Bibelns trovärdighet: Graven var tom!

Historiska skrifter
Vad vi måste förstå är att historiker granskar bibelns skrifter ur ett historiskt perspektiv. Det betyder inte att Jesu under måste vara sanna, men att vi inte behöver tvivla på resten av texten. Bibeln är i allmänhet korrekt i hänvisningar till dåtida kungar och platser, på så sätt kan vi veta vilka år texterna skrevs. I Markusevangeliets tidiga källmaterial berättas det både att Jesus begravdes och att graven var tom. Detta bekräftas också av trosbekännelsen från Paulus brev (1 Kor. 15:3-8) som jag skrivit om. Den tidiga kyrkans tro var alltså att det hade hänt på riktigt! Markus är det äldsta evangeliet, det betyder att hans källor måste vara ännu äldre (från år 37 enligt vissa forskare). Principen är att ju tidigare en händelse skrivs ner ju trovärdigare är den. I bibelns fall fanns dessutom levande ögonvittnen som kunde bekräfta eller motbevisa de läror som spreds. Alla dessa förutsättningar (och många fler!) gör att bibeln blir en tillförlitlig skrift, historiskt sett.

En bibelforskare studerar den urgamla kopian av Jesaja bok från Dödahavsrullarna. Att kunna
datera året då en bok skrivits är en av historikernas många uppgifter!

Kvinnor upptäckte graven - Ofattbart!
Evangelierna beskriver att en grupp kvinnor upptäckte graven. Detta är ett tydligt exempel på innebörden i att vi förstår bibelns kultur, tiden då den skrevs! Det är avgörande för tolkning. I antikens Palestina var kvinnors ställning väldigt låg. Deras vittnesmål ansågs så värdelöst att det inte ens räknades i en rättegång. Därför är det anmärkningsvärt att bibelns författare just uppger kvinnor som första vittnen av Jesu uppståndelse.

Mark. 16:1, 3-4 - "1 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. ... 3 "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" 4 Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor." 

Detta visar tydligt hur bibelns författare är noga med att osminkat berätta sanningen. Även ifall det är "otaktiskt" att nämna kvinnorna som vittnen gör man det ändå. En legendartad efterkonstruktion skulle naturligtvis inte hänvisa till kvinnorna utan hade låtit någon mer ansedd person, kanske Petrus eller Johannes, upptäcka graven. Aldrig att man hade nämnt kvinnorna om man ville vinkla berättelsen till de kristnas fördel. Alltså verkar detta vara en historisk skildring snarare än en legend. Detta visar på en viss objektivitet i de kristnas sätt att skriva, alltså att man inte skriver till sin egen fördel.

Bibelns enkelhet motbevisar fördomar om legender...
Något som ytterligare ökar evangeliernas trovärdighet är att de är så enkelt skrivna. Allt berättas kortfattat vilket utesluter legendmisstankarna. Ser vi på de falska evangelier som skrevs efter bibelns fyra är de helt annorlunda i stil. Ett berättar bl.a. om hur ett talande kors följer Jesus ut ur graven! Dessutom är Jesus så lång att han når ända upp till himlen. Trots detta verkade ingen i Jerusalem ha sett denna jätte-Jesus som var utanför staden. Vi saknar historiska källor som kan bekräfta detta, och mycket annat som dessa "evangelier" påstår. Därför kan vi idag, och kyrkan förr i tiden, lätt räkna bort dessa.

Den tomma graven bekräftas av judarna!
I Matt. 28:11-15, berättas hur de judiska ledarna mutar vakterna att hålla tyst och sprida ryktet om att lärjungarna stal kroppen medan de sov. En romersk soldat som somnade på sin post straffades med döden (så är det även i Sverige under krigstid) vilket enkelt visar hur felaktigt detta rykte är. Ryktet bevisar istället att judarna själva menade att Jesu kropp var borta. Detta ger ett starkt intyg på, om man nu vill granska kritiskt, att graven faktiskt var tom. Alla kände till gravens plats och man kunde enkelt gå dit och se efter själv. Kristendomen hade aldrig kunnat få sådan spridning ifall Jesu döda kropp kunnat visas upp. Frågan är alltså inte om graven var tom, snarare "Vad hände med kroppen och hur reagerade de kristna"?