Bevis inom filosofin - Scattershot argumentation

En vanlig diskussions-miss!

Vill man motbevisa ett argument gäller det alltid att angripa premisserna (de påståenden som argumentet bygger på). Vissa struntar ibland i detta och kastar in en massa andra saker. Istället för att motbevisa sakfrågan, typ Guds existens, så pekar man kanske på tre-fyra andra saker som egentligen inte har med frågan att göra, t.ex. ondskan i världen, motsägelser i bibeln och kristna extremister. Tre viktiga frågor, men faktiskt rätt så ointressanta i koppling till Guds existens(1)! Detta kallas för scattershot argumentation(2), vilket syftar på ammunitionens spridning hos en hagelbössa. 

En krypskytt måste vara träffsäker och tålmodig, såpass att den kan ligga still i en myrstack en hel natt.
Det är en bra målbild för vårt sätt att argumentera. Var tålmodig, lyssna på den andre, ett argument i taget. Bemöt sedan allt lika pricksäkert som en skarpskytt! Satsa alltså inte på hagelbössan (scattershot).   

Varför är scattershot fel?
Problemet är att motståndaren egentligen inte alls lyckats motbevisa det ursprungliga argumentet. Beviset står fortfarande fast så länge premisserna inte har blivit motbevisade, oavsett saker runtomkring. Förmodligen lyckas man bara döda den andres ork/vilja att fortsätta diskutera, och frågan är om det verkligen är vad vi vill. På internet är detta vanligt. Ibland undrar jag om folk inte är mest intresserade av att ha rätt, snarare än att komma fram till det som är sant.

Kritisera premisserna!
Personligen har jag ofta sett detta när man diskuterar om Gud (och det gäller även oss kristna). Lägger man fram ett argument så kan man ibland få en hel drös av motargument tillbaka, och dessa är ofta helt irrelevanta (ointressanta) för just det argument man själv lagt fram. Så kan man inte diskutera! Det man måste göra är att motbevisa själva premisserna. Till exempel:

                     Pelle: Gud finns!
                     Anders: Hur kan du veta det? 
                     Pelle: Jo men, på grund av designargumentet liksom:

                     Premiss 1. Universums finjustering beror antingen på fysisk nödvändighet,                                    .       slump eller design.
                     Premiss 2. Det beror inte på fysisk nödvändighet eller slump.
                     Slutsats.    Därför beror det på design.

Okej! Här har det alltså lagts fram ett skäl för tron på en designer av universum, ofta tänkt som Gud. Det Anders måste göra om han vill bemöta detta seriöst är att antingen ifrågasätta premiss 1 eller 2, om någon av dessa inte stämmer så följer inte slutsatsen.

                      Kritik mot premisserna:                         Scattershot argumentation:
                             Anders: Men... Stämmer det verkligen att                          Anders: Det spelar ingen roll! Ondskan i världen 
                             universums perfektion beror på de tre sakerna                  visar att Gud inte finns! Och kyrkan har behandlat 
                             i premiss 1? Kan det inte finnas något annat                    människor illa och präster har gjort sexuella  
                             som också är värt att ta med?                                           övergrepp på barn! Då kan inte Gud finnas.
                             Anders: Kan du bevisa att premiss 2 stämmer? 
                             Varför beror det inte på fysisk nödvändighet? 
                             Eller slump?

När Anders gör fel försöker han få tanken på Gud att låta absurd genom att dra fokus till andra sakfrågor. Men så kan man inte göra i en rationell diskussion. Man måste våga lyssna in varandras argument, sen bemöta dom sakligt och pricksäkert. Scattershot-beteendet vittnar mest om en stor osäkerhet, i panik tar man till med allt man har.

Se även: Bevis inom filosofin

(1) Ointressant i koppling till Guds existens:
Ondskan i världen - Det enda vi kan komma fram till här är att Gud möjligen inte skulle vara god, men det berör inte hans existens som sådan.
Motsägelser i bibeln - Detta visar att den kristna tron har brister, men säger inget om den generella tanken på existensen av en/flera gudar.
Kristna extremister - Detta visar bara att människor kan misslyckas och har en förmåga att spåra ur precis som inom allt annat. Politik till exempel. Faktum är att extremism snarare tjänar till att bevisa den kristna doktrinen om synd. Men frågan handlar egentligen inte om Gud, utan om människor.
(2) Scattershot, ungefär "spridningsskott".

Fördomar mot kristen tro: Var det synd om Judas?

Problemet med Judas Iskariot

Judas Iskariot, från filmen
 "Judas" (2004). En dramatisering
av hans liv med Jesus.

Ännu en missuppfattning om den kristna tron! Var Judas tvungen att förråda Jesus? Hade han inget val? Jesus behövde ju dö för att förlåtelsen skulle bli möjlig. Kan Gud verkligen vara god, om han tvingar en människa att göra världshistoriens största "fail"?

