Finns Gud? - Varför Finns ens Något?

Det var länge sen jag skrev om argument för Guds existens, därför tänkte jag börja med en liten 

"Finns Gud?"-serie. Här vill jag kortfattat visa på de goda skäl vi har för att faktiskt vara övertygade om en högre makts existens. Kom ihåg att man inte måste följa en viss religion dock, bara för att man håller med om att den bästa 

förklaringen till vår värld är någon slags gud.

Argument #1 (kosmologiskt):
Varför finns någonting snarare än ingenting?

Big Bang - Universum är inte evigt!

"I begynnelsen..." Ja, att det fanns en början är
oerhört centralt i kristen tro!

Teisten kan försvara tron på Guds existens genom att, ja faktiskt, enbart poängtera att världen överhuvudtaget finns. Utifrån Big Bang-teorin förstår vi att universum sattes igång en gång i tiden. Detta genom en stor smäll, men vart kom smällen ifrån? Är vi överens om att universum någon gång har startat så kan vi också vara överens om att vid ett tillfälle fanns "inget", och vid ett annat fanns "något". Kristna apologeter argumenterar här för att Gud, rent intellektuellt sett, är den bästa lösningen på problemet.

                                                                                                                                                          Någonting kan inte komma ur ingenting

Svårt att bli annat än glad av den här bilden!

En teist menar att det var Gud som såg till att "inget" blev "något". Vad kan en ateist säga? Många saker! Men inte helt sällan slutar resonemanget i att universum kunde börja existera av sig självt. "Inget" övergick alltså helt obefogat till "något" en gång i tiden. Men hur logiskt är det egentligen? Någonting kan inte komma ur ingenting, right? Snöbollen i min nacke måste bero på någon polare som kastat den, right? Så vad måste universum nödvändigtvis bero på?


En start kräver en personlig vilja...
Om inte Gud finns skulle det vara helt obefogat att världen ens startade. En sten är helt opersonlig och kan inte i sig själv göra någonting, precis som tomrummet före Big Bang, men en människa som har en personlighet kan påverka världen runtomkring sig. Varför skulle inte samma princip gälla för världens skapelse? En sten kan inte starta något, men en person kan göra det. Universum kan inte starta något, men Gud kan det!

Ursäkta dröjsmålet för detta inlägg! Råkade ta bort alltsammans så det har 

tagit lite extra tid eftersom jag inte kan skriva så ofta!

En debatt där William Lane Craig snuddar vid 

behovet av att en ev. skapare är personlig.

Tre Orsaker till Varför Apologetik Behövs

Fler kristna borde läsa på bibblan så att man kan sin skit!

Varför apologetik?
I kyrkan kan man ibland möta ett motstånd till intellektuella och filosofiska resonemang, sånt som har med apologetik att göra. Ungefär så här kan det låta: "Vi kan ändå inte förstå Gud fullt ut" eller "Människor börjar inte tro utifrån argument". Jag är vän av detta tänk, jag tror att det är en sund inställning och faktiskt att det är så i verkligheten. Så hur kan vi trots detta mena att apologetiken behövs? Här kommer tre saker att fundera på:

1. Tron behöver argument
I det här inlägget skrev jag ett citat från Austin Farrer som lägger fram tanken rätt så klockrent: "... även ifall argument inte skapar övertygelse så förstörs tron av dess frånvaro. Rationella argument skapar inte tro, men de upprätthåller ett klimat vari tron kan blomstra." Det är alltså nödvändigt att tron bygger på vissa argument, om den inte gör det skulle vi ha svårt för att älska Gud med hela vårt förstånd1. William Lane Craig hade t.ex. aldrig kunnat förutse hur också trons andliga sidor skulle växa hos kristna genom apologetiken (podcast: Are Apologetics Sparking Revival?).


2. Kritisk Analys av Samhällets Normer
   Apologetiken kan skapa en miljö där tron på Jesus Kristus fortfarande är ett giltigt alternativ (se här). Sverige räknas idag till ett av världens mest sekulariserade länder och kristna grundsanningar kritiseras ofta från flera håll på ett väldigt ensidigt sätt. Det är sällan vi får höra något positivt i kristendomens namn (ibland sipprar dock guldkorn igenom den politisk-korrekta apparaten via bloggar)2. Därför finns ett behov av kristna apologeter som effektivt kan bemöta kritiken och visa på felaktigheterna i den. Idag behövs t.ex. en stark kritik emot människors allmänna uppfattning att bibeln är ihopsnickrad av en maktgalen kyrka, vilket vi som kyrka effektivt kan motbevisa (Hallå, kyrkan? Utnyttja läget?!).


3. Framtidens Kyrka
Om kyrkan fortsätter som den gör idag utan att ta sitt ansvar och bemöta människors felaktiga men även ärliga invändningar mot tron, så kommer vi bereda en väldigt dålig mark för den framtida kyrkan. Se bara på vart vi är idag sedan kyrkan underskattade de ateistiska upplysningstänkarna på 1700-talet, man trodde att denna "lilla tankesmedja" skulle dö ut med tiden. Tänk så fel man hade! Ska vi göra samma fel och tänka "Nej... tron behöver inte argument."?

Apologetik är inte något oandligt som står i kontrast till kristen tro, snarare kan det fördjupa ens andlighet (se Craigs podcast). Det innebär inte heller att man struntar i sitt medmänskliga uppdrag för att sitta och filosofera. Vi kristna behöver verkligen inte känna oss hotade av vetenskap. Justinus Martyren sa något i stil med detta: "Om kristen tro är sann, då har vi anknytningspunkter överallt." 

1 - Från bibeln.se, Matt. 22:36-37: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.
2 - Pernilla Wahlgrens blogg: Intresssant att hennes blogginlägg väcker så starka reaktioner. I skrivande stund har inlägget fått 960 kommentarer, vanligtvis får hennes inlägg runt 10-20 kommentarer.

