Nu kan man tycka till om varje inlägg! Längst ned på sidan finns en liten omröstning. Vill även uppmärksamma frågarutan i spalten till höger!
Varför kunde inte Gud bara tvingat oss vara goda?
Om Gud hade tvingat oss hade ingen sann tillit funnits mellan oss. Den kärleksfulla relation som Gud vill upprätta med varje människa hade varit falsk. Hur skulle det låta om Gud tvingat oss att frivilligt välja en kärleksfull relation med honom? Det är ungefär lika logiskt som en fyrkantig cirkel. Gud skapar inte motsägelser inom logiken. Den röda tråden som finns i hela bibeln är att Gud vill reparera skadan som skedde mellan honom och människan i syndafallet. Det är enda vägen för att skapa möjligheten för den perfekta världen, himmelriket.
 |
| Tänk om det hade sett ut så här? Tyvärr är det en logisk omöjlighet. Världen vi lever i tillåter inte fyrkantiga cirklar, inte ens på vattnet. |
Ondskan vittnar om Gud
Ironiskt nog kan vi i slutändan se att ondskans existens tjänar till att faktiskt bevisa Gud. Låt oss gå tillbaka till det moraliska argumentet. Där menar man att en objektiv moral inte kan finnas utan Gud, ateister medger detta. Å andra sidan hävdar man bestämt att ondska finns. Alltså existerar moraliska sanningar helt plötsligt. Om ondska nu existerar, ja då leder detta oss oundvikligen till slutsatsen att Gud måste finnas.
 |
| Korset, den slutgiltiga segern över ondskan där Gud själv tar smällen. |
Står Gud bara och tittar på?
Nej. Gud valde att själv bli människa, i Jesus Kristus. Det här är ofattbart, det Eviga och Fullkomliga gick in och lät sig begränsas inom tid och rum. Denna tanke är unik för den kristna tron, för muslimer och judar är det helt otänkbart att Gud blir människa, det finns inte ens på kartan. Gud ger sig själv in i lidandet och väljer självmant att utstå helvetets plågor, allt för den kärlek han har till varje människa. Kristus bar det allra största lidandet, något som vi inte ens kan förstå, att han bar all världens synd på sig på korset. Synd motsvarar alltså allt ont som någonsin finns. Föreställ dig allt lidande du varit med om i ditt liv, därefter multiplicerar du det med alla människor som någonsin funnits och kommer finnas. Pretty nasty, hm? Det tog Jesus på sig.
Nej. Gud valde att själv bli människa, i Jesus Kristus. Det här är ofattbart, det Eviga och Fullkomliga gick in och lät sig begränsas inom tid och rum. Denna tanke är unik för den kristna tron, för muslimer och judar är det helt otänkbart att Gud blir människa, det finns inte ens på kartan. Gud ger sig själv in i lidandet och väljer självmant att utstå helvetets plågor, allt för den kärlek han har till varje människa. Kristus bar det allra största lidandet, något som vi inte ens kan förstå, att han bar all världens synd på sig på korset. Synd motsvarar alltså allt ont som någonsin finns. Föreställ dig allt lidande du varit med om i ditt liv, därefter multiplicerar du det med alla människor som någonsin funnits och kommer finnas. Pretty nasty, hm? Det tog Jesus på sig.
En obekväm tanke...
Det obekväma i allt detta är att helt plötsligt, från att ha anklagat Gud för all ondska ställs vi själva till svars för ondskan. Detta tror jag också är något som ökar kristendomens sanningsvärde. Det finns inte rum för godtycklighet. Sann kristendom handlar om att bekänna sin synd inför Gud, att säga: "Yes, I'm fucked up. Gud, jag är liten, du är stor.". Varje söndag bekänner man detta i kyrkan utifrån sin genuina övertygelse av att det är sant. Amen och halleluja.
Tanke för dagen
Vissa håller kanske delvis med om detta, eller inte alls. Ställ dig då denna fråga: Finns det någon annan förklaring som är mer trolig? I så fall, varför är den det? William Lane Craig, en känd kristen filosof, menar att kristendomen är människans enda hopp om att lösa ondskans problem. När man räknar in alla punkter är hans övertygelse att det inte finns någon annan filosofisk eller religiös förklaring som är mer trovärdig. En alternativ förklaring kan finnas, men är den mer trolig?
"Där menar man att en objektiv moral inte kan finnas utan Gud, ateister medger detta. Å andra sidan hävdar man bestämt att ondska finns. Alltså existerar moraliska sanningar helt plötsligt. Om ondska nu existerar, ja då leder detta oss oundvikligen till slutsatsen att Gud måste finnas."
SvaraRaderaFörstod inte riktigt det här. Varför bevisar det slutsatsen att Gud måste finnas om ondska finns? Tacksam för svar! Du tar upp många intressanta tankeväckare måste jag säga :)
Åh, en till Jakob! Typiskt fräscht! Jag ska nog göra om "moraliska argumentet" i meningen precis innan till en länk! Det syftar nämligen på ett äldre inlägg jag skrivit!
SvaraRaderaHär är det: http://apologetikpasvenska.blogspot.com/2010/09/moraliska-argumentet-bevisar-var-moral.html
Ateismen: Människan skapar själv sin sanning. Moraliska värden som ondska och godhet bestäms utifrån vad vi själva tycker.
Religionen: Gud är ursprunget till all sanning och det finns saker som är faktiskt onda och faktiskt goda, Gud sätter standarden, inte vi människor.
Trots detta verkar en del ateister erkänna att ondska faktiskt existerar. Kan en pedofils sexuella utnyttjanden t.ex. vara något annat än ondskefullt? Känslan för rätt och fel verkar gälla oavsett vad man tycker, en visshet som alla människor förstår. Troende människor menar att ifall man medger att moraliska sanningar finns, då måste det peka på Gud. För vart skulle dessa sanningar annars komma ifrån, om de nu inte skapas av oss själva?
Om det låter krångligt så läs inlägget jag skrivit om detta. Blir svårt när man ska skriva kortfattat! :P
Fantastisk blogg!
SvaraRaderaTidigare har du lagt fram argument för att ingenting kan uppstå ur ingenting.
Ondskan intåg i världen gör det argumentet besvärligt för mig.
Gud som är godhet och godhet allenast, skapar himlaväsen. Ingen ondska borde därför finnas, eftersom ingen skapat den. Ondskan kan inte uppstå ur ingenting. Den måste vara inbakad i den fria viljan - som ju gavs av Gud. Jag längtar efter att bli motbevisad, för jag tror att jag har fel - men saknar argument.
Människans frihet ter sig inte så fri. Det måste vara det totalt mest ofria är kunna välja något annat än Gud. En frihet vi känns "dömda" till. Det är för mig grymt att tänka att ängel eller människa har erfarit Gud men väljer bort honom. Det måste vara varje människas största nederlag och lögn att tro att bortvändheten från Gud är ett "fritt val". Ur Guds perspektiv är ju det ett liv i "fångenskap". Hänger du med?
En sista liten reflektion handlar om livet efter döden. Där jag tror att vi blir frikända genom domen till evigt liv i evig frid, kärlek och godhet. Beror inte detta på att ingen ens har möjlighet att leva utanför Guds kärlek? Varför är det fria valet egentligen en förutsättning för äkthet?
Dessa frågor ställer jag egentligen inte hit, utan till vår Fader - den enda som ju faktiskt har svaren. Och som jag längtar efter att bli motbevisad.
Tack igen för bloggen!
Försöker skriva kort men det är svårt, pass på! ;)
SvaraRaderaJag kan inte svara på de här frågorna helt och hållet, det är sånt jag själv också tänker på. Intellektuellt kan jag få ihop det men jag kan ändå tycka att det rent känslomässigt är svårt ändå.
Teorierna jag skriver om har en del frågetecken (ur mitt egna perspektiv, kanske finns någon annan som har bättre koll och kan förklara), men teorierna faller inte bara för det, än så länge ger de den bästa förklaringen. Jag kanske kan hjälpa med några tankar... Tro inte att jag är "färdig" eller har koll på allt bara. ;)
En förklaring på ondskans ursprung kan finnas i när man talar om syndafallet som skedde i himlen. Bibeln snuddar bara vid den tanken. Himlaväsendena, alltså änglarna, har precis som människor också en fri vilja. Någon gång måste de stått inför samma situation som Adam och Eva, att välja Gud. Bibeln berättar om hur djävulen gjorde uppror mot Gud och drog med sig 1/3 av alla änglar i himlen (de kastades ut). Utifrån den tanken fanns alltså ondskan redan när människorna skapades (vart kom annars ormen ifrån?).
Frågan är hur ondskan då kunde finnas i himlen, hos änglarna. Kanske är svaret att ondska helt enkelt inte är någonting som kan existera av sig självt. Alltså, det behöver inte "finnas ondska" för att någon ska kunna "göra ondska", det är liksom ingen sorts energi som en person kan ta till sig och plötsligt bli ond utav. Snarare, som jag skrev i första delen, beror ondskans existens på de val vi gör.
På samma sätt kan inte bara "kärlek" finnas där, dess existens beror helt och hållet på att Gud finns. Detta är en del av det moraliska argumentet som jag skriver om här: http://apologetikpasvenska.blogspot.com/2010/09/moraliska-argumentet-bevisar-var-moral.html
Dina tankar är också mina tankar i den här frågan. Kanske att vi kan ana apologetikens begränsning här. Samtidigt som argumenterande är viktigt får vi inte blunda för mysteriet heller, och tanken på att vi aldrig riktigt kommer fatta.
Trots att det känns som en grym tanke berättar bibeln faktiskt hur en ängel (djävulen) gjorde uppror mot Gud. Om djävulen inte haft en fri vilja här skulle alltså Gud ha skapat honom ond från början. Men om nu Gud hade skapat en varelse som förutbestämts att "kastas i den brinnande sjön" blir Gud orättvis. Och Gud är ju rättvisan själv. Så långt vi kan tänka med våra mänskliga intellekt måste det alltså handla om den fria viljan...
Men vem vet? "Så högt som himlen sträcker sig över jorden", så mycket högre är Guds tankar än våra, som det står i GT någonstans. Kanske att svaret är något helt annat, som vi inte ens kan tänka? Personligen tror jag inte att det är så, eftersom jag tror att Gud faktiskt har gett oss en förmåga att söka dessa svar. Men det är ju en möjlighet...
Jag hänger precis med på dina tankar om hur våra val, utifrån Guds perspektiv, är att vi väljer ett liv i fångenskap. Rent känslomässigt kan jag tycka att det är svårt, det känns fel. Men intellektuellt sett går det inte ihop på något annat sätt. Hela kyrkans lära om synd handlar ju om att vi hela tiden, frivilligt, väljer att synda och vänder oss från Gud. Det är inte bara en engångsföreteelse utan något som är högst aktuellt och påtagligt även idag. Hänger du med?
Skönt att du ställer dom till vår Fader. Som du ser så motbevisar jag dig inte särskilt mycket. :P Det kan finnas en risk i, tänker jag, när en kristen (särskilt en apologet eller så) tror sig ha svar på allt. Guds mysterium och vår ödmjukhet inför det är också viktigt tänker jag. Argumenten kan hjälpa mig i min tro men är aldrig grunden för den.
Har inte svarat på allt du skrev men tänker att jag stannar här, för den här kommentaren är nu obarmhärtigt lång. Vi får ta det efter de första frågorna.