Analys: Två avgörande missar!
Felet många gör är att de förutsätter Guds plan vara spikad redan från början, och att Judas inte hade något val. Ibland måste vi stycka upp problemet i mindre delar och göra en analys. Det blir lättare att se vad som faktiskt är svårt då. Egentligen finns två avgörande frågor här:

1. Hade Judas en fri vilja?
2. Måste någon ens förråda Jesus? 

1. Hade Judas en fri vilja?
Ja, jag tror det! En vanlig missuppfattning är att detta skulle vara omöjligt om Gud ändå redan vet vad alla kommer att välja. Vad en del har missat dock, är att vi faktiskt kan visa hur detta går ihop rent logiskt. Vi behöver egentligen bara vända på problemet.

Hur fungerar det?
Det är inte nödvändigtvis så att Guds kunskap om framtiden omöjliggör vår fria vilja, snarare skulle det kunna vara människors fria vilja som avgör vilken kunskap Gud har. Detta blir enkelt om vi tänker oss att Gud, före han skapade världen, kunde se hur varje människa frivilligt skulle välja att leva sitt liv.(1) 

Evangelierna berättar att Judas förrådde Jesus för trettio siklar silver. 
Profetian från GT som förutsäger detta finns i Sakarja 11:12-13.
Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. Och HERREN sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i
HERRENS hus åt krukmakaren.

2. Måste någon ens förråda Jesus?
Att Jesus blev förrådd måste inte vara något som Gud planerat från början. Här kan vi också vända på perspektiven. Kanske är det så att profetiorna inte är en sorts plan som Gud från början bestämt. Kanske skulle profetiorna istället kunna handla om de fria val som Gud i förväg sett att människor skulle göra?

Vad gäller då för Judas?
I så fall skulle Judas förräderi inte vara något som nödvändigtvis måste finnas med i Guds plan. Judas var inte förutbestämd att förråda Jesus alltså, ingen var det. Det var helt enkelt så det blev bara. Gud som såg att det skulle bli så här kunde därefter berätta för profeterna hur det skulle gå till, och därför berättar Skriften att Messias blir förrådd.

Detta är några möjliga lösningar på problemet. Vi kan komma väldigt långt med att vända på perspektiven och tänka tvärtom. Ofta blir man så fastlåst vid kritik mot kristendomen, att man helt missar att faktiskt kritisera kritiken också. För den håller inte alltid.    

(1) Middle knowledge - Detta kallas för Guds "mellankunskap" eller "hypotetiska kunskap" (eng. middle knowledge) och går ut på att Gud är såpass mäktig, och samtidigt känner varje människa så väl, att han kan se alla fria val och situationer som vi kommer stå inför i livet. Tanken är att Gud skulle kunna se alla möjliga val som vi kan göra. Därefter kan han se hur vi faktiskt kommer göra, och till slut hur vi skulla ha gjort om situationen hade varit en annan. Det finns olika meningar om detta inom kyrkan, men detta är i alla fall ett av de "tankeverktyg" som gör att vi kan bevisa att det åtminstone är logiskt möjligt för Gud att ha kunskap om framtiden, samtidigt som det inte begränsar människors frihet.     

Ontologiska gudsbeviset - Modern version, Plantinga

Delade meningar inom filosofin 

Nu har jag gått igenom munken Anselm's ontologiska gudsbevis och lite kritik emot det. Under århundradena har det tvistats mycket bland filosofer om det verkligen är ett bra argument eller inte. Ett exempel på någon som brottades med frågan är en av 1900-talets mest betydelsefulla filosofer, Bertrand Russel, som ska ha sagt så här: "Great God in boots! - the ontological argument is sound!". Han brottades en hel del med frågan om Guds existens men kom senare att kritisera det här argumentet (och kanske flera) och han slutade tro. Vissa filosofer har sågat det och andra har utvecklat nya versioner under århundradena. Alvin Plantinga har utvecklat en modern version av det.

Alvin Plantinga, filosof känd för att använda
den analytiska filosofin till kristendomens
försvar.

Ontologiska gudsbeviset, Plantinga's version:

1. Det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar.
2. Om det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar, då existerar en maximalt fullkomlig varelse i någon möjlig värld.
3. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i någon möjlig värld, då existerar den i varje möjlig värld.
4. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i varje möjlig värld, då existerar den i den faktiska världen.
5. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i den faktiska världen, då existerar en maximalt fullkomlig varelse.
6. Därför existerar en maximalt fullkomlig varelse.

Förklaring av några ord:

• Möjlig värld - Inte en värld som faktiskt finns just nu, men om hur verkligheten logiskt sett skulle kunna vara, istället för som den är nu. Det måste vara en logiskt möjlig värld. Därför är det omöjligt med en värld där gifta ungkarlar finns, eller där det finns fyrkantiga cirklar. Det är inte ens möjligt sant att sånt finns.
       Exempel på en möjlig värld: En värld (som jag läste om i Kalle Anka
       för länge sen) där allt är ungefär som nu men att ingen bär strumpor.  
• Maximalt fullkomlig varelse - Vi kan tänka oss en varelse i en värld som är allvetande, allsmäktig och allsgod, detta kallas för en varelse med "maximal förträfflighet". Poängen med en varelse som är maximalt fullkomlig är att den har maximal förträfflighet i alla möjliga världar. Den är inte begränsad till en enda värld alltså. Ofta beskrivs Gud på detta eller liknande sätt. 

