längre räcka till utan man vänder sig till förklaringar över det naturliga.
En avslutande fundering...
När allt kommer omkring är det relevant att fråga sig... om det nu finns oändligt många universum, i vilket universum existerar då Gud? Multiversum-teorin verkar snarare skapa ytterligare problem för ateismen.
Tips! Debatt i Kunskapskanalen!
I en debatt som Kunskapskanalen sände i våras, i Apologia's regi, debatteras teorin om ett multiversum mellan världskände apologeten John Lennox och Humanisternas ordförande Christer Sturmark.
- Hela debatten
- Frågestunden efteråt
(1) - Antony Flew - Famous Atheist Now Believes in God
- "Dec. 9, 2004 - A British philosophy professor who has been a leading champion of atheism for more than a half-century has changed his mind. He now believes in God more or less based on scientific evidence, and says so on a video released Thursday."
- "... but if his belief upsets people, well “that’s too bad,” Flew said. “My whole life has been guided by the principle of Plato’s Socrates: Follow the evidence, wherever it leads.” "
Hej Jakob
SvaraRaderaBra skrivet.
Vad jag förstår så brukar man översätta engelskans finetuning med det svenska ordet finjustering. Ordet finstämning får mig att tänka på något vacker och stämningsfullt - och det är i och för sig också hela skapelsen.
En ytterligare aspekt till det du har skrivit är att vår planet verkar vara designad för att just utgöra en fantastisk plattform inte bara för liv utan också för upptäckter. Det är mycket som pekar i en sådan riktning.
Några exempel:
Jordens stora måne har både bevarat ett bra klimat här men också gjort det möjligt att studera perfekta solförmörkelse (och därmed förstå processerna på solen men också bevisa Einsteins relativitetsteori).
Vår placering i Vintergatan gör det möjligt att observera vår egen galax men också resten av universum samtidigt som det är här man ska vara placerad om förutsättningarna för liv ska vara optimala.
Någon verkar alltså ha haft ett finger med i spelet när vår jord blev till så att inte förutsättningarna för liv skulle bli de bästa men också för att vi skulle kunna göra vetenskapliga upptäckter. Fascinerande!
... kom att tänka på en sak till.
SvaraRaderaDet är lätt att tankarna far iväg till det det utrymme som brukar kallas "god-of-the-gaps" eller kunskapsluckornas gud. Alltså bara för att vi inte kan förklara något så sätter vi in Gud där.
Men inget kan vara mer fel. Det är just pga av vår kunskap som vi vet att det måste vara designat.
Ah! Tack för upplysningen! Tänkte väl att finstämdhet lät något löjligt, men kom aldrig att tänka på finjustering! Typiskt... Pga. att blogspot är buggigt kan jag heller inte redigera en enda punkt i mina inlägg utan att alla radbrytningar löper amok och komprimerar hela texten till en enda tegelsten av text.
SvaraRaderaMycket bra tillägg du gjorde där måste jag säga. Det handlar om att veta vilket håll man egentligen betraktar frågan på. Många tänker ju att eftersom vi inte kan förklara något, tillämpar vi "god-of-the-gaps". Har hört att Richard Dawkins pratar om detta i sin bok "Illusionen om Gud" bl.a. Det skulle verkligen vara ett godtyckligt resonemang om vi menade att vi tänkte så.
Angående månens koppling till jorden såg jag en intressant dokumentär på nätet igår, där man talade om detta. Väldigt intressant faktiskt!
Är detta en Anders jag känner föresten eller är du en okänd Anders?
En rumänsk filosof sa i mitten av 1900-talet:
SvaraRadera"Kosmos har blivit ogenomskinligt, orörligt, stumt. Det förmedlar inga budskap, det innehåller inget chiffer." - Mircea Eliade
Uttryckt på annat sätt:
"Där 1700-talets Carl von Linné häpnade och såg den allvise Guden bakom allt skapat, har vi i vår kultur vant oss att tolka naturens rikedom och skönhet som enbart ett resultat av slumpens tärnings kast. Där människan en gång hade rötter och hemkänsla i världen, känner sig 2000-talets människa som främlingar i ett kallt, oändligt, opersonligt kaos."
Hej Jakob
SvaraRaderaJag är nog relativt okänd för dig men vi har träffats för ett par veckor sedan :)
Jag är pappa till en av dina konfirmander i JoJo-släkten.
Hej Jakob!