Aktuellt: Kristet Försvar av Tron, Turné i England

Tips! Se filmklippen längre ner!

Debatt-turné i England!

De brittiska humanisternas kampanj
för några år sedan.

Just nu har många apologetik-intresserade sina ögon fixerade på Storbrittanien! Det är nämligen så att en av världens mest ledande apologeter, William Lane Craig, är där på en stor debatt-turné! Pådraget är stort där man bl.a. kontrar mot Humanisternas kampanj för något år sedan, där de hade bussreklam som sa: "There's probably no God. Now, stop worrying and enjoy your life." Nedanför ser ni en bild på den aktuella kampanjen där Dawkins utmanas att ställa upp på debatt. Problemet är bara att han inte vill ställa upp!

Dawkins utmanas nu på offentlig debatt för att pröva hans
argument för att Gud inte finns, han är inbjuden men man
har länge befarat att han vägrar ställa upp.

Richard Dawkins vägrar ställa upp i debatt
Under turnén håller Craig stora föreläsningar där han kritiserar vissa ateistiska böcker (t.ex. The Grand Design av Stephen Hawking's) och utmanar ateistiska filosofer i offentliga debatter. Särskilt intressant är eventet som hålls just denna kväll, och som i skrivande stund pågår just nu. Det är nämligen denna kväll som Richard Dawkins har utmanats på att ställa upp i en debatt med Craig. Detta har många, både kristna och ateister, velat se länge. Dawkins har tidigare sagt att han inte vill debattera Craig vilket gjort att han anklagats för feghet (även inom den ateistiska filosofin).

Dawkins kritiseras starkt av ateist

Detta är mycket spännande! Ifall Dawkins inte dyker upp (i så fall kommer hans stol stå tom på scenen) så betyder det att han inte är beredd att försvara sina argument i boken "Illusionen om Gud" som ju fått ett ofantligt stort genomslag i västvärlden. På The Guardian's hemsida skriver Dawkins varför han inte vill delta i debatten här, men i samma tidning får han kritik av den ateistiske filosofen Daniel Came som säger att Dawkins vägran att debattera är "cynisk och anti-intellektuell". Han avslutar bl.a. så här:

"Som skeptiker håller jag med om Dawkins slutsats angående teismens felaktigheter, men de taktiker han och andra nyateister använder sig av är, enligt mig, fundamentalt oädla och potentiellt skadliga för offentligt intellektuellt liv. För det ligger något cyniskt, oerhört nedlåtande, och anti-intellektualistiskt i deras modus operandi [latinsk term: ens sätt att göra något på], med den underliggande uppfattningen att det skulle vara ett effektivt sätt att påverka människors föreställningar om religion genom att kasta skit [förolämpningar] på dem." 

Came har också sagt detta till Dawkins angående människors uppmuntran till en debatt mellan honom och William Lane Craig: "Att inte närvara på en debatt med den främste apologeten för kristen teism är en iögonfallande försummelse för ditt CV [se fotnot] och är så klart något att uppfatta som feghet från din sida."      

Sammanfattningsvis kan man säga att det är ytterst intressant att se hur en av världens mest kända ateister inte skulle vilja ta tillfället i akt att försvara sina argument i en debatt. Det är synd eftersom debatten som hade fått stor publicitet kunnat visa hur Dawkins argument faktiskt inte håller, vilket även ateistiska filosofer kan hålla med om. 

Filmklipp som introducerar debatt-turnén i Storbrittanien:

Filmklipp med snabb input på varför Dawkins vägran att ställa upp blivit en så stor grej:

Fotnot: Dawkins har nämligen något nonchalant sagt att det skulle se bra ut på Craig's CV att få debattera Dawkins, men inte på hans eget. Han vill nämligen bara debattera stora kända biskopar och liknande personer. Det har åtminstone varit ett av hans argument för att inte möta Craig.

Den intoleranta toleransen - Får kristen tro vara sann?

Får man säga att bara vissa kommer till himlen?
En sak som inte är jätte-PK idag är om man skulle säga att kristendomen är den enda sanna religionen. Och att enda vägen till himlen är genom att man känner Jesus Kristus, så som han är uppenbarad i gamla och nya testamentet. Vad brukar folk säga när man säger så? Kanske att man är intolerant? Låt oss se på vad NE.se säger om tolerans:

"accepterandet av andras rätt att anta och försvara åsikter som står i strid med ens egna, särskilt i de fall då grunden är svag eller saknas för ett avgörande av vilken åsikt som är den rätta."

PK-Sverige
Att begreppet "politisk korrekthet" har blivit så vanligt idag vittnar kanske något om hur intolerant Sverige kan vara ibland. Idag vill vi gärna vara så toleranta som möjligt eftersom vi tänker oss att detta är en god sak, och så är det också, men hur kommer det sig att vi är så politiskt korrekta i Sverige om vi nu är så toleranta? Tolerans ska inte bara innebära att man får tänka annorlunda, utan också att man får yttra sin åsikt och debattera för sin sak, helst utan att bli dumförklarad. Författaren Evelyn Beatrice Hall formulerade detta citat för att beskriva den franske filosofen Voltaires attityd om tolerans:

"Jag håller inte med om vad du säger, 
men jag vill med mitt liv försvara din rätt att säga det."1 

Dagens intoleranta "tolerans" 
Personligen tänker jag mig att vår syn på tolerans är lite naiv idag. Inte som i att man är dum i huvudet men att man har funderat kring tolerans på ett ytligt sätt. Ungefär med den här attityden: "Så länge man tolererar allt finns väl inga problem?" Allting kan ifrågasättas också den här tanken. Är man verkligen intolerant om man ärligt i sig själv tror att Jesus är enda vägen till Gud, och att man också berättar och försvarar denna åsikt? Man skulle kunna göra en skillnad på något jag tolererar och något jag accepterar. Vi kan tolerera att någon tänker annorlunda men bara för det måste vi inte acceptera detta för att vara sant! Alltså finns ingen intolerans alls i påståendet, vad som finns är ett accepterande av en viss sanning. Om någon annan sedan menar att det är intolerant att tänka så... Ja, då är det ju snarare den personen som är intolerant, nämligen i koppling till min rätt att tro och försvara den åsikten. Vad någon tror är sant eller falskt har alltså inget med tolerans att göra.