Alvin Plantinga's version av ontologiska gudsbeviset handlar om modallogik (grundar sig bl.a. på något som kallas Axiom S5 för den intresserade). Det handlar om möjliga/nödvändiga sanningar.

Vad innebär nu detta?
Alvin Plantinga medger själv att hans version inte är helt vattentät, det är lite 50/50. Alltsammans hänger nämligen på ifall man går med på att Guds existens är möjlig eller inte. Detta är intressant! För även om man inte erkänner detta som ett övertygande skäl för Gud, så ger det ändå något, ateisten blir nämligen tvungen att säga att Guds existens är helt omöjlig. Varför det är just så beror på att resten av punkterna (eller premisserna som man säger) följer av en logisk nödvändighet. Egentligen är det bara premiss 1 som är problematisk här. Så länge man erkänner första punkten följer de andra premisserna varandra logiskt sett.

Plantinga's version är alltså logiskt tvingande gentemot

 en ateistisk hållning i frågan om Gud. Man kan inte vara neutral, antingen är Guds existens en total omöjlighet, eller så är det möjligt att Gud finns. Då skulle man utifrån argumentet kunna mena att Guds existens är bevisad. Ateisten kan så klart mena 

att Guds existens är omöjlig, då saknar detta argument genomslagskraft.

Ontologiska gudsbeviset - Kritik och motargument

Gaunilo's ö - Ön om vilket inget större kan tänkas

Den allra första kritiken mot Anselm kom från Gaunilo av Marmoutier som också han var en benediktinermunk. Kritiken innebär att om Anselms argument är sant, då måste vi också helt plötsligt säga att en massa andra saker existerar. Anselm menade ju att vi bara genom att tänka på "det om vilket inget större kan tänkas", kan förstå att just det är Gud och att han måste finnas utifrån den tanken. Om vi hittar något större än det vi trodde var Gud, ja, då är ju det Gud! Gaunilo föreslår då istället exemplet om den ö om vilket inget större kan tänkas. Om nu denna ö inte finns så kan den inte vara den perfekta ön, eftersom den inte finns och då håller inte argumentet för Gud heller! 

En ö kan aldrig bli fullkomlig, den kan alltid bli större eller få fler palmträd.
Gud är dock fullkomlig och inget kan läggas till eller tas bort från honom.

Kom ihåg att det (utifrån Anselms argument) måste vara en nödvändighet att ön existerar, om den faktiskt är den mest storslagna ö vi kan föreställa oss. Om ön inte skulle finnas så kan den inte vara mest storslagen, då skulle vi ju kunna tänka på en precis likadan ö, men som existerar!

En parodi av argumentet
Gaunilo använder alltså samma resonemang för att bevisa denna öns existens, som Anselm gör för att bevisa Gud. Uppenbarligen finns ju inte denna ö och därför kan inte argumentet för Gud heller hålla. Gaunilo som var munk menade så klart inte att Gud inte finns, men att just detta argument inte var ett bra sätt att visa det på.

Invändning mot Gaunilo's ö
Det som gör att kritiken inte riktigt träffar beror på att tanken för den perfekta ön är inkoherent (motsägelsefull, felaktig). Vad som utgör en totalt perfekt ö är helt och hållet relativt beroende på vilken person ön är ämnad för. Vissa människor skulle föredra ett turistparadis med fräscha hotel medan andra istället menar att den perfekta ön skulle vara en avlägsen stilla plats. En ö kan heller aldrig bli fullkomlig eftersom den alltid kan bli större, och fler palmträd kan alltid läggas till. Idén är alltså logiskt motsägelsefull på samma sätt som idén om en gift ungkarl (vanligt exempel inom filosofin).

En jättestor pizza!

Den maximalt stora pizzan
En liknande parodi handlar om den perfekta pizzan. Vissa menar att motargumentet är bra men detta är också en helt ologisk jämförelse. Det skulle innebära att pizzan nödvändigtvis måste existera, men en pizza som nödvändigtvis existerar kan ju inte ätas upp, för då skulle den sluta att existera. Och tja... Då är det ju inte en pizza längre eftersom begreppet "pizza" alltid innefattar något som kan ätas.

Faktum är att vi inte kan applicera några egenskaper så som allsmäktig, allvetande eller allgod på öar, pizzor eller andra föremål. Den här typen av motargument är motsägelsefulla. Idén om att Gud skulle kunna ha alla dessa egenskaper är dock inte ologisk, eftersom dessa förmågor är just vad vi menar med begreppet "Gud". 


Kort klipp där dom snuddar vid det ontologiska argumentet