11 sep. 2010

Gud och ondskan - Hur går det ihop? (1av2)

För en kort introduktion se detta inlägg: Fördomar mot kristen tro - Gud och ondskan går inte ihop!

Här finns två perspektiv!
Vi måste komma ihåg att det finns två sidor av den här frågan, ett intellektuellt problem och ett känslomässigt. Den mest övertygade kristne kan också tvivla på Guds existens pga. livets svårigheter. Bara för att man är kristen är man ingen supermänniska. En person som har förlorat sin vän i en bilolycka, skiter kanske fullständigt i hur det filosofiska resonemanget går kring ondskan. Vännen är ju trots det borta. En intellektuell förklaring kommer sällan ta bort det känslomässiga problemet. Det påminner om att man måste vara ödmjuk i den här sortens diskussion.

Hur förhåller det sig med Gud och ondskan egentligen?
Hur kan en allsmäktig och god Gud tillåta ondska?
Framförallt utgår man från att Gud har skapat en värld med fria ansvariga varelser. En god Gud skulle inte skapa en värld där vi tvingas till något. Vi är alltså varelser som är fria att göra vad vi vill. I detta ligger dock ett ansvar där vi kan välja att göra ont eller gott. "Frihet under ansvar", som man brukar säga. I och med naturlagarna är saker i sig inte onda eller goda, det beror på de val vi människor gör.

Exempel:
  • Elden som värmer dig kan också bränna dig.
  • Vattnet som släcker din törst kan också dränka dig.

Ska Gud anklagas för att du simmar ut i vattnet och drunknar, när du faktiskt vet att man inte ska simma efter man har ätit? Är det då Guds fel? Denna värld skapar alltså en mängd valmöjligheter för oss människor. Detta system gör det möjligt för Gud att leda oss människor till att fritt välja evig gemenskap med honom. Han leder oss fram till valet men han tvingar oss inte, beslutet är vårt.

Hur kan en kärleksfull Gud tillåta detta, trots det logiska?
Det är genom människans fria vilja som ondskan också blir ett alternativ i våra liv. Vi har en möjlighet att välja bort Gud och när det sker leder det per automatik till att människor gör onda saker. Gud är ju godhetens ursprung. Det enda som gör att Gud kan tillåta sig själv att låta ondskan härja, beror på att han vet att allting kommer få sin slutgiltiga dom. Detta sker enligt kristendomen vid Jesu återkomst, domedagen. Nu kan vissa tycka att ordet dom är negativt men så är det inte! För hur ska man kunna bli frikänd om man inte får en dom som frikänner?

I Uppenbarelseboken talas det om Armageddon, slutstriden mellan
Gud och det Onda. Ondskan kommer få ett slut.
Hur kan detta ens gå ihop? Guds perspektiv!
Vissa medger att resonemanget är logiskt, men trots det ändå högst osannolikt, hur skulle det kunna gå ihop? Här behöver vi sätta oss själva i rätt perspektiv till Gud. Vi människor är ofullkomliga varelser, bundna till tid och rum, begränsade till vårt intellekt. Tänk, vi kan inte ens förstå evigheten. Har du någon gång funderat på hur stort universum är? Redan där förstår vi att vår hjärna inte klarar av allt. Gud är ett fullkomligt väsen som inte kan begränsas på något sätt, han är evig och står utanför den här världen. Hans perspektiv är hela världshistorien, han har en plan med allt som sker, ont som gott. På något sätt passar allt in i hans perfekta ordning. Vi, som ofullkomliga varelser, står dock inte i position till att bedöma ifall Gud skulle vara smart nog eller inte.

Nästa del (klicka här):
  • Kunde vi inte bara tvingats vara goda?
  • Ondskan vittnar om Gud
  • Står Gud bara och tittar på?
  • En obekväm tanke...

7 kommentarer:

  1. Shit vad mega fräscht inlägg Jakob!
    Lite appropå det här med ondska. Gud har ju alltid funnits, innan människor, jorden, universum. Men har ondskan också gjort det i någon form? Eller fanns ondska innan Gud skapade människorna?

    SvaraRadera
  2. Något som är lite ovanligt för mig är att du ska få det korta svaret på denna fråga! Vissa menar att bibeltexterna antyder att syndafallet på jorden föregicks av ett syndafall också i himlen. Detta skulle då vara anledningen till att det finns en faktiskt ond makt då människorna skapas, alltså ormen i Edens lustgård. Samma princip måste ju gälla för änglarna, eller hur? De har ju också en fri vilja. Och enligt bibeln valde 1/3 av änglarna att vända sig bort från Gud.

    SvaraRadera
  3. Men hur kan det komma sig? Alltså att 1/3 av änglarna skulle ha vänt sig bort från Gud?
    Om en människa skulle göra det så är det en grej. Men en ängels har en helt annan relation till Gud, och kan väll inte förneka hans existens eller hans härlighet? Varför skulle dom då vända sig bort från det, och till vad?

    SvaraRadera
  4. Grymt inlägg! :)
    Mycket intressant ämne!

    SvaraRadera
  5. Tack Michelle!