Tolerans handlar om vilken attityd jag har mot andras rätt att stå för sina åsikter!
Det innebär att jag även ska tolerera dom som jag tycker är intoleranta. Faktiskt handlar det mycket om att vända andra kinden till och älska sina fiender.

1 - Voltaire: Jag kände faktiskt inte till det tidigare, men enligt wikipedia och andra ställen på internet så var det inte Voltaire själv som sa så här. Det var Evelyn som skapade citatet för att beskriva Voltaires attityd och ideal i boken The Friends of Voltaire som utkom 1906 (under pseudonymen Stephen G. Tallentyre). Lite intressant!

Fördomar mot kristen tro - Myten om Hjärntvätt

Sociologin avslöjar myten om hjärntvätten
Jag vill börja med att citera en av mina kursböcker där delar av religionssociologins1 uppgifter förklaras:

"... man använder den sociologiska forskningens verktyg för att undanröja för-givet-tagna sanningar om religion som faktiskt inte stämmer. Till exempel, begrunda den allmänt vedertagna uppfattningen att vissa religiösa grupper "hjärntvättar" sina anhängare. Detta är en så vanlig övertygelse att de flesta människor shockeras när jag berättar för dem att hjärntvätt faktiskt är en ogrundad myt. Årtionden av sociologisk forskning har övertygande visat att hjärntvätt helt enkelt inte förekommer."2

Vissa kan uppfatta uttryck för andlig tillbedjan som resultatet av hjärntvätt.
Förmodligen handlar det mer om en ovana (det ser ju så konstigt ut!) och kanske
också om en inskränkt förståelse för mänskliga religiösa behov.

Till och med på "The Skeptic's Dictionary" (en ateistisk sida) blir slutsatsen att man använder ordet hjärntvätt helt felaktigt idag. En människa behöver inte nödvändigtvis ha drabbats av hjärntvätt även ifall denne grundligt har förändrats till sin person eller sitt levnadssätt. Det hela beror på hur delaktig personen varit själv. Istället verkar det som att människors moderna uppfattningar om hjärntvätt härrör från fantasifulla böcker och serietidningar från senare delen av 1900-talet. Man avslutar så här:

"Det verkar som så, att om vi definierar medvetandekontroll 
[mind control = hjärntvätt] som ett lyckat försök att kontrollera någon annans tankar och handlingar 
utan dennes vetande, så existerar medvetandekontroll enbart i fantasin."3   

Hjärntvättas inte människor till att göra onda saker?
Det är möjligt att få människor att göra vissa saker, men det handlar inte riktigt om hjärntvätt så ofta som människor tycks tro. Det drabbar mest psykiskt instabila människor vilket helt klart utesluter de allra flesta. Personligen uppfattar jag det ständiga pratet om hjärntvätt som obefogat. Det kan hända (psykiskt instabila) men den hysteri som kretsar kring detta ord idag är dåligt förankrad i verkligheten.

Synen på hjärntvätt helt ohållbar!
Det är oroväckande att se andras misstro till det mänskliga psykets styrka. Tänk att det finns så många som är seriöst övertygade om att hjärntvätt är ett allmänt förekommande fenomen i kyrkor och andra sammanhang (hoppas inte de bedömer andra genom en jämförelse med hur de själva fungerar bara). Med denna naiva syn på hjärntvätt tvingas vi vidga gränsen så att det också innefattar vanliga skolbarn, politiska organisationer, reklamskyltar, intresseföreningar av olika slag, osv.

F.d. religiösa säger ju att de hjärntvättats! Eller hur?!
Min kursbok tog faktiskt upp den här frågan där man menade att människor som av olika anledningar lämnat en religiös grupp ofta skyller på hjärntvätt. Eftersom sociologin redan motbevisat att detta skulle vara möjligt förklarar man att det troligast rör sig om ett försvar från människans sida. Alltså, man behöver en bra ursäkt och skyller på hjärntvätt vilket gör att man själv blir fri från skuld (då finns det ingen som kan anklaga en). Detta blir också ett sätt för den "hjärntvättade" att förklara för sig själv vad som hänt.

Att man mot sin vilja och på ett omedvetet sätt 
skulle kunna hjärntvättas till att göra eller tro någonting tycks
 alltså vara omöjligt enligt sociologin.    

För lite mer lättare läsning kan du kolla in hjärntvätt på wikipedia (se även den engelska).

1 - Sociologi är studiet av hur människor fungerar på olika nivåer i samhället, familjen, kyrkan, kulturen, relationer, osv. 
2 - Hela citatet på engelska (+källhänvisningar till forskningen), "An Invitation to the Sociology of Religion": 
"The first-debunking commonsense views of and ideas about religion held throughout society- involves using the tools of sociological research to dispel taken-for-granted truths about religion that aren't actually true. For example, consider the widely held view that certain religious groups "brainwash" their adherents. This is such a commonly held belief that most people are shocked when I tell them that brainwashing is actually an unfounded myth. Decades of sociological research have convincingly shown that brainwashing simply does not occur. (Richardson and Introvigne 2001; Richardson 1993a; Dick 1990; Barker 1984; Bromley and Richardson 1983; Bainridge 1978)" 
3 - Citatet på engelska: "It seems then, that if we define mind control as the successful control of the thoughts and actions of another without his or her consent, mind control exists only in fantasy. Unfortunately, that does not mean that it will always be thus."