SvaraRaderaDu är verkligen flitig i ditt bloggande! Jag har inte läst allt, men man ser ju att det är ett imponerande antal inlägg. =)
Jag tänkte på en sak angående designargumentet. Jag har tidigare tyckt att det är ett bra argument, kanske t o m ett av de mer övertygande, men så slogs jag av en sak häromdagen, som fick mig att börja tveka på om det är så bra egentligen.
Jag läste en grej Richard Feynman (fysiker) skrev om nåt helt annat, men det var en generell regel han hänvisade till, och jag tycker det verkar som att den kan appliceras här också, nämligen:
Det är meningslöst att räkna ut sannolikheten för något i efterhand.
Sannolikhetsberäkningar är bara meningsfulla innan det man räknar på faktiskt händer. Ett exempel: Idag hände nåt otroligt. Jag såg registreringsskylt RHJ 378 på en bil. Vad är sannolikheten för det egentligen? Jag orkar inte räkna på det, men den är jätteliten, i a f. Det här är ju uppenbarligen inte ett vettigt resonemang, och det beror just på att man beräknar sannolikheten i efterhand och försöker dra nåt slags slutsats av det sen. Hade jag däremot bestämt mig i förväg att jag ville se den skylten och sen gått ut och råkat se den, ja, då hade sannolikhetsberäkningen varit meningsfull, men efter att jag först konstaterat faktumet så finns det alltså ingen mening att beräkna sannolikheten.
Det spelar ingen roll hur mycket som måste klaffa för att en atom ska kunna bildas eller för att liv ska uppstå. Vi finns ju här, så uppenbarligen klaffade det. Om vi däremot kunde göra experiment och starta nya universa, ja då skulle vi kanske kunna dra någon slutsats (osäkert vilken, dock), men i s f skulle det ju inte vara Gud som startade dessa universa, så det skulle antagligen inte hjälpa designargumentet.
Hej Mikael! Ja, det har änna blivit en del skrivande vid det här laget! Kul att folk kommenterar lite på de gamla inläggen oxå! ;D Är du en Mikael jag känner eller en okänd?
SvaraRaderaDet sannolikheten visar är att universum är komplext, att det vittnar om design. Sannolikhetsvärdena i sig är nog inte av lika stor betydelse, men jag tror de visar på vilken nivå det hela ligger.
Jag har annars uppfattat detta som ett vanligt motargument just emot "universums finjustering". Vi borde inte bli överraskade över universums perfektion liksom, "Vi finns ju här, så uppenbarligen klaffade det." Om universum inte funnits hade vi inte kunnat vara här för att vara överraskade över det. Men nu när vi faktiskt är här, så borde vi snarare förvänta oss att universum är finjusterat. Jag antar att man kan tänka så här i vissa frågor, men kanske inte ang. finjusteringen eftersom det är ett extraordinärt ämne.
Bristen i den här sortens resonemang kan visas rätt så simpelt. Jag tycker att William Lane Craig förklarar saken rätt bra i den här illustrationen:
"Tänk dig att du kommer hem från en utlandsresa. Vid gränsen ertappas du till din bestörtning med en påse kokain! Runt omkring dig står 100 vältränade skarpskyttar, alla med gevär redo att skjuta. Du hör kommandot: "Färdigställning! Anläggning! Eld!". Du hör det fasansfulla dundret av vapnen, men, men plötsligt märker du till din förvåning... att du fortfarande är vid livet! Alla de 100 skyttarna missade!"
Så, vad skulle du dra för slutsats?
Tja... eftersom de alla missade borde jag trots allt inte vara förvånad! När allt kommer omkring, om de inte hade missat hade jag ju inte kunnat vara här för att vara förvånad över det. Nu, i och med att jag fortfarande är här, borde jag istället ha förväntat mig att alla missade!
Skulle man kunna tänka så i den situationen? Självklart inte. Du hade omedelbart misstänkt något sorts practical joke, planerat av någon, för någonting."
Ungefär så säger Craig. Detta kan fungera som en analogi för sannolikheten med universum. Tänk på hur osannolikt det är att skyttarna skulle missa, det är ännu större med universum.
Det känns som att Feynmans tankar leder till att allting blir rätt så subjektivt. Om vi människor i förväg förväntade oss något, då har det en mening, men ingenting verkar kunna ha en objektiv mening. Förstår jag det rätt om jag säger att han menar så?
