10 maj 2011

Ontologiska gudsbeviset - Modern version, Plantinga

Delade meningar inom filosofin 
Nu har jag gått igenom munken Anselm's ontologiska gudsbevis och lite kritik emot det. Under århundradena har det tvistats mycket bland filosofer om det verkligen är ett bra argument eller inte. Ett exempel på någon som brottades med frågan är en av 1900-talets mest betydelsefulla filosofer, Bertrand Russel, som ska ha sagt så här: "Great God in boots! - the ontological argument is sound!". Han brottades en hel del med frågan om Guds existens men kom senare att kritisera det här argumentet (och kanske flera) och han slutade tro. Vissa filosofer har sågat det och andra har utvecklat nya versioner under århundradena. Alvin Plantinga har utvecklat en modern version av det.

Alvin Plantinga, filosof känd för att använda
den analytiska filosofin till kristendomens
försvar.
Ontologiska gudsbeviset, Plantinga's version:
  1. Det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar.
  2. Om det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar, då existerar en maximalt fullkomlig varelse i någon möjlig värld.
  3. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i någon möjlig värld, då existerar den i varje möjlig värld.
  4. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i varje möjlig värld, då existerar den i den faktiska världen.
  5. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i den faktiska världen, då existerar en maximalt fullkomlig varelse.
  6. Därför existerar en maximalt fullkomlig varelse.

Förklaring av några ord:
  • Möjlig värld - Inte en värld som faktiskt finns just nu, men om hur verkligheten logiskt sett skulle kunna vara, istället för som den är nu. Det måste vara en logiskt möjlig värld. Därför är det omöjligt med en värld där gifta ungkarlar finns, eller där det finns fyrkantiga cirklar. Det är inte ens möjligt sant att sånt finns.
         Exempel på en möjlig värld: En värld (som jag läste om i Kalle Anka
         för länge sen) där allt är ungefär som nu men att ingen bär strumpor.  
  • Maximalt fullkomlig varelse - Vi kan tänka oss en varelse i en värld som är allvetande, allsmäktig och allsgod, detta kallas för en varelse med "maximal förträfflighet". Poängen med en varelse som är maximalt fullkomlig är att den har maximal förträfflighet i alla möjliga världar. Den är inte begränsad till en enda värld alltså. Ofta beskrivs Gud på detta eller liknande sätt. 

Alvin Plantinga's version av ontologiska gudsbeviset handlar om modallogik (grundar sig bl.a. på något som kallas Axiom S5 för den intresserade). Det handlar om möjliga/nödvändiga sanningar.
Vad innebär nu detta?
Alvin Plantinga medger själv att hans version inte är helt vattentät, det är lite 50/50. Alltsammans hänger nämligen på ifall man går med på att Guds existens är möjlig eller inte. Detta är intressant! För även om man inte erkänner detta som ett övertygande skäl för Gud, så ger det ändå något, ateisten blir nämligen tvungen att säga att Guds existens är helt omöjlig. Varför det är just så beror på att resten av punkterna (eller premisserna som man säger) följer av en logisk nödvändighet. Egentligen är det bara premiss 1 som är problematisk här. Så länge man erkänner första punkten följer de andra premisserna varandra logiskt sett.

Plantinga's version är alltså logiskt tvingande gentemot
 en ateistisk hållning i frågan om Gud. Man kan inte vara neutral, antingen är Guds existens en total omöjlighet, eller så är det möjligt att Gud finns. Då skulle man utifrån argumentet kunna mena att Guds existens är bevisad. Ateisten kan så klart mena 
att Guds existens är omöjlig, då saknar detta argument genomslagskraft.