3 Saker som INTE Motbevisar Guds Existens

1. Ondskan motbevisar Gud!

Är Gud en Dr. Evil?

Efter påståendet "Gud finns!" följer ofta frågan "Men hur kan då ondska finnas?". Det verkar nästan ske reflexmässigt, som om den som ställer frågan menar att det är en bra invändning. Teodicéproblemet handlar dock bara om Guds varande, alltså hur Gud är som person. Detta handlar på sin höjd om den kristna gudens existens, men utöver det finns inga logiska hinder för en gud som kan göra både gott och ont. Alltså motbevisar inte teodicéproblemet totalt sett en möjlig högre makt, utan bara kristendomens gud. Kritikern vill ibland motbevisa en gud helt och hållet men det är utanför frågans räckvidd.

2. Bibeln är påhittad!
Även om vi tänker att hela bibeln egentligen är påhittad så påverkar det inte Guds existens. För det första finns andra religioner som även de skulle göra anspråk på en sann uppenbarelse, men framförallt så påverkas inte de filosofiska resonemang vi har kring Guds existens. Till exempel om alltings ursprung, varför finns någonting snarare än ingenting?


3. Det finns så många andra religioner!
När vi tänker efter så har detta inte heller så mycket med Guds existens att göra, men ofta används detta tänk för att motbevisa att en gud skulle finnas. Om det finns flera religioner som gör anspråk på Sanningen så kan ingen vara sann tänker man ofta (kallas sofistikerad pluralism1), och då finns inte Gud heller. Här finns dock ingenting som överhuvudtaget säger att vi borde tänka så rent logiskt. Gud kan fortfarande existera även ifall andra religioner finns. Den här frågan handlar egentligen om möjligheten av att det skulle finnas en totalt objektiv sanning2 eller inte.

Det är viktigt att kunna analysera exakt vad ett visst argument angriper ibland. Är man en duktig logiker kan man instinktivt se eller förstå när ett argument inte följer logiskt av resonemanget. Själv är jag dålig på det men det går att öva sig till. 

1 - Den andra varianten, "osofistikerad pluralism" menar att eftersom det finns så många andra religioner, vilket ordet pluralism syftar till, så måste ALLA vara sanna eftersom religionerna ändå säger ungefär samma sak. Detta tänk har fått kritik för att vara ignorant då man inte tar religionerna och sanningsfrågan på allvar.  
2 - Totalt objektiv sanning = En evig sanning som aldrig förändras och som är sann för alla människor. Motsatsen till en objektiv sanning är en subjektiv sanning som betyder att något kan vara sant för en människa men inte för en annan (påståendet "Jag är faktiskt morbror" stämmer på mig men kanske inte på dig).

Skolstart!

Under sommaren hade jag ett litet break med skrivandet, 

det tar så mycket tid det här och man kan bli lite trött! Som Predikaren 12:12 säger: "För övrigt, min son, ta varning: det myckna bokskrivandet tar aldrig slut och flitiga studier gör kroppen trött." Ett fint nådesord för oss som återvänder till plugget!

 Inom kort börjar jag dock lägga upp nya inlägg! 

Bevis inom filosofin - Scattershot argumentation

En vanlig diskussions-miss!

Vill man motbevisa ett argument gäller det alltid att angripa premisserna (de påståenden som argumentet bygger på). Vissa struntar ibland i detta och kastar in en massa andra saker. Istället för att motbevisa sakfrågan, typ Guds existens, så pekar man kanske på tre-fyra andra saker som egentligen inte har med frågan att göra, t.ex. ondskan i världen, motsägelser i bibeln och kristna extremister. Tre viktiga frågor, men faktiskt rätt så ointressanta i koppling till Guds existens(1)! Detta kallas för scattershot argumentation(2), vilket syftar på ammunitionens spridning hos en hagelbössa. 

En krypskytt måste vara träffsäker och tålmodig, såpass att den kan ligga still i en myrstack en hel natt.
Det är en bra målbild för vårt sätt att argumentera. Var tålmodig, lyssna på den andre, ett argument i taget. Bemöt sedan allt lika pricksäkert som en skarpskytt! Satsa alltså inte på hagelbössan (scattershot).   

Varför är scattershot fel?
Problemet är att motståndaren egentligen inte alls lyckats motbevisa det ursprungliga argumentet. Beviset står fortfarande fast så länge premisserna inte har blivit motbevisade, oavsett saker runtomkring. Förmodligen lyckas man bara döda den andres ork/vilja att fortsätta diskutera, och frågan är om det verkligen är vad vi vill. På internet är detta vanligt. Ibland undrar jag om folk inte är mest intresserade av att ha rätt, snarare än att komma fram till det som är sant.

Kritisera premisserna!
Personligen har jag ofta sett detta när man diskuterar om Gud (och det gäller även oss kristna). Lägger man fram ett argument så kan man ibland få en hel drös av motargument tillbaka, och dessa är ofta helt irrelevanta (ointressanta) för just det argument man själv lagt fram. Så kan man inte diskutera! Det man måste göra är att motbevisa själva premisserna. Till exempel:

                     Pelle: Gud finns!
                     Anders: Hur kan du veta det? 
                     Pelle: Jo men, på grund av designargumentet liksom:

                     Premiss 1. Universums finjustering beror antingen på fysisk nödvändighet,                                    .       slump eller design.
                     Premiss 2. Det beror inte på fysisk nödvändighet eller slump.
                     Slutsats.    Därför beror det på design.

Okej! Här har det alltså lagts fram ett skäl för tron på en designer av universum, ofta tänkt som Gud. Det Anders måste göra om han vill bemöta detta seriöst är att antingen ifrågasätta premiss 1 eller 2, om någon av dessa inte stämmer så följer inte slutsatsen.