Tror jag stannar där. Jobbigt med för långa inlägg. :)
Ja, det är en Mikael (Andersson) du känner. =)
SvaraRaderaVad Feynman pratade handlade inte alls om ifall något har en mening eller inte. Och det handlar inte om att sannolikheten skulle bli svårberäknad i efterhand. Det handlar bara om att det inte går att dra några slutsatser av en sannolikhetsberäkning om den görs i efterhand.
Och faktiskt skulle jag säga att det är samma sak med skyttarna. Säg att alla missar. Att beräkna sannolikheten säger inget i det fallet. Det kanske känns som att det fanns nån mening med att de missade, men den känslan är inte nödvändigtvis att lita på. Att något har låg sannolikhet betyder inte att det aldrig händer. Tvärtom betyder det att det kommer att hända tids nog, om man bara testar tillräckligt många gånger.
Om man ska dra en slutsats av en sannolikhetsberäkning (man vill t ex visa att något inte alls bara är slump) så måste man upprepa samma test många gånger, för att se om frekvensen är vad den borde vara enligt beräkningen eller om den avviker. Om den avviker, kan man kanske dra en slutsats av det.
Men att skyttarna missar öppnar naturligtvis upp för möjligheten att det var riggat, precis som designargumentet öppnar upp för möjligheten att Gud har skapat Universum. Men det är stor skillnad på att visa att något är möjligt och att något är troligt.
Det konstiga är att Craig (som är så skärpt) använder det här argumentet, när det inte är särskilt bra. Det får mig att tro att jag kanske har missat någon detalj i resonemanget som förändrar allt.
Men varför gick det inte att dra några slutsatser av en sannolikhetsberäkning i efterhand? Exemplet med nummerskylten låter ju sant, det finns ingen poäng med att ha sett det där numret och beräkna sannolikheten på det. Det ger ju ingenting. Men sannolikheten för skapelsen ger ju tron på Gud i sin förlängning liksom, vilket alltså är någonting.
SvaraRaderaJag har inte så bra koll på sannolikhetslära tyvärr. Det verkar dock sjukt intressant! Men jag är nog rätt så säker på att det finns en gräns för även vad som är sannolikt. Allt är inte sannolikt med andra ord, trots att man kan beräkna sannolikheten. I fallet med skyttarna skulle det då inte vara en sannolikhet att de skulle kunna missa.
Mm, i fallet för universums skapelse kan vi ju inte göra en sån upprepad undersökning. Eftersom universum bara skapats en gång. Fast big-bang teorin kunde väl spåras genom olika fysiktester iofs? Borde man alltså inte kunna göra något sorts test på universum då oxå?
Jag känner tillit till att Craig vidare kan utveckla detta. Han försöker ju ofta förklara avancerade saker på ett simpelt sätt så att folk kan ta det till sig. Då utelämnas ibland vissa frågeställningar.
Sammanfattningsvis, jag är lite förvirrad. :P
Jag är också förvirrad. =) Och det här är saker som är på gränsen till vad jag förstår, så jag har nog fel angående vissa saker nu, men så här tror jag att det är:
SvaraRaderaMan kan helt enkelt inte använda sannolikhetsberäkningar till vad som helst. De ger inte så mycket information som man skulle kunna tro att de ger. Främsta användningsområdet för såna beräkningar är att förutspå vad som kommer att hända, eller hur länge vi måste hålla på med en viss sak tills något händer, eller vilken säkerhetsmarginal vi måste ha för att något inte ska hända, o s v.
Jag vet inte exakt hur man kommit fram till siffran angående de fysikaliska konstanternas finjustering, men man har i a f utan tvekan utgått från vår nuvarande förståelse av hur världen fungerar och hur världen blev till. Sannolikheten vi då får fram visar sig vara löjligt låg. Det betyder att om vi hade kunnat vara där innan Universum skapades, hade det varit dumt att satsa pengar på att konstanterna skulle bli som de nu blev. Men det skulle inte ha varit omöjligt att det blev som det blev. Om det hade varit omöjligt, då hade man nog kunnat dra slutsatsen att här är nåt fuffens. Men det var inte omöjligt. Bara inte särskilt troligt.
Dessutom finns det garanterat aspekter av Universums tillkomst som vi i nuläget inte förstår. Oavsett om Gud skapat Universum eller inte. Det gör också att sannolikhetsberäkningen garanterat är felaktig.
Å andra sidan borde de som räknat ut den här sannolikheten haft koll på detta. Så noobiga kan dom ändå inte vara.
