Avslut för bloggen

Slutkommentar
Nu har bloggen funnits i lite mer än ett och ett halvt år och det är dags för den att få ett slut. Tiden räcker helt enkelt inte till! Även om jag har lätt för att skriva text så har mitt ständiga problem varit att skriva kortfattat. Det går på ett kick att få fram en text men att läsa igenom, skala av, läsa igenom igen, skala av, etc. etc. Det tar tid!

Min tanke har ju hela tiden varit att skriva just korta inlägg, mest för att väcka folks tankar och motivera till vidare undersökning på apologetikens område. Målet har inte varit att förmedla vad jag tycker utan vad proffs på området har att säga (i annat fall har jag försökt göra det tydligt). Hoppas du fått användning av detta!

Besökare
Även om det kommenterats till viss del så har det vart svårt att veta vad folk tyckt och tänkt, men det verkar som att det vart uppskattat. Förvånande nog har jag stött på folk ibland som berättat att de läser och att det är till stor hjälp (t.o.m. äldre vuxna människor). I snitt har ungefär 250-300 pers/månad besökt bloggen och totalt har 4,329 unika personer tittat in här (i skrivande stund).

Mest lästa inlägg:

1. Gud och Ondskan - Hur går det ihop? (Del 1 av 2)
2. Fördomar mot kristen tro - Gud och ondskan går inte ihop!
3. Bibelns trovärdighet: Jesus sågs efter sin död

Hela tiden har inläggen om ondskan varit populärast, det säger något om frågans relevans idag. Efter "Apologetik på svenska" har sökorden "Gud och ondskan" fört hit flest människor via Google. Uppenbarligen finns det ett behov av svar på detta i Sverige. Varför då? Har kyrkan inte kunnat ge svar här? Eller är sättet att resonera kring detta alltför naivt (outvecklat) i Sverige? Bara det att människor fortfarande tror att teodicéproblemet är ett stort intellektuellt problem för den kristna filosofin vittnar om hur outvecklat det svenska debattklimatet är i de här frågorna. Apologetiken visar ju att det logiskt sett inte finns något problem, snarare är det känslomässigt. Är det därför som ondskan blir en stor grej? För att man misslyckas att skilja på ondskans känslomässiga och intellektuella delar?

Förhoppningsvis kan ett ökat intresse för apologetik inom kyrkan förändra den synen och ta kål på många fördomar. Som jag sa i begynnelsen av denna blogg:

Ända sedan jag blev kristen på allvar i fjortonårsåldern har jag diskuterat kristendomen med alla möjliga personer. Av allt vad människor haft att säga har de aldrig direkt kunnat påverka min tro. Anledningen är främst för att de ofta grundat sina argument på okunskap eller fördomar. 

Får nog säga att jag fortfarande står fast vid det. På rent intellektuella grunder. Slut. 

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp."

                                                                                                                                                1 Pet 3:15b 

William Lane Craig till Stockholm

Världens främste apologet kommer till Stockholm...

... enough said.

I höstas var Craig på debatt-turné i England, jag skrev om det här.

Anmälan till konferensen: http://www.apologia.nu/craig/

Tror vi på Gud? Vet vi vetenskap? - Tre betydelser av "tro"

Vetandet innehåller alltid tro…
Våren 2011 höll Apologia en konferens i Göteborg: "Med tanke på Gud", huvudtalare var jesuitpatern Ulf Jonsson som även skrivit en bok med samma namn. Nu har jag boken som kurslitteratur och Jonsson nämner där några intressanta saker om "tro". Vi är faktiskt beroende av tro mer än vi kanske tänker oss, även för sådant vi "vet".

Även under konferensen talade Ulf om begreppet tro utifrån sin bok,
Johannebergskyrkan 2011.

Tro kan vara 3 saker!
Jonsson poängterar att ordet "tro" i svenskan är begränsat. I engelskan har man två ord för det som vi i svenskan bara har ett ord för. Engelsmännen skiljer t.ex. på belief (tro som i uppfattning) och faith (som i religiös tro). Vi säger rätt och slätt tro för båda. Jonsson vill här urskilja tre olika sorters tro:

1. Kognitiv tro - Tro som i ett försanthållande. Jag tror att... (snön ligger vit på taket, Gud finns)
2. Fiduciell tro - Tro som i "tillit". Det som får mig att lita på en kompis är alltså en sorts tro och inget faktiskt vetande. Detta gör alltså alla till troende på olika sätt, vi tror (litar) på att våra vänner hjälper oss om vi får det svårt, osv. Om nu det viktigaste vi har (relationer) beror på tro, är det då så oförnuftigt att hävda att kunskapen om Gud vilar på samma sak?
3. Testimoniell tro - Tro som i att jag litar på någon annans åsikt.

Vår kunskap alltid beroende av andra
När man diskuterar filosofi kan det ibland finnas en förväntan på att man ska ha utforskat varenda liten vrå av allt. Men så funkar det inte i verkligheten, så funkar det ingenstans, inte ens inom vetenskapen. Den tredje sortens tro är en blandning av de två första, vi litar på andra människors försanthållanden. Någon annans åsikt, erfarenhet, forskningsresultat, tolkning av en helig skrift, osv. Om vi inte erkänner denna tro skulle varje människa behöva utforska den totala existensen i hela universum helt på egen hand, och det är omöjligt. Bara något i stil med Gud skulle kunna ha en så allomfattande kunskap skriver Jonsson. Alltså, ofta kan det vi uppfattar som vetande hos oss själva egentligen vara en form av tro.