                      Kritik mot premisserna:                         Scattershot argumentation:
                             Anders: Men... Stämmer det verkligen att                          Anders: Det spelar ingen roll! Ondskan i världen 
                             universums perfektion beror på de tre sakerna                  visar att Gud inte finns! Och kyrkan har behandlat 
                             i premiss 1? Kan det inte finnas något annat                    människor illa och präster har gjort sexuella  
                             som också är värt att ta med?                                           övergrepp på barn! Då kan inte Gud finnas.
                             Anders: Kan du bevisa att premiss 2 stämmer? 
                             Varför beror det inte på fysisk nödvändighet? 
                             Eller slump?

När Anders gör fel försöker han få tanken på Gud att låta absurd genom att dra fokus till andra sakfrågor. Men så kan man inte göra i en rationell diskussion. Man måste våga lyssna in varandras argument, sen bemöta dom sakligt och pricksäkert. Scattershot-beteendet vittnar mest om en stor osäkerhet, i panik tar man till med allt man har.

Se även: Bevis inom filosofin

(1) Ointressant i koppling till Guds existens:
Ondskan i världen - Det enda vi kan komma fram till här är att Gud möjligen inte skulle vara god, men det berör inte hans existens som sådan.
Motsägelser i bibeln - Detta visar att den kristna tron har brister, men säger inget om den generella tanken på existensen av en/flera gudar.
Kristna extremister - Detta visar bara att människor kan misslyckas och har en förmåga att spåra ur precis som inom allt annat. Politik till exempel. Faktum är att extremism snarare tjänar till att bevisa den kristna doktrinen om synd. Men frågan handlar egentligen inte om Gud, utan om människor.
(2) Scattershot, ungefär "spridningsskott".

Fördomar mot kristen tro: Var det synd om Judas?

Problemet med Judas Iskariot

Judas Iskariot, från filmen
 "Judas" (2004). En dramatisering
av hans liv med Jesus.

Ännu en missuppfattning om den kristna tron! Var Judas tvungen att förråda Jesus? Hade han inget val? Jesus behövde ju dö för att förlåtelsen skulle bli möjlig. Kan Gud verkligen vara god, om han tvingar en människa att göra världshistoriens största "fail"?

Analys: Två avgörande missar!
Felet många gör är att de förutsätter Guds plan vara spikad redan från början, och att Judas inte hade något val. Ibland måste vi stycka upp problemet i mindre delar och göra en analys. Det blir lättare att se vad som faktiskt är svårt då. Egentligen finns två avgörande frågor här:

1. Hade Judas en fri vilja?
2. Måste någon ens förråda Jesus? 

1. Hade Judas en fri vilja?
Ja, jag tror det! En vanlig missuppfattning är att detta skulle vara omöjligt om Gud ändå redan vet vad alla kommer att välja. Vad en del har missat dock, är att vi faktiskt kan visa hur detta går ihop rent logiskt. Vi behöver egentligen bara vända på problemet.

Hur fungerar det?
Det är inte nödvändigtvis så att Guds kunskap om framtiden omöjliggör vår fria vilja, snarare skulle det kunna vara människors fria vilja som avgör vilken kunskap Gud har. Detta blir enkelt om vi tänker oss att Gud, före han skapade världen, kunde se hur varje människa frivilligt skulle välja att leva sitt liv.(1) 

Evangelierna berättar att Judas förrådde Jesus för trettio siklar silver. 
Profetian från GT som förutsäger detta finns i Sakarja 11:12-13.
Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. Och HERREN sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i
HERRENS hus åt krukmakaren.

2. Måste någon ens förråda Jesus?
Att Jesus blev förrådd måste inte vara något som Gud planerat från början. Här kan vi också vända på perspektiven. Kanske är det så att profetiorna inte är en sorts plan som Gud från början bestämt. Kanske skulle profetiorna istället kunna handla om de fria val som Gud i förväg sett att människor skulle göra?

Vad gäller då för Judas?
I så fall skulle Judas förräderi inte vara något som nödvändigtvis måste finnas med i Guds plan. Judas var inte förutbestämd att förråda Jesus alltså, ingen var det. Det var helt enkelt så det blev bara. Gud som såg att det skulle bli så här kunde därefter berätta för profeterna hur det skulle gå till, och därför berättar Skriften att Messias blir förrådd.

Detta är några möjliga lösningar på problemet. Vi kan komma väldigt långt med att vända på perspektiven och tänka tvärtom. Ofta blir man så fastlåst vid kritik mot kristendomen, att man helt missar att faktiskt kritisera kritiken också. För den håller inte alltid.    

(1) Middle knowledge - Detta kallas för Guds "mellankunskap" eller "hypotetiska kunskap" (eng. middle knowledge) och går ut på att Gud är såpass mäktig, och samtidigt känner varje människa så väl, att han kan se alla fria val och situationer som vi kommer stå inför i livet. Tanken är att Gud skulle kunna se alla möjliga val som vi kan göra. Därefter kan han se hur vi faktiskt kommer göra, och till slut hur vi skulla ha gjort om situationen hade varit en annan. Det finns olika meningar om detta inom kyrkan, men detta är i alla fall ett av de "tankeverktyg" som gör att vi kan bevisa att det åtminstone är logiskt möjligt för Gud att ha kunskap om framtiden, samtidigt som det inte begränsar människors frihet.     

Ontologiska gudsbeviset - Modern version, Plantinga

Delade meningar inom filosofin 

Nu har jag gått igenom munken Anselm's ontologiska gudsbevis och lite kritik emot det. Under århundradena har det tvistats mycket bland filosofer om det verkligen är ett bra argument eller inte. Ett exempel på någon som brottades med frågan är en av 1900-talets mest betydelsefulla filosofer, Bertrand Russel, som ska ha sagt så här: "Great God in boots! - the ontological argument is sound!". Han brottades en hel del med frågan om Guds existens men kom senare att kritisera det här argumentet (och kanske flera) och han slutade tro. Vissa filosofer har sågat det och andra har utvecklat nya versioner under århundradena. Alvin Plantinga har utvecklat en modern version av det.