SvaraRaderaJag tog mig en titt på www.reasonablefaith.org och kollade upp Q&A-frågorna och letade efter något om sannolikhet, jag hittade en fråga om precis vårt ämne: "Fine-Tuning and Improbability"
Craig lyfter fram att om man läser om dem som förespråkar Intelligent Design, är det ingen som menar att enbart hög osannolikhet för en sak eller händelse, pekar på design. Craig tar upp ett exempel om att personens existens, han som frågar, är resultatet av en otroligt osannolik förening mellan en viss spermie och ett visst ägg. Trots det menar man inte att det skulle tyda på design.
Craig berättar att William Dembski, som tydligen är ledande inom ID-rörelsen, menar att det krävs en till sak. Nämligen "ett självständigt/oberoende givet mönster". Dessa två kombinerat kallas av Dembski för "specifierad komplexitet", vilket hintar om intelligent design.
Craig tar ett exempel:
Ett pokerspel. Alla korthänder är likvärdigt sannolika. Men om du upptäcker att en särskild spelare alltid får de fyra essen, då kan du vara säker på att det inte är pga. slump utan av "design". Men exemplet känns lite för simpelt för att ens säga något tycker jag...
Killen som ställer frågan tar också upp ett exempel: Tänk ett universum som är mycket större än vårt där det bara existerar två små rymdstenar. De är placerade i varsin ände av detta universum. Sannolikheten för att stenarna skulle kollidera är astronomiskt osannolik, men om de rent teoretiskt skulle göra det, skulle det nödvändigtvis leda oss till en övernaturlig förklaring? Här tycker jag det blir mer intressant än med pokern!
Craig's svar utgår från detta med att universums existens måste bero på antingen slump, fysisk nödvändighet eller design. Craig säger att:
"I ditt exempel, om de två stenarna kolliderade, skulle du varken misstänka design eller slump som den bästa förklaringen, utan det tredje alternativet, fysisk nödvändighet. Eftersom gravitationen påverkar över ett obegränsat avstånd är det faktiskt oundvikligt att dessa två massor till slut kolliderar."
Craig fortsätter med att det som skulle leda tankarna till design skulle vara ifall de två stenarna föll ihop och bildade ordet "Welcome to the Milky Way."
Han avslutar: "För att upptäcka design, leta efter hög osannolikhet sammanvävt med ett oberoende givet mönster."
Här är länken om du vill kolla närmre på det: http://www.reasonablefaith.org/site/News2?page=NewsArticle&id=7369
Jag hittade även en till fråga som verkade bättre eftersom den var mycket längre och mer utvecklad. Men klockan är snart tolv och jag pallar inte researcha mer. :P
Titeln på den var "Fine-tuning and Intelligent Life":
http://www.reasonablefaith.org/site/News2?page=NewsArticle&id=8167
Den andra länken där var bra. Frågan var väldigt lik min fråga. Men jag tycker svaret är otillfredsställande. Vadå "oberoende givet mönster"? Vad i hela friden är det? Vad skulle skillnaden mellan det och ett beroende givet mönster vara? Att det finns intelligent liv i Universum verkar INTE vara ett oberoende givet mönster, eftersom vi sitter här och funderar över saken. Det hade vi inte kunnat göra om inte fintrimningen varit som den är. Det är alltså inte alls oberoende, utan helt beroende.
SvaraRadera"Tidy explanation", som han pratar om sen är intressant. Jag förstår det som att det är ungefär samma idé som att den bästa förklaringen till ett fenomen är den enklaste förklaringen, d v s den förklaring där vi inte behöver förutsätta en massa nya extrasaker. Men på vilket sätt skulle den idén hjälpa det teleologiska argumentet? Är det inte enklare med en förklaring i stil med fysikalisk bestämdhet?
Sen jämför han sannolikheten för att vi finns till utifrån en teistisk och en ateistisk världsbild. Det är en ganska knasig jämförelse. Om kristendomen stämmer så är det i så fall 100 % chans att jag skulle finnas här, eftersom det är Guds vilja, och Gud misslyckas inte. Sannolikheten är 1. Fast det där är ju ett cirkelargument, förstås, eftersom man förutsätter det man vill bevisa, så på det viset verkar man inte kunna resonera. Men hur kan man annars beräkna sannolikheten för en teistisk värld? Då måste man ju först räkna ut sannolikheten för att Gud finns, på något oberoende vis, och en sån beräkning kanske är möjlig, men jag har inte sett någon.