    Gabriel, jag vet faktiskt inte. Principen om det fria valet gäller för dem också. Det är sant, de kan ju inte förneka Guds existens. Fast det är en fråga som -egentligen- inte är särskilt stor. I vår kultur är frågan om Guds existens jättecentral men i t.ex. Egypten där ALLA tror på Gud är det en självklarhet. Man är antingen muslim eller kristen, de behöver aldrig brottas med frågan om Guds existens. De har istället andra frågor att brottas med.

    Ser vi på övriga världen så är det få kulturer som totalt förnekar det andliga. Det verkar vara vi här i väst som tappat det andliga, förmodligen pga. vår översvallande rikedom. Liknande exempel ser vi i GT när landet var uppdelat i "Israel" och "Juda". Förstnämnda landet var rikt och det andra fattigt. Trenden visar på att det rika Israel vände sig bort från Gud fortare. Från det fattiga Juda kom nästan alla profeterna, de verkade vara mer mottagliga för Gud.

    Som det står i Hosea 13:5-6
    "[5] Det var jag som vårdade dig i öknen, i den brännande torkans land.
    "[6] Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var helt mätta, blev deras hjärtan högmodiga, och så glömde de mig [Gud alltså]."

    För att återgå till änglarna. :) Du kommer en viktig tanke på spåren, och det är ju att också demonerna tror på Gud! Detta leder till att vi inte kan acceptera vad som helst, bara för att den som säger något tror på Gud. Lucifer drabbades av någon anledning av högmod, han ville bli Gud och gjorde uppror emot honom. Där fick han med sig de andra änglarna. Bibeln nämner inte mycket om detta, mest i förbifarten verkar det som. Då i målande, poetiska bilder.

    Jag tycker själv att det är konstigt, de om några borde ju förstått vem Gud är och att det är lönlöst att vända sig mot honom. Å andra sidan såg vi även på Jesu tid att alla människor inte ville tro på honom, trots Jesu under. Samma sak kan det ha varit här, trots att Gud visar sig och allt sånt där, så handlar det inte bara om ifall man tror på Gud, utan om man -vill följa- Gud.

    Demonerna tror onekligen på honom, men de vill inte följa honom. För då är man inte sin egen herre, utan man ödmjukar sig och låter Gud vara herre (vilket egentligen är det bästa men de som tvivlar vågar inte tro det).

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Råkade snubbla över en här texten nu, jag sitter och jobbar lite med undervisning om just detta ämne till vår konfirmandgrupp.

    Väldigt bra skrivet, b ibliskt förankrat och utan att vara onödigt krångligt.

    Men det är en sak som aldrig har gått ihop för mig (egentligen är det ju många, men i just det här ämnet); hur kan en ängel som verkligen är inför Gud, får del av hans härlighet och har den totala relation till honom vom vi ska få en gång, vända sig ifrån Gud, känna att det finns något han vill ha mer än den relationen?

    Förstår du min fråga? (Jag hade en lärare som sa att texten om den "fallna morgonstjärnan" snarare handlar om en av de samtida kungarnas fall)

    /Macke

    SvaraRadera
  7. Tjena Macke! Jag förstår frågan!

    Har själv ställt den men aldrig fått höra någon direkt förklaring på det. Bibeln säger inte mycket mer än att Satan blev högmodig, helt plötsligt ville han bli Gud. Exakt hur detta gick till, eller mer ingående om varför det hände, kan vi nog inte veta. Kanske han bara ville vara bäst helt enkelt? Sjukt otillfredsställande svar dock.

    En spekulation från min sida: Något att ha i åtanke är kanske att för oss människor låter det väldigt exotiskt med att vara inför Gud osv., men för en ängel kanske det räknas mer som vardagsmat. Inte vet jag. Kanske har änglarna andra krav och längtor, än vad vi har? Våra standards skulle isåfall vara sjukt mycket lägre än änglarnas. Medan vi kanske nöjer oss med att bara få uppleva Gud (om ens det!!) så är det för änglarna inte ens en ovanlig grej att t.o.m. se Gud. Jag vet inte, hänger du med på tankegången? :P

    Angående den "fallna morgonstjärnan" så handlar texten i direkt mening om en samtida kung, eller något sådant. Men man brukar tänka att texten har två innebörder och även förklarar en djupare mening. Det kan man uppfatta i många profetior och andra texter i GT. Det kallas för en allegorisk tolkning, när en händelse/berättelse inte enbart har som uppgift att berätta det som faktiskt står, utan också har en djupare mening.

    Det finns t.ex. en allegori mellan Josef och Jesus. Liksom Josef först blev såld som slav, och dog enligt vad hans fader Jakob fick höra, så dog också Jesus. Men på samma sätt som Josef var borta länge, men sedan återvände som Kung över hela Egypten, så återvänder Kristus som kungarnas kung. Typ så.

    Det finns en massa såna allegorier i GT. Det kan låta lite godtyckligt men faktum är att Jesus själv visar för lärjungarna att det står om honom i ALLA skrifterna. Lite intressant perspektiv! Tänk att varje GT bok handlar om Jesus. Kan du se det? ;)

    SvaraRadera