Alvin Plantinga, filosof känd för att använda
den analytiska filosofin till kristendomens
försvar.

Ontologiska gudsbeviset, Plantinga's version:

1. Det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar.
2. Om det är möjligt att en maximalt fullkomlig varelse existerar, då existerar en maximalt fullkomlig varelse i någon möjlig värld.
3. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i någon möjlig värld, då existerar den i varje möjlig värld.
4. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i varje möjlig värld, då existerar den i den faktiska världen.
5. Om en maximalt fullkomlig varelse existerar i den faktiska världen, då existerar en maximalt fullkomlig varelse.
6. Därför existerar en maximalt fullkomlig varelse.

Förklaring av några ord:

• Möjlig värld - Inte en värld som faktiskt finns just nu, men om hur verkligheten logiskt sett skulle kunna vara, istället för som den är nu. Det måste vara en logiskt möjlig värld. Därför är det omöjligt med en värld där gifta ungkarlar finns, eller där det finns fyrkantiga cirklar. Det är inte ens möjligt sant att sånt finns.
       Exempel på en möjlig värld: En värld (som jag läste om i Kalle Anka
       för länge sen) där allt är ungefär som nu men att ingen bär strumpor.  
• Maximalt fullkomlig varelse - Vi kan tänka oss en varelse i en värld som är allvetande, allsmäktig och allsgod, detta kallas för en varelse med "maximal förträfflighet". Poängen med en varelse som är maximalt fullkomlig är att den har maximal förträfflighet i alla möjliga världar. Den är inte begränsad till en enda värld alltså. Ofta beskrivs Gud på detta eller liknande sätt. 

Alvin Plantinga's version av ontologiska gudsbeviset handlar om modallogik (grundar sig bl.a. på något som kallas Axiom S5 för den intresserade). Det handlar om möjliga/nödvändiga sanningar.

Vad innebär nu detta?
Alvin Plantinga medger själv att hans version inte är helt vattentät, det är lite 50/50. Alltsammans hänger nämligen på ifall man går med på att Guds existens är möjlig eller inte. Detta är intressant! För även om man inte erkänner detta som ett övertygande skäl för Gud, så ger det ändå något, ateisten blir nämligen tvungen att säga att Guds existens är helt omöjlig. Varför det är just så beror på att resten av punkterna (eller premisserna som man säger) följer av en logisk nödvändighet. Egentligen är det bara premiss 1 som är problematisk här. Så länge man erkänner första punkten följer de andra premisserna varandra logiskt sett.

Plantinga's version är alltså logiskt tvingande gentemot

 en ateistisk hållning i frågan om Gud. Man kan inte vara neutral, antingen är Guds existens en total omöjlighet, eller så är det möjligt att Gud finns. Då skulle man utifrån argumentet kunna mena att Guds existens är bevisad. Ateisten kan så klart mena 

att Guds existens är omöjlig, då saknar detta argument genomslagskraft.

Ontologiska gudsbeviset - Kritik och motargument

Gaunilo's ö - Ön om vilket inget större kan tänkas

Den allra första kritiken mot Anselm kom från Gaunilo av Marmoutier som också han var en benediktinermunk. Kritiken innebär att om Anselms argument är sant, då måste vi också helt plötsligt säga att en massa andra saker existerar. Anselm menade ju att vi bara genom att tänka på "det om vilket inget större kan tänkas", kan förstå att just det är Gud och att han måste finnas utifrån den tanken. Om vi hittar något större än det vi trodde var Gud, ja, då är ju det Gud! Gaunilo föreslår då istället exemplet om den ö om vilket inget större kan tänkas. Om nu denna ö inte finns så kan den inte vara den perfekta ön, eftersom den inte finns och då håller inte argumentet för Gud heller! 

En ö kan aldrig bli fullkomlig, den kan alltid bli större eller få fler palmträd.
Gud är dock fullkomlig och inget kan läggas till eller tas bort från honom.

Kom ihåg att det (utifrån Anselms argument) måste vara en nödvändighet att ön existerar, om den faktiskt är den mest storslagna ö vi kan föreställa oss. Om ön inte skulle finnas så kan den inte vara mest storslagen, då skulle vi ju kunna tänka på en precis likadan ö, men som existerar!

En parodi av argumentet
Gaunilo använder alltså samma resonemang för att bevisa denna öns existens, som Anselm gör för att bevisa Gud. Uppenbarligen finns ju inte denna ö och därför kan inte argumentet för Gud heller hålla. Gaunilo som var munk menade så klart inte att Gud inte finns, men att just detta argument inte var ett bra sätt att visa det på.

Invändning mot Gaunilo's ö
Det som gör att kritiken inte riktigt träffar beror på att tanken för den perfekta ön är inkoherent (motsägelsefull, felaktig). Vad som utgör en totalt perfekt ö är helt och hållet relativt beroende på vilken person ön är ämnad för. Vissa människor skulle föredra ett turistparadis med fräscha hotel medan andra istället menar att den perfekta ön skulle vara en avlägsen stilla plats. En ö kan heller aldrig bli fullkomlig eftersom den alltid kan bli större, och fler palmträd kan alltid läggas till. Idén är alltså logiskt motsägelsefull på samma sätt som idén om en gift ungkarl (vanligt exempel inom filosofin).

En jättestor pizza!

Den maximalt stora pizzan
En liknande parodi handlar om den perfekta pizzan. Vissa menar att motargumentet är bra men detta är också en helt ologisk jämförelse. Det skulle innebära att pizzan nödvändigtvis måste existera, men en pizza som nödvändigtvis existerar kan ju inte ätas upp, för då skulle den sluta att existera. Och tja... Då är det ju inte en pizza längre eftersom begreppet "pizza" alltid innefattar något som kan ätas.