Men om det är krångligt, så är det nästan ännu krångligare att beräkna sannolikheten för ett ateistiskt Universum som vårt. Det beror på att vi vet ytterst lite om hur världen fungerar. Vi kanske har grepp om en del, men det är troligtvis försvinnande lite. Det är alltså inte en bestämd världsbild på samma sätt som den kristna. Både ateister och kristna vet naturligtvis lika lite om hur Universum funkar rent vetenskapligt, men skillnaden är att kristna åtminstone har Bibelns ofelbarhet att luta sig mot, och har därmed en hel del "säker" kunskap.
Argument från design
SvaraRadera”Följderna är så stora att t.o.m. världskända ateister så som Antony Flew, plötsligt bekänner tron på en gud helt och hållet utifrån vetenskapens bevisning”
Det här är ett statiskt argumentationsfel, så kallat icke representativt urval, onekligen spännande, men det talar inte för argumentet i sig. Flew hängav sig nog egentligen åt någon form av argumentum ad ignorantiam.
William Paleys analogi med urmakaren låter onekligen väldigt poetisk och vacker, om man inte sätter det i ett verkligt sammanhang och börjar ställa frågor.
Hur kommer man till slutsatsen att ett ur skapats av en urmakare?
Vad händer om man objektivt applicerar samma resonemang på ting ej skapade av människan?
Vi vet att urmakare finns, att de konstruerar klockor, vi kan ge otaliga exempel på klockor som tillverkats av urmakare osv. Det är således rimligt att tro att klockor skapas av urmakare.
Vi saknar däremot exempel på naturmakare, vi kan inte demonstrera exempel på att någon skapat naturen, vi kan inte ge några exempel på att naturen har en agens bakom sin tillkomst eller behovet av en sådan agens.
Det är alltså inte rimligt att tro att naturen skapas av en naturmakare.
Det hela är en falsk analogi där man menar att komplexitet förutsätter agens, vilket man saknar stöd för. Det finns å andra sidan gott om stöd för att komplexitet kan uppstå ur mindre komplexa strukturer utan inblandning av agens. Exempelvis fusion och bildandet av grundämnen.
Men den största frågan är: Hur kan Paley göra en distinktionsskillnad mellan en klocka och en sten om stenen också är en klockan och han går på en strand full av klockor vid ett hav av klockor och själv är en klocka?
Argumentet för finjustering.
Det är alltid underhållande när sannolikhet används utan egentlig koll, men det säger inte så mycket om någonting, stora siffror låter läskiga och ger lätt upphov till en känsla av man kanske har fel i alla fall, och det är tydligt för mig att det är syftet i det här argumentet. Det riktar sig förmodligen till den mer godtrogna delen av populationen.
Några exempel på frågor som uppenbarar sig blir dock:
Hur många försök har atomens uppkomst haft?
Mot bakgrund av naturlagarna, vilka andra alternativ finns där?
Vad är sannolikheten för att en agens skapat atomen och allt annat ex nihilo, är det en större matematisk sannolikhet eller är den mindre än att naturlagarna lett till atomens uppkomst och allts tillkomst därifrån?
För att göra det hela mer begripligt så kan vi ta ned det på en nivå som blir lättare att greppa. En kortlek har femtiotvå kort, fyra sviter, 1 – 13. Sannolikheten att få 1 – 13 i hjärter om en blandad kortlek delas upp i fyra högar är detsamma som för någon annan hand en giv kan ge. Vi skulle dock ge en ren hjärterhand mer signifikans, men det är något vi själva skapar i vår begreppsvärld, för sannolikheten spelar det ingen roll. Med antalet givar ökar sannolikheten att få en sådan svit. Sannolikheten att vi skulle få någon kombination av 13 kort, vilka ryms inom en vanlig kortlek, vid en uppdelning på fyra lika stora högar är 100%. Sannolikheten att vi skulle få en hand med kortet, exempelvis det av mig nu, påhittade, ”hjärter gud”, utan att falskspel ligger bakom det hela, är av allt att döma 0.
Är det möjligen så att vi har fått en hand med 13 kort som alla ryms inom den lek från vilket det är möjligt att ge? Är det kanske så att man genom att ge vår hand en särskild signifikans, som egentligen inte finns, försöker få oss att tro att den skulle vara svårare att få än någon annan hand?