Människor börjar ofta i fel ände av denna fråga. De flesta tänker att ifall Gud existerar: "Ja då måste vi ju kunna se honom!" Annars är det uppenbart att Gud faktiskt inte finns. Därför är det många i dagens samhälle som bara antar att grundläget, det som är neutralt, är att Gud inte finns! Men tänk om denna fråga inte ens är relevant i koppling till konceptet Gud?
Ifrågasätt gamla normer!
Många ateister som menar att kristna indoktrineras i sin tro, inser inte att de själva i så fall är resultatet av en ännu större indoktrinering, nämligen det sekulära samhället. Deras argument slår alltså tillbaka med större kraft mot dem själva. Vi har goda skäl att ifrågasätta både detta och den tidigare frågan. Vi kan inte bara bortförklara Guds existens med att vi inte upptäcker honom lika lätt och självklart, som vi t.ex. upptäcker en blomma på marken. Vi måste alltid fundera på vad vi egentligen kan förvänta oss av Gud, kan vi ens förvänta oss att kunna se honom?
Exempel: Vad finns i klassrummet?
En lärare påstår att det står en elefant i ett klassrum. Vi kan bortförklara detta med att vi inte ser elefanten! Men om läraren påstår att det finns en bakterie där istället? Kan vi, bara för att vi inte ser den, bortförklara dess existens då?Vi kan inte förvänta oss att se bakterien, ändå finns ingen anledning att tvivla på dess existens. Vi måste alltså fundera på vilka grundantaganden som egentligen är logiska. Vi kan förvänta oss att se elefanten, men Gud är av en helt annan natur och vi kan inte förvänta oss att se honom. Själva ursprungsidén med Gud gör alltså att resonemanget blir ologiskt, alltså att man skulle kunna se Gud som vilket annat fenomen som helst.
Vilken Gud talar vi om egentligen?
Antagandet att vi måste kunna uppfatta Gud enligt våra kriterier, stämmer inte överens med vad kristendomen faktiskt lär ut. Om någon motsäger sig tron på Gud, pga. att denne inte kan se honom, ja då har personen utgått från en helt annan gud, en fejk-Gud. Personen kan så klart ha trott att den funderat utifrån den kristne guden, men egentligen är det inte alls så. Den hade ju fel utgångspunkt enda från början.
Utgångspunkt i bibeln avgörande för analys...
Tidigare har jag nämnt att människor förvånansvärt ofta gör antaganden om Gud, som är direkt felaktiga i koppling till den kristna tron. Vi kan t.ex. inte som människor, ofullkomliga i koppling till Guds fullkomlighet, tro att det är vi som sätter gränserna. Vi måste alltid förhålla oss till den mängd av uppenbarelse som Gud har gett oss, alltså det han låtit oss veta, detta finner vi främst i bibeln. Vi kan så klart urskilja vilka sätt som är bäst att förstå Gud på, jag säger inte att vi människor blint måste tro på skriftens ord. Vi måste dock utgå från bibeln, eftersom det är den som överhuvudtaget gett oss kunskap om Gud, från första början.
