6 okt. 2010

Personlig erfarenhet - Handlar det bara om att tro? Kan vi veta?

Vi kan lita på mänskliga upplevelser
Nu har vi gått igenom tre olika argument för Guds existens. Dessa bevisar inte att Gud finns men argumenten bevisar att det är förnuftigt att tro på en gud, det finns logiska resonemang för gudstron. Det handlar inte om en blind tro som är frikopplad från hjärnan utan tro och vetenskap hör ihop. Innan denna serie artiklar tar slut vill jag även ta upp ett fjärde argument för tron på Gud, personlig erfarenhet.

Tänk om vi egentligen ligger så här hela dagarna, kopplade till en maskin som skapar
fejkade upplevelser i våra huvuden? Vi kan faktiskt inte bevisa att det inte är så.
Vissa saker kan vi faktiskt inte bevisa!
Ibland får man som kristen höra att det är idiotiskt att tro på Gud. Ett vanligt argument är att vi inte kan bevisa Guds existens. Frågan är bara om det är förnuftigt att tänka så? Det finns tusentals saker i våra liv som vi faktiskt inte kan bevisa, som vi ändå tror på! Exempel på sådant är vår vetskap om hur verkligheten faktiskt är, eller om det förflutna faktiskt har inträffat. Tänk på det, vi kan faktiskt inte bevisa någonting av detta. Vi kan inte bevisa att våra hjärnor inte är kopplade till något slags Matrix, där vi egentligen lever i en datorvärld. Vi kan heller inte bevisa att världen inte skapades för fem minuter sedan, där vi fyllts med minnen som egentligen aldrig inträffat.

Vetande kräver inte alltid bevis - Grundläggande påståenden!
Trots att vi inte kan bevisa allting förstår vem som helst att vissa saker är sanna. Vi behöver inte kunna bevisa det eftersom vi genom erfarenhet förstår att det är sant. Genom att se, höra och erfara verkligheten förstår jag att den faktiskt finns. Inom filosofin kallas detta för grundläggande påståenden, något vi inte kan bevisa men som alla ändå accepterar! Vi måste alltså inte kunna bevisa Gud för att tro på honom, och det är inte ologiskt för det!

Akiane Kramarik är ett s.k. "underbarn". Hon började måla som 4-åring, åren som följde resulterade i onaturligt skickliga målningar, hon hade ingen lärare. Hennes familj var aldrig religiös men hon påstår att inspirationen kommer från den kristna guden. Hon målar det hon sett i syner och drömmar, om himlen. Hennes första färdiga självporträtt sålde för $10,000. Filmklipp här!  
Människor förstår i sig själva att deras upplevelser är sanna...
Varje människa som har lärt känna Gud har en erfarenhet av Gud, på något sätt. Det finns miljontals exempel på detta. Att skylla på psykisk störning eller inbillning är helt enkelt en ogenomtänkt tanke, så länge man inte vill döma ut majoriteten av världens befolkning. Genom erfarenhet vet den troende att det den varit med om är sant. En ateist kan inte komma senare och säga att den erfarenheten är falsk. Tänk, denne har faktiskt ingen som helst aning om, vad den troende egentligen upplevt. Visst, man kan förklara vissa saker i ord, men tron går djupare än ord. Därför kan en icke-troende aldrig riktigt förstå detta i ett samtal. Det är något denne saknar och (oftast) aldrig har upplevt.

Religiös erfarenhet måste tas på allvar!
Ateister omyndigförklarar människors förmåga att urskilja vad de har upplevt, när de säger att människors religiösa erfarenheter "inte räknas". Jag tycker det är en sorglig inställning. Det innebär att man inte tar människors religiösa upplevelser på allvar. Människans historia talar för sig själv när det kommer till det andliga sökandet. Andlighet är något människor i alla tider har upplevt och kommer att uppleva. Det är ett grundläggande mänskligt behov.

2 kommentarer:

  1. Mycket bra skrivet!
    Men en fundering. Både kristna, judar och muslimer säger sig ha fått upplevelser av olika slag, som kan stödja sin egen religion, kan dom alla vara sanna? Det går ju inte att bevisa vad man upplevt.

    SvaraRadera
  2. Sant! Bra fråga. Jag behandlar inte den i det här inlägget dock! Här handlar det främst om andliga erfarenheter osv. För att se på de andra religionerna måste vi ta hänsyn till lite fler saker, t.ex. om bibeln är en trovärdig skrift (vilket jag skrivit lite om).

    Den personliga erfarenheten spelar roll, fast inte som bevis. Snarare som en bekräftelse av de historiska och vetenskapliga bevis/goda skäl som kan läggas fram för repsektive religion. Den personliga erfarenheten gör alltså att allt filosofidrabbel tas ned på jorden och blir liv, kort sagt.

    I övrigt får vi jämföra och se hur människor förändras, på vilket sätt och i vilken riktning de förändras, när de börjar tro på en viss religion. Utifrån det får man själv bestämma sig för vad som verkar mest troligt.

    SvaraRadera