Faktum är att vi inte kan applicera några egenskaper så som allsmäktig, allvetande eller allgod på öar, pizzor eller andra föremål. Den här typen av motargument är motsägelsefulla. Idén om att Gud skulle kunna ha alla dessa egenskaper är dock inte ologisk, eftersom dessa förmågor är just vad vi menar med begreppet "Gud". 


Kort klipp där dom snuddar vid det ontologiska argumentet

Ontologiska gudsbeviset - Det om vilket inget större kan tänkas

Tidigare argument för Guds existens
Än så länge har jag gått igenom det Kalam-kosmologiska argumentet, ett teleologiskt (design) och ett argument utifrån moral. Något jag väntat med är det s.k. ontologiska(1) gudsbeviset. Anledningen är för att det är rätt så komplicerat. Jag har inte full koll på det nu heller ännu men det skulle ändå vara intressant att introducera det här på bloggen. Kom ihåg att med ett filosofiskt bevis menas inte något som är fullständigt bevisat (se inlägg: Bevis inom filosofi).

Ursprung - Anselm av Canterbury

"Credo ut intelligam"
- Jag tror för att jag skall förstå.
Anselm lyfter fram förnuftets
betydelse för tron.

Anselm föddes i början av 1000-talet och var benediktinermunk, ärkebiskop av Canterbury och ett helgon. Han var även filosof och under 1700-talet utropades han till "kyrkolärare", vilket är ovanligare än en helgonförklaring (inte illa pinkat med andra ord). Han betonade förnuftet i tron och såg ingen motsats emellan dessa. Anselm gick in för att arbeta fram ett argument för Guds existens, idag är det fortfarande aktuellt och har under historien varit kontroversiellt. Kända filosofer som Descartes, Leibniz och Gödel har försvarat argumentet med förnyade versioner av det, medan andra har kritiserat det starkt, t.ex. Thomas av Aquino, Kant och Russel. Likt alla argument för Guds existens (och egentligen alla filosofiska argument också för den delen) finns det försvar för och kritik emot dem.

"Det om vilket inget större kan tänkas"
Men låt oss se på argumentet först. Det grundar sig på tanken att man genom att bara förstå konceptet om Gud kan inse att han faktiskt måste finnas. Detta kallas inom filosofin för modalitet och handlar om ifall en sak/tanke/idé är möjligt eller nödvändigt existerande. Måste saken finnas? Eller måste den inte det, även ifall det skulle kunna vara en möjlighet? Enkelt sett kan man säga att vi alltid kan tänka på det maximalt högsta väsendet som existerar. För att vara maximalt högst räknas i alla fall minst tre egenskaper: allvetande, allsmäktig och allgod. De flesta människor skulle förmodligen beskriva detta som Gud. Försök tänk på det högsta du vet. Kommer du på något högre, ja, då är ju det det högsta, osv. osv. 

Här kommer något att bita i (och försök göra det)! Anselm lägger fram det så här: 
När vi hör orden "det om vilket inget större kan tänkas", förstår vi vad orden innebär, och det vi förstår existerar i våra tankar. Detta existerar då antingen bara i våra tankar eller både i tanke och verklighet. Men det kan inte existera bara i våra tankar, för om det existerade bara i våra tankar, då skulle vi kunna tänka på något som är större än det, eftersom vi skulle kunna tänka på något om vilket inget större kan tänkas som existerar både i tanke och i verklighet, och det är en motsägelse att anta att vi skulle kunna tänka på någonting som [faktiskt] är större än det om vilket inget större kan tänkas. Därför existerar det som vilket inget större kan tänkas både i tanke och verklighet.   Proslogion, kap. 2

Vad argumentet säger är ungefär: 
(hoppas i alla fall det blir lite tydligare)

1. Du kan tänka på en sak/ett väsen som är högre än allt annat, inget kan vara större/bättre! 
2. Den tanken kan du själv förstå, det innebär att den tanken existerar i ditt huvud.
3. Tanken existerar antingen bara i huvudet, eller både i huvudet och i verkligheten. Rent logiskt är det alltså dessa två möjliga alternativ som finns.
4. Om detta högsta väsen nu enbart finns i ditt huvud, då är ju det inte störst! För du skulle faktiskt kunna tänka dig något ännu större! Något som finns i huvudet och verkligheten. 
5. För ett väsen som är verkligt är väl högre än ett som är overkligt? Då måste det verkliga väsendet vara mer perfekt än tanken som bara finns i huvudet. Vi är på jakt efter just detta!
6. Därför finns detta väsen.

Fundera på detta!

Se? Den här snubben funderar.
You should too!

Utifrån det här resonemanget vill Anselm visa på att det är Gud som är "det om vilket inget större kan tänkas". Men som sagt! Argumentet är komplicerat, läs igenom det noga flera gånger för att verkligen förstå tanken. Här är bara ett skrap på ytan, djupet av alla tankar, invändningar och intressanta poänger man kan säga om detta får jag inte plats med här. Förmodligen kommer ett inlägg om kritik mot argumentet och kanske ett om hur man resonerar idag också (detta är ju den ursprungliga versionen från 1000-talet).

Vet själv inte vad jag ska tänka. Tycker det verkar funka men känner inte att jag har tillräcklig koll på argumenten för och emot för att fälla ett rättvist omdöme än. 

(1)  "Ontologiska" kommer av ordet ontologi (grek. ontos = varande + logia = lära) och är läran om världens varande. Alltså läran om hur allting runtomkring oss egentligen fungerar och är uppbyggt. Det var först på 1700-talet genom filosofen Immanuel Kant som beviset kom att kallas just för det ontologiska gudsbeviset.

Kan man tro utan att känna till Jesus?

14 Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. 15 Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. 16 Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.                    - Rom. 2:14-16

Rättfärdighet om man står utanför Guds förbund?
Man verkar faktiskt kunna tro på Gud trots att man aldrig hört Evangeliet. I gamla testamentet finns t.ex. Melkisedek och eventuellt Job som trots att de inte tillhörde Israels folk, och alltså stod utanför Guds förbund, ändå räknades som rättfärdiga inför Gud. Paulus pratar också i bibelordet ovanför om att en människa som saknar lagen (alltså Guds bud) men ändå följer den, har lagen skriven i sitt hjärta. Då skulle det kanske betyda att alla människor kan förstå att Gud finns genom sitt samvete, och kanske också finna en möjlighet till frälsning genom det. Nu betyder inte detta att kristendomen är en religiös pluralism(1), eller att Jesu död och uppståndelse är oviktig, alla människors frälsning hänger på det, men Gud verkar kunna göra undantag.

Betyder detta att man kan hoppa över vissa bitar?
Hur mycket belägg vi har för detta utifrån bibeln, att Gud kan göra undantag, har jag inte full koll på men det finns teologer som har tankar om detta (William Lane Craig pratar bl.a. om det). Tanken med att ha lagen skriven i sitt hjärta handlar inte om en sorts "medelväg". Eller att det är för dom som vill tro på Gud men inte riktigt känner för att tro på allt som kristendomen säger. Det är aldrig fråga om en sorts "Kristendomen light". Men utifrån att Gud är rättvis skulle vi kunna tänka oss att han kan sträcka ut korsets kraft till dem som inte kan höra om Jesus. Kanske till en som bor på en plats där det är totalt omöjligt att ens få höra om honom. Den personens frälsning skulle fortfarande vara beroende av det Jesus gjorde på korset dock, precis som för alla människor.

Jag vill inte direkt säga något om vad som är sant i detta inlägg, mest öppna upp för lite tankar om detta. Kanske någon annan har lite mer koll, skriv en kommentar i så fall! Eller rösta i frågerutan.

1 - Religiös pluralism: Att alla religioner kan vara sanna, eller att det inte spelar någon större roll vilken religion man tror på.

Konferens i Gbg - "Med tanke på Gud"

Detta kommer i senaste laget men kanske att någon blir intresserad att gå. 

Apologia's vårkonferens, nu i helgen, handlar om tro och förnuft och heter "Med tanke på Gud". Ulf Jonsson, religionsfilosof på Newman-instutitet i Uppsala är huvudtalare.

 

Öppna föreläsningar på kvällarna:

Fredag: Gör tron anspråk på sanning? - Om sanning, tro och vetande." 

Lördag: "Den nya ateismen - vad är den värd?"

Har Jesus ens funnits? - Del 2

Varför är historia viktigt för kristendomen?

Äldsta Jesus-ikonen finns
på Katarinaklostret,
Sinai-halvön. Jag var där
förra våren!

Historisk vetenskap är avgörande för den kristna tron! Kristendomen gör anspråk på sanningen med stort S, och sanningen man pekar på är att Gud, på riktigt, föddes som människa en gång i tiden (alltså i historien!). Detta skiljer kristen tro från andra mer mytologiska religioner som Asatron eller tron på de grekiska gudarna. Kristen tro är alltså direkt förankrad i mänsklighetens historia. Därför kan vi också undersöka historien och se för oss själva om det verkligen stämmer eller inte.     

Och om vi förnekar Jesu existens...? 
Förra inlägget tog upp argument för Jesu existens som en historisk person. Vad händer om man inte skulle hålla med? Vad blir följden? Egentligen ger oss historisk vetenskap inga andra skäl, än att acceptera att Jesus har funnits. Eller rättare sagt, så länge man inte vill gå emot det som är vetenskapligt. Att Jesus har funnits är lika säkert som att filosoferna Aristoteles och Platon, eller Alexander den Store har funnits. Faktiskt har vi mindre historiskt källmaterial (gamla skriftkopior osv.) som bekräftar deras existens, än vad vi har för Jesus.

Alexander den Store, i filmen "Alexander"
med Colin Farrel. Fett bra!!

Historiska fakta som vi tar för sanna...
Som jag skrivit tidigare grundar sig t.ex. vår kunskap om Aristoteles på fem handskrifter, där den äldsta vi har kvar idag är 1400 år äldre än honom (det betyder att vi inte kan kontrollera förfalskningar däremellan). För Alexander den Store har vi två skrifter där den första överhuvudtaget skrevs ned 400 år efter hans död. Då fanns inte ens några ögonvittnen! Forskare ser det ändå som troligt att han funnits pga. arkeologiska fynd och hans historiska påverkan.
... och jämfört med Jesus
Bara 300 år efter Jesu död har vi, fortfarande idag, kvar 5000 handskrifter och kopior av nya testamentet (i olika storlek) som talar om Jesus. De texter vi har skrevs ned väldigt tidigt, samtidigt som det fanns många människor kvar i livet som hade sett Jesus, alltså ögonvittnen. Det historiska material för Jesus som nytestamentlig forskning visar på är helt överväldigande i jämförelse med andra antika skrifter. (Mer om detta här: Bibelns trovärdighet)

Aristoteles.

Slutsats?
Vill man inte gå med på att Jesus har funnits måste man helt enkelt säga att inga av de andra antika personerna har funnits heller, eftersom vi har sämre historiska skäl att tro på dem. Hur skulle vi då förklara filosofins uppkomst (och ALL vetenskap som egentligen kommer ur filosofin) eller staden Alexandrias ursprung i Egypten, som fått sitt namn efter Alexander den Store?



Följderna blir kolossala med andra ord. Ska man vara vetenskaplig kan man inte göra undantag bara hur som helst. Inte ens när det handlar om kristendom.