Övertron på vetandet
Oftast använder vi "tro" i betydelsen av något ovetenskapligt, därför kanske många också uppfattar religiösa som oförnuftiga, och att tro enbart har med religion att göra. Tron är dock närvarande i vetenskapliga sammanhang också. Ateister kan ibland nedvärdera ordet "tro" som något godtyckligt, man kan tro vad man vill och hur som helst… Problemet är bara att de kanske inte alltid inser hur mycket tro de själva bär på. Och poängen är, det är inget fel med det. Problemet ligger snarare i en övertro på "vetandet" vilket kan ses som en rest av filosofin från 1900-talet. Ofta bygger vårt vetande istället på de tre sorters tro som listats ovanför.

Samtalskväll med Dick Harrison: Fanns Jesus?

Bokmässan arrangerade kväll om Jesus

I höstas anordnades en samtalskväll om Jesu historicitet i koppling till bokmässan i Göteborg. Samtalet ägde rum i Hagakyrkan och huvudgäst var historikern Dick Harrison, känd från TV och såna spännande saker. Jag blev uppriktigt förvånad över att något sånt här skulle hållas och begav mig dit tillsammans med en muslimsk vän (vi har debatterat sånt här sedan barnsben).

Hagakyrkan, Göteborg. Som vanligt redogör Dick för historia på ett fängslande och entusiastiskt sätt! 

Historisk forskning visar att Jesus fanns
Vi har i Sverige de senaste åren sett en del kritiska böcker om Jesus. Bland annat nämndes under kvällen Robert Viklunds bok "Den Jesus som aldrig funnits". Det är konstigt hur dessa böcker blivit så populära. Viklunds bok avfärdades som ett amatörverk (han är inte historiker) då alla som ägnat sig åt seriös Jesusforskning håller med om att Jesus funnits (sen skiljer det sig på vem man tror Jesus var). Harrison betonade att Jesus verkligen har funnits, enligt det historiska källmaterial vi har angående honom kan vetenskapen inte dra någon annan slutsats idag.

Vissa säger ju att han är påhittad?
Skulle vi påstå att Jesus inte funnits hade vi behövt förklara varför evangelierna ens skrevs ned, hur den kristna kyrkan kunde växa fram, osv. Något som inte alla tycks vara medvetna om är att detta påstående skapar långt fler problem än om vi istället påstår att Jesus vandrat på denna jord. Faktum är, poängterade Harrison, att det är väldigt ovanligt att historiska berättelser och legender är helt påhittade. I princip förekommer inget sådant, det finns alltid något historiskt stoff. Tanken att den historiske Jesus från Nasaret skulle vara påhittad är alltså helt utanför kartan för vetenskapen.

Harrison anklagades för ovetenskaplighet efter blogginlägg
I april 2011 skrev Dick på sin blogg att vi enligt historievetenskapen kan se det som troligt att Jesus existerat. Han berättade hur han efter detta kritiserats från flera håll, han kallades t.o.m för "dum" och "ovetenskaplig". Dick betonade att han är specialist på myt- och legendbildning inom det historievetenskapliga området och visade hur han inte alls är ovetenskaplig i sitt uttalande. Tyvärr avslöjar denna kritikerstorm hur ofantligt dålig koll många har på Jesus. Dick var samtidigt tydlig med att han inte menade att Jesus var Guds son, vilket så klart är en helt annan sak. Dock kvarstår faktum: Fanns Jesus? Ja, helt klart. Dick avslutar så här på sin blogg:

Slutsats: om vi applicerar vanlig källkritik talar det mesta för att Jesus har existerat. För att förklara bort honom krävs att vi förutsätter kort minne och en stor dos godtrogenhet hos mängder av människor under decennierna efter korsfästelsen, samt att vi bygger in en (obevisbar) kristen konspirationsteori tidigt i historien. Då är det mycket lättare att anta att en person vid namn Jesus har levt.

För den intresserade, ett längre utdrag från blogginlägget:
"Källorna om Jesus är ovanligt många, sett ur forntids- och antikhistoriskt perspektiv, och de ligger de omtalade händelser närmare i tiden än många andra antika och medeltida källor befinner sig i förhållande till sina händelser. Äldre svensk historia är ett bra jämförelseexempel. Våra historieböcker dignar under uppgifter om vikingatiden och medeltiden, för vilka källäget är sämre än i Jesusfallet (exempelvis berättelser hos Adam av Bremen, Ansgars biografi och Västgötalagens kungalängd). Detsamma gäller uppgifter om den grekiska antikens historia på 500- och 400-talen f.Kr.


Jesus skall ha dött i början av 30-talet e.Kr. De fyra evangelierna nedtecknades mellan 60-talet och början av 100-talet. Om dateringen är korrekt borde det, vid tiden för de första evangeliernas tillkomst, ha funnits äldre män och kvinnor som mindes den historiska personen Jesus. Möjligheten att helt och hållet ljuga ihop en historia har varit begränsad. Faktum är att vi har ännu äldre källor, eftersom aposteln Paulus äldsta brev stammar från ca 50, mindre än tjugo år efter korsfästelsen. Detta gör det svårt att argumentera bort Jesu existens på basis av samtidighetskravet."