Gud och ondskan - Hur går det ihop? (1av2)

För en kort introduktion se detta inlägg: Fördomar mot kristen tro - Gud och ondskan går inte ihop!

Här finns två perspektiv!
Vi måste komma ihåg att det finns två sidor av den här frågan, ett intellektuellt problem och ett känslomässigt. Den mest övertygade kristne kan också tvivla på Guds existens pga. livets svårigheter. Bara för att man är kristen är man ingen supermänniska. En person som har förlorat sin vän i en bilolycka, skiter kanske fullständigt i hur det filosofiska resonemanget går kring ondskan. Vännen är ju trots det borta. En intellektuell förklaring kommer sällan ta bort det känslomässiga problemet. Det påminner om att man måste vara ödmjuk i den här sortens diskussion.

Hur förhåller det sig med Gud och ondskan egentligen?

Hur kan en allsmäktig och god Gud tillåta ondska?
Framförallt utgår man från att Gud har skapat en värld med fria ansvariga varelser. En god Gud skulle inte skapa en värld där vi tvingas till något. Vi är alltså varelser som är fria att göra vad vi vill. I detta ligger dock ett ansvar där vi kan välja att göra ont eller gott. "Frihet under ansvar", som man brukar säga. I och med naturlagarna är saker i sig inte onda eller goda, det beror på de val vi människor gör.

Exempel:

• Elden som värmer dig kan också bränna dig.
• Vattnet som släcker din törst kan också dränka dig.

Ska Gud anklagas för att du simmar ut i vattnet och drunknar, när du faktiskt vet att man inte ska simma efter man har ätit? Är det då Guds fel? Denna värld skapar alltså en mängd valmöjligheter för oss människor. Detta system gör det möjligt för Gud att leda oss människor till att fritt välja evig gemenskap med honom. Han leder oss fram till valet men han tvingar oss inte, beslutet är vårt.

Hur kan en kärleksfull Gud tillåta detta, trots det logiska?
Det är genom människans fria vilja som ondskan också blir ett alternativ i våra liv. Vi har en möjlighet att välja bort Gud och när det sker leder det per automatik till att människor gör onda saker. Gud är ju godhetens ursprung. Det enda som gör att Gud kan tillåta sig själv att låta ondskan härja, beror på att han vet att allting kommer få sin slutgiltiga dom. Detta sker enligt kristendomen vid Jesu återkomst, domedagen. Nu kan vissa tycka att ordet dom är negativt men så är det inte! För hur ska man kunna bli frikänd om man inte får en dom som frikänner?

I Uppenbarelseboken talas det om Armageddon, slutstriden mellan
Gud och det Onda. Ondskan kommer få ett slut.

Hur kan detta ens gå ihop? Guds perspektiv!
Vissa medger att resonemanget är logiskt, men trots det ändå högst osannolikt, hur skulle det kunna gå ihop? Här behöver vi sätta oss själva i rätt perspektiv till Gud. Vi människor är ofullkomliga varelser, bundna till tid och rum, begränsade till vårt intellekt. Tänk, vi kan inte ens förstå evigheten. Har du någon gång funderat på hur stort universum är? Redan där förstår vi att vår hjärna inte klarar av allt. Gud är ett fullkomligt väsen som inte kan begränsas på något sätt, han är evig och står utanför den här världen. Hans perspektiv är hela världshistorien, han har en plan med allt som sker, ont som gott. På något sätt passar allt in i hans perfekta ordning. Vi, som ofullkomliga varelser, står dock inte i position till att bedöma ifall Gud skulle vara smart nog eller inte.

Nästa del (klicka här):

• Kunde vi inte bara tvingats vara goda?
• Ondskan vittnar om Gud
• Står Gud bara och tittar på?
• En obekväm tanke...