Bibelns trovärdighet: Jesus begravdes

"... även ifall argument inte skapar övertygelse så förstörs tron av dess frånvaro. Rationella argument skapar inte tro, men de upprätthåller ett klimat vari tron kan blomstra."

- Austin Farrer, nytestamentlig teolog, Oxford

                                                                                   

Bibeln är inte en bok, utan flera!                                                                                      
Historiker ser inte på nya testamentet som en enda bok utan som en samling oberoende böcker. Denna samling sattes senare ihop av kyrkan. Därför räknas bibelns böcker var för sig när man letar historiska fakta om Jesus. De fyra evangelierna ses till exempel som fyra olika källor om Jesus. Författarna kunde ju inte veta att deras skrifter senare skulle samlas i bibeln, eller hur?-                                                                           

Historiens första kyrkomöte hölls i Nicaea år 325. Senare under 300-talet hölls fler möten där man beslöt vilka böcker som skulle ingå i bibeln. Det är inte så som vissa tror att fler böcker kunde varit med. Frågan var alltid, vilka böcker ska bort? Bibeln blev alltså en lista med normerande böcker som redan användes i kyrkan, inte böcker efter en normerande lista, där man plötsligt bestämde vad som var sant. 

Är bibeln en legend?                                                                                                              
Bibeln kan faktiskt inte vara en legend. Historiker talar om att legender generellt sett inte kan uppstå förrän efter två generationer. Denna fördom mot bibeln är alltså en faktisk omöjlighet i koppling till historisk forskning. Vi vet att nya testamentet skrevs ner tidigare än så. Dessutom saknar evangelierna legendartade inslag som annars var vanliga i antika skrifter.                                                                                    
Jesus begravdes!                                                                                                                            
En avgörande bit i denna fråga är den tidiga kristna bekännelse (förmodligen från år 36) som Paulus förde vidare till de kristna i Korinth:
                                    

1 Kor. 15:3-8

"3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas [dvs. Petrus] och sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster."                                                                                                                                                   
                                                                                                                 

Orden "vad jag själv hade tagit emot" är en rabbinsk term som användes för att markera att man förde vidare en muntlig tradition. Att memorera skrifterna var vanligt inom judendomen, pojkar fick bl.a. lära sig gamla testamentet utantill. Paulus använder här ett annorlunda språkbruk vilket visar att detta inte är hans egna ord, utan en kristen trosbekännelse som han för vidare. Det finns mycket att hämta här men vi nöjer oss med en sak: Vi har en historisk källa från en muntlig tradition, som berättar om att Jesus stoppades i graven.

Josef av Arimatea begravde Jesus                                                                                        
Josef var medlem av det judiska rådet som dömde Jesus till döden. Han var dock inte med vid rättegången som hölls under natten och därmed var olaglig. Josef bad Pilatus om att få begrava Jesu kropp. Att detta skulle vara ett kristet påhitt är inte troligt eftersom judarna enkelt hade kunnat motbevisa det. Saken är bara den att de aldrig gjorde det! Istället använder kristna detta som ett bevis för att Josef verkligen begravde Jesus. Denna pusselbit är historiskt sett mycket trovärdig. Om detta skulle vara falskt, skulle man aaaldrig hänvisat till en levande person som dessutom var kändis i Jerusalem. Det hade varit världens sämsta idé eftersom människor senare hade kunnat söka upp Josef och kontrollera fakta.

Ungefär så här kunde en grav se ut. Via en stenränna kunde stenen rullas på plats, för att flytta den krävdes flera man.

Säkraste kunskapen om Jesus                                                                                                    
De kristna ville bevisa detta och nya testamentets författare gav sina läsare många möjligheter att faktiskt själva bekräfta det som hänt. Idag kan vi så klart inte göra den granskningen eftersom ögonvittnena är döda. Om vi dock tänker oss tillbaka till den tiden kan vi inte mena annat än att detta ger stor trovärdighet till texten. Vi kan bl.a. förstå detta eftersom det inte finns några likvärdiga konkurrerande berättelser. Att Jesus begravdes i en grav av Josef av Arimatea är ett av de tidigaste och mest säkra fakta vi har om Jesus idag. Den breda majoriteten inom nystestamentlig forskning håller med om detta.