Nu är jag tillbaka från Lund och Apologia's konferens! Huvudtalaren Eleonore Stump lade mycket tid på att grunda sina tankar om lidandets problem i fyra bibelpersoner: Job, Abraham, Simson och Maria från Betania. Därför blev det lite mer teologiskt än filosofiskt till en början, men söndagen avslutades med en filosofisk explosion med en längre frågestund. Känslan efteråt är att mycket kommer falla på plats i efterhand, det är bra att allt inte är så lättsmält!
 |
| Eleonore Stump i Lund. Hon har bl.a. deltagit i "the Gifford lectures" där många kända vetenskapsmän varit med. Det är i Skottland och räknas där bland det mest prestigefyllda inom den akademiska världen. Det handlar om teologi och filosofi i koppling till vetenskap. |
Jag hade svårt att se Stump's helhetsbild med föreläsningarna och varför hon pratade om det hon gjorde. Fokus låg på de fyra bibelpersonerna. Stump svarade mig att om vi vill finna en mening i allt lidande måste vi fokusera på enskilda människors liv. Hon poängterade att folk ofta tänker helt fel här. Nästan alltid, ser man på alla världens problem, samtidigt! Krigen, fattigdomen, svälten och allt annat gör att man tänker: "Det kan inte finnas en god Gud i allt detta!".
Personliga berättelser är nyckeln till lidandets gåta
Stump förklarade att hon utgick från livsberättelser eftersom vi här kan finna en mening i lidandet. I berättelserna är fokus hela tiden riktat kring dess "hjältar". Detta gör att vi också kan få perspektiv på lidandet, vad det leder till och hur deras liv kan förändras till det bättre! Felet vi gör när vi försöker se hela världens lidande på en och samma gång, är att det är totalt omöjligt att se någon mening överhuvudtaget!
 |
| Omaha beach, 1944, D-dagen. I ett stort perspektiv, t.ex. ett krig, är det svårt att se någon mening med lidandet. Frågan är om det är rätt ställe att titta på om vi vill ta frågan om lidandets problem på allvar. Vill man göra det lätt för sig kan man så klart använda fel perspektiv, men inte om vi ärligt vill finna ett svar. |
Stump nämnde bl.a. att det är psykologiskt bevisat att lidande även har positiva effekter på oss människor. Det går bl.a. att undersöka vetenskapligt hur stora livskriser leder till att människor utvecklas och växer som personer, på ett positivt sätt. För att ta ett förenklat exempel skulle vi kunna tänka på ett litet barn. Tänk om du är förälder och går in med inställningen att "Mitt barn ska minsann inte utsättas för något lidande!". Hur menar man då? Inte ens ett litet skrubbsår? Ska barnet alltid få som det vill? Stump ställde en motfråga till publiken: Have you in Sweden ever heard of a "spoiled brat"? *
Allt lidande är inte nödvändigtvis ont!
Vi kan alltså argumentera för att lidandet inte är något vi människor tvunget måste fly, eller att det är något alltigenom dåligt. Till och med när det mest fantastiska som finns, att ett barn föds till världen, går mamman igenom ett stort lidande under förlossningen. Det är dock nödvändigt för att den lyckan, som ju är otroligt mycket mer värd än lidandet, ska bli en verklighet. Därför är inte lidande nödvändigtvis ett argument mot en god Gud heller.
En annan sak som togs upp på konferensen var "Godhetens problem"! Detta var intressant för jag har aldrig tänkt så förut. Om man nu menar att ondskan motbevisar Gud, då måste godheten helt logiskt bevisa Gud. Hur kan det ens finnas godhet?
Mer om detta framöver!
* "Har ni i Sverige någonsin hört om en bortskämd unge?"
