Finns Gud? - Varför Finns ens Något?

Det var länge sen jag skrev om argument för Guds existens, därför tänkte jag börja med en liten 

"Finns Gud?"-serie. Här vill jag kortfattat visa på de goda skäl vi har för att faktiskt vara övertygade om en högre makts existens. Kom ihåg att man inte måste följa en viss religion dock, bara för att man håller med om att den bästa 

förklaringen till vår värld är någon slags gud.

Argument #1 (kosmologiskt):
Varför finns någonting snarare än ingenting?

Big Bang - Universum är inte evigt!

"I begynnelsen..." Ja, att det fanns en början är
oerhört centralt i kristen tro!

Teisten kan försvara tron på Guds existens genom att, ja faktiskt, enbart poängtera att världen överhuvudtaget finns. Utifrån Big Bang-teorin förstår vi att universum sattes igång en gång i tiden. Detta genom en stor smäll, men vart kom smällen ifrån? Är vi överens om att universum någon gång har startat så kan vi också vara överens om att vid ett tillfälle fanns "inget", och vid ett annat fanns "något". Kristna apologeter argumenterar här för att Gud, rent intellektuellt sett, är den bästa lösningen på problemet.

                                                                                                                                                          Någonting kan inte komma ur ingenting

Svårt att bli annat än glad av den här bilden!

En teist menar att det var Gud som såg till att "inget" blev "något". Vad kan en ateist säga? Många saker! Men inte helt sällan slutar resonemanget i att universum kunde börja existera av sig självt. "Inget" övergick alltså helt obefogat till "något" en gång i tiden. Men hur logiskt är det egentligen? Någonting kan inte komma ur ingenting, right? Snöbollen i min nacke måste bero på någon polare som kastat den, right? Så vad måste universum nödvändigtvis bero på?


En start kräver en personlig vilja...
Om inte Gud finns skulle det vara helt obefogat att världen ens startade. En sten är helt opersonlig och kan inte i sig själv göra någonting, precis som tomrummet före Big Bang, men en människa som har en personlighet kan påverka världen runtomkring sig. Varför skulle inte samma princip gälla för världens skapelse? En sten kan inte starta något, men en person kan göra det. Universum kan inte starta något, men Gud kan det!

Ursäkta dröjsmålet för detta inlägg! Råkade ta bort alltsammans så det har 

tagit lite extra tid eftersom jag inte kan skriva så ofta!

En debatt där William Lane Craig snuddar vid 

behovet av att en ev. skapare